Fantastiskt långpass!

Idag var jag sugen på att springa igen, trots gårdagens dåliga, sega pass på 6 km. Så jag tog med mig Selma på en runda som jag inte riktigt hade tänkt ut hur jag skulle springa. Jag började iaf med att springa mot Rolfstorp. Det är sällan jag springer åt det hållet, så jag tänkte att jag skulle variera mig lite.

Jag hade precis kommit ner för Mute backe när det började regna. Sedan såg jag en blixt, men dundret tog lång tid på sig så den var inte i närheten. Jag klarade den korta sträckan på 153:an utan att bli överkörd och svängde upp förbi kyrkan, vidare förbi Ekekullen och sedan förbi skolan, där jag som tolvåring sprang 60 meter på 9 sekunder och hoppade 4,5 m i längd. Massa minnen!

Vi sprang vidare mot Skällinge och mot ovädret. En hund kom farandes och jagade oss en sträcka, trots att jag sparkade åt den och skvätte vatten på den. Sedan kom ägaren och hämtade den med bil. Det var vackert ute, regnet upphörde och det blev sådär syrerikt och lätt-andat i luften!

Regnbåge (som inte syns så bra på bilden)

Känslan att springa idag var helt olik den jag hade igår. Mycket lättare var det! Benen kändes starka och det var bara lätt och skönt. Jag var inställd på att det skulle bli en lite längre runda än vanligt.

Välkommen till Skällinge och mörka moln!

När jag kom till Skällinge svängde jag in på en grusväg mot Nedre Lia. En slingrande härlig grusväg som gick lite upp och lite ner. Efter ett tag kom vi in i lite mer skog och in på ridleden.

Ridled!

Grusvägen fortsatte att ringla sig framåt, mycket uppför...

Selma spanar in uppförsbacken framför oss

Men även en hel del nedför...

Underbara nedförsbackar

Jag brukar cykla den här sträckan fast åt andra hållet och tyckte faktiskt att den var kortare och lättare än vad jag föreställt mig. Jag fick en liten dipp vid 11-12 km, men sedan fick jag en nytändning och det kändes återigen lätt och kul att springa. Jag visste inte hur långt det skulle bli, men när jag hade passerat Brännhult kunde jag räkna ut att jag skulle hamna någonstans vid 18-19 km.

Oj, vad långt det blev!

19,5 km blev det till sist! Och jag är så jäkla nöjd med känslan idag! Det var bara 16 grader ute och det gjorde det så himla mycket lättare! Det märktes även på Selma som höll hela vägen utan att bli särskilt trött. Dessutom hade jag idag kopplet fäst i halsbandet, istället för nosgrimman som jag brukar ha för att hon drar så förbaskat, men det gick jättebra! Hon var så himla duktig!

Just nu känns det som att det faktiskt ska gå bra att genomföra en halvmara om två och en halv vecka, hoppas bara att det inte blir alltför varmt! 16 grader är perfekt! Regn är helt OK, det kyler ju lite iaf!

Nu blir det en lugn kväll framför TV:n!