Genombrott!

Träningstorsdag igen då. Hur fort kan tiden gå?? Det kanske har gått extra snabbt denna vecka tack vare att jag har varit på jobbet i två dagar. Det är helt otroligt hur orutinerad jag har blivit nu när jag har jobbat hemma såpass länge. Allt kändes nytt, alla grejer som ska med, matlåda, gå upp klockan kvart i fem. Jag var helt slut igår kväll!

Kalle var den som skulle få sig ett träningspass. Jag började med lite TRT-träning när jag tog in honom från hagen. Speedade upp groundworken lite och för första gången började han slappna av i hela kroppen. Halsen mjuknade och hela kroppen mjuknade och han var så avslappnad och fin. Jag kunde klappa med handklappan utan att han rörde en min! Och jag började känna mer och mer connection med honom. Så kul!

När vi var klara fick han komma in i boxen och jag tog in de andra grabbarna och så fick de mat. Medans de åt så tog jag själv lite kvällsmat och slappade i soffan en stund.

Jag gav mig iväg extra tidigt idag, för jag misstänkte att det återigen skulle bli problem med att få honom att gå framåt och mycket riktigt, den här gången stannade han precis i höjd med hagen, dvs vi kom ca 50 meter. Sedan började han backa. Jag försökte få honom att flytta sig framåt men utan framgång. Han gick tillbaka till gårdsplan och då fick han jobba lite volter där. Det var ju såklart inte kul så då började han ändå gå åt det håll vi skulle, men stannade igen innan gamla svinhuset och sedan gick han tillbaka. Jag försökte jobba honom igen, men då drog han sig hela vägen till stalldörren. Jag fick honom att gå lite framåt igen och sedan stannade jag honom och satt av och gick till ridhuset med honom. Jag intalar mig själv att det är en fas. Som vi kommer att komma igenom. Så småningom.

När vi kom till ridhuset var han i alla fall fortsatt avslappnad och fin och jag red fram honom i samtliga gångarter innan vi började jobba på riktigt.

Idag började jag med att bara rida honom först i skritt, längs fyrkantsspåret, lade in lite volter här och där och bytte varv ofta. Jag gjorde volterna mindre och han släppte igenom fint och ställde och bödje utan att jag egentligen tog särskilt mycket i munnen. Det ledde till att han var rätt lugn och fin i munnen.

Vi gjorde samma arbete i traven. Jag var väldigt lätt i handen, bara ledde honom inåt i volterna. Han blev finare och finare och släppte igenom mer och mer. Han var rätt avslappnad och jobbade på fint. Jag gjorde mindre volter och då blev han mer och mer genomsläpplig, böjlig och otroligt balanserad. Så häftigt! Framför allt höll han sig helt lugn i munnen, inget flängande och ingen tunga som hoppade ut.

Jag gjorde därefter samma arbete i galoppen. Även där var han superfin! Jag kunde faktiskt rida 15-metersvolter i balans där också. I båda varven. Och jag kunde vända snett igenom och byta galopp (även om han bara bytte fram, så bytte han ändå!) Han är otroligt balanserad, det kändes helt magiskt! Jag fick också en känsla av totalt förtroende för honom. För inte en enda gång under hela passet kikade han på "farliga" hörn eller "farliga" hål eller "farliga" hinder eller andra saker. Han var så avslappnad!

Och dessutom var han så himla arbetsvillig! Jag tycker att vi jobbade ändå nästan tio minuter i galopp och 25 minuter i trav, så det var inget lätt pass! Men han visade inga tecken på trötthet eller ovilja.

Jag fick helt klart en liten försmak av hur han kommer att kännas att rida när vi har hittat varandra helt. Jag fick verkligen en superhärlig känsla med honom idag! Jag kände att allt var så himla enkelt jämfört med hur kantigt det har känts den senaste tiden.

Jag behövde verkligen detta nu! Jag är inte den som ger upp i första taget, men det är rätt strängt när man jobbar med samma saker varje gång och det inte riktigt känns som om någonting blir bättre. Men nu fick vi äntligen ett genombrott! Och nu vet jag ju hur fin han kan bli och det gör att jag bara vill fortsätta jobba med honom för att komma närmare och närmare målet!

Även skritten på vägen hem gick bra idag. Han var så avslappnad och skrittade så enormt genom kroppen att det kändes som om han hade hur stor skritt som helst. Idag var det inte mindre än fem rådjur på gärdet när vi skulle passera där. De sprang åt lite olika håll, men Kalle höll huvudet kallt och skrittade på lugnt och fint hela vägen hem! Bästa killen! Värd en miljon idag!

Arkivbild!