Idag har jag varit på jobbet för första gången på länge! Jag kände mig rätt ovan vid alla rutiner med matlåda, packa väskan, allt som ska med till jobbet och framför allt gå upp kvart i fem. Sjukt tidigt! Men det gick bra och jag fick förmånen att se tre av mina närmsta kollegor samt några projektledare så det var en väldigt givande dag! Och lite skönt att faktiskt fysiskt lämna jobbet, vilket jag inte upplever att jag gör på samma sätt är jag sitter hemma och jobbar.
När jag kom hem fick hästarna komma in och äta, under tiden åt jag själv och sedan gick jag ut och gjorde i ordning Kalle för att gå till ridhuset med honom. Han var lite trött och väldigt gosig idag så vi gosade en hel del medans jag gjorde i ordning honom.
Det hade precis mörknat när vi kom iväg strax efter klockan sju och jag hade bestämt mig för att prova att rida honom dit nu när jag har fått problem med att få honom att gå framåt. Vi kom ca 50 meter hemifrån, vi hann aldrig passera grannens bil innan han stannade och sedan började han backa. Han backade, backade och backade.
Jag valde att inte gå på honom utan istället se vad han gjorde. Han backade bort till gamla svinhuset och sedan vände han om och började gå framåt. Han gick fram till hundgården innan han började backa in på gårdsplan. Han tog några steg framåt åt rätt håll, men drog sig mot stallet och jag fick honom inte åt rätt håll. Så jag satt av honom och gick istället till ridhuset.
Han var rätt så spänd lite här och där, så det är ju någon typ av spänning som gör att han reagerar som han gör. Och när han är spänd är det inte rätt att pusha honom! Istället tänker jag fortsätta jobba med markarbetet och grundarbetet för att lösa hans spänningar för att få honom att bli lite mer nyfiken och tro mer på sig själv när det dyker upp läskigheter.
När vi kom till ridhuset var vi först ensamma, men innan jag hade suttit upp kom Charlotte in och skulle tömköra sin häst, så Kalle fick lite sällskap.
Vi jobbade på precis samma sätt som de senaste gångerna, ställning, böjning, utåt och inåt på volt och flytt av bakdel. Han blir faktiskt bättre och bättre i skritten och kan acceptera bettet mer och mer samt har blivit mjukare i sidorna och mer genomsläpplig.
Det började rätt stelt i traven, men även där blir han bättre och bättre även om han genar lite i vänstervarvet och har svårt för att ta innerskänkeln. Vi galopperade också och det var rätt stelt idag i högergaloppen. Någon kort stund fick han till en bra form, men sedan for tungan ut och huvudet for runt. Han var faktiskt bättre i vänstergaloppen idag och fick till en riktigt fin form även om det var en kort stund.
Däremot så blev han otroligt fin i traven på slutet, då han släppte igenom helt och jag kunde rida lite lätt öppna i båda varven och där kom han verkligen under sig och accepterade bettet. Så härlig känsla!
Så jag passade på att jobba honom en kort stund i den formen eftersom det var exakt där jag vill ha honom! Hoppas att vi kan komma dit även på torsdag då vi får hjälp av Charlotte!
Vägen hem red jag honom faktiskt hela vägen. Han var väldigt framåt, även om han var lite spänd på de vanliga ställena så tänkte han framåt. Och jag tycker det är bra att låta honom vara lite modig och gå på framåt. Det enda som hände var att det stod ett rådjur på gärdet, kanske bara fem meter från vägen. Han såg rådjuret och tittade på det samtidigt som han passerade, lite sådär lagom spänd. Jag höll i fegremmen och funderade på ifall det där jäkla rådjuret skulle stå kvar. Precis när vi hade passerat det och hade det lite bakom oss for det iväg och då for Kalle ca 20 meter ut på åkern! Dock sansade han sig ganska snabbt och jag hade inga balansproblem eller så, utan tycker väl att det är OK att han reagerar för en sådan sak. Resten av runda hem gick väldigt lugnt och fint!
Det kändes ändå som att känslan idag var till största delen positiv! Han var fin i ridhuset och skötte sig bra på vägen hem så det är jag glad över. Jag tänker jobba vidare med att få honom avslappnad och hitta sitt relaxed mode och utifrån det bygga vidare med uteritterna. Om han nu ska backa så får det väl bli så helt enkelt. Jag får börja rida, sitta av ifall jag inte får fram honom och gå med honom tills vi är på väg hem och han går framåt av sig själv. Tills han ger sig. Det kan ta tid. Men det är det värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar