Underbar vinterdag!

Februarimånen är så häftig nu! Igår badade vi på kvällen och det var helt underbart att sitta i SPA:t och titta på månen och stjärnorna! Med snön som kom igår så blir det ju så himla ljust och fint också!

I morse lyste månen fortfarande när jag kom ut i stallet vid halv sju och det var en så vacker morgon!

Morgonmåne

När jag var klar i stallet gick jag in och hämtade två paket och överraskade Magnus på 55-årsdagen. Han fick ett par bib-cykelbyxor och en träningst-shirt. Något han verkligen behöver nu när han tränar spinning varje onsdag. Han blev väldigt nöjd med sina paket och kläderna satt perfekt!

Guldpaket till guldmannen

Den vackra soluppgången

Efter frukost var jag snabb ut för att rida Kalle en runda. Men han har hamnat i vår-trotsen igen och blev istadig och ville inte lämna gårdsplan så det fick bli en promenad istället i den härliga solen.

När jag var klar med Kalle fick grabbarna lunch och jag gick in en stund och drack en kopp te innan jag gick ut igen och hämtade Compis. Compis har varit fräsch sedan i tisdags så nu tyckte jag att han behövde komma ut på en skrittrunda, han börjar nog tröttna på att gå i liten hage och inte bli riden.

Han har börjat fälla ordentligt, det bara snöar vita hårstrån överallt när jag gör i ordning honom!

Hårfällning

Det är helt fascinerande vad snö gör med en vit häst. Plötsligt är hela hästen vit, på kroppen, på benen och svansen hade plötsligt blivit vit. Det gjorde att jag inte behövde lägga så mycket tid på att göra rent honom, utan det räckte att bara borsta av honom, så skönt!

Senast jag red honom var i tisdags förra veckan, så drygt 1½ vecka har han vilat. Det var bara tionde ridpasset för oss här hemma, så vi är ju verkligen nya ihop, men Compis är coolheten personifierad. Han bara traskade på. Ja, han snarkade lite här och där, men ingenting mer än så, han bara gick på där jag ville att han skulle gå. En sådan underbar häst!

Han var rätt pigg och väldigt fräsch. Han travade en jättekort sträcka för att jag ville känna ifall han var halt, men det var han sannerligen inte! Så underbart! Vi red rundan i hemmaskogen, upp i Skattagårdsskogen och sedan ut vid Attas och förbi Kullagården.

När vi var på väg ned mot Skittnegada kom Alma med Junea i pulka och det lät jätteläskigt tyckte Compis, men han fick titta lite och kunde gå vidare och sedan stannade ju Alma och då var det inte så farligt längre. Han blev lite rädd också vid Ögården där hundarna busade med varandra, så där gick han på extra snabbt, men det var ingen fara med det heller. Han är så himla mysig och trygg att rida på!

Jag är så glad att han är fräsch igen och nu hoppas jag att det håller i sig så att vi kan komma igång ordentligt här i vår. Han kommer att få skritta kommande vecka också för att inte riska någonting, men förhoppningsvis kan vi trava och galoppera nästa helg!

Allt underbart är vitt!