Härlig helg!

I fredags inleddes helgen med storm natten mellan fredag och lördag. Lyckligtvis var det ganska "lugnt" för att vara storm, kanske runt 25 m/s. Så när jag kom upp på lördagen var det största som hänt att en av höbaljorna hade flugit iväg till andra sidan vägen mot grannens syrenbuskar. Stängslet hade gått sönder av en nedfallen gren och två gamla stolpar behövde bytas ut, det hade dock inte så mycket med själva stormen att göra. Förutom det har jag inte sett någonting som stormen orsakat. Så gött!

Efter stall och frukost tog jag en promenad med hundarna i solen och det var riktigt härligt!

På eftermiddagen kom Stellan, Helena och Hanna för att titta på Compis och givetvis provrida honom:).

Compis var lika charmig som alltid och Hanna satt upp och red till ridhuset medan Stellan och jag gick bredvid. Compis gick för första gången förbi "farliga gården" med ryttare även om vi på marken höll honom lite i handen så att säga.

Vi var ensamma i ridhuset och Hanna red igång Compis. Han såg så himla fin och framåt ut! Så kul att se en lite mer framåt ryttare än jag rida honom och hur han reagerade på det. Han såg väldigt nöjd och glad ut när hon red honom. Hon fick bra fart på honom. En viss skillnad mot hur det ser ut när jag rider honom, vilket såklart får mig att reflektera över det...

Hanna var sugen på att testa att hoppa honom så det fick hon göra. Det gick superbra! Vi började med ett litet kryss och Compis tog i för kung och fosterland! Jäklar vad laddad han blev! Han tyckte det var så kul! Hanna fick ett fint sug mot hindret och tyckte han var jättehärlig att hoppa. Så nu får jag nog släppa fegremmen och börja hoppa honom själv också!

De insikter jag kom till när jag såg Hanna rida var att jag verkligen behöver börja rida mina hästar mer framåt och sluta mota dem med min sits. Det betyder inte att jag ska börja driva dem mer, utan att jag ska vara mer MED dem framåt, liksom vilja framåt, tänka framåt. Det kan leda till bättre framåtbjudning.

Idag lutar jag mig lite bakåt, säger "stanna" till hästen, sedan fattar jag inte varför den inte svarar framåt på mina "framåtdrivande" hjälper, ens när jag försöker vara extra "tydlig" och ponnysparkar. Jag ger helt enkelt motstridiga signaler så hästarna vet inte om jag vill framåt eller om jag vill stanna.

Nu när jag har hittat en häst som Compis, som inte är så känslig så kan jag experimentera mer med min ridning. Vilket är viktigt för att inte han också ska tappa framåtbjudningen.

Så idag fokuserade jag på att rida framåt, med hästen när jag red ut Compis. Men utan att driva på överdrivet. Jag bara fokuserade på att vara med framåt i hans rörelser. Så i skritten föreställde jag mig att mina höfter satt ihop med hans ben så att mina höfter rörde sig mer framåt i takt med honom. Inget gungande i sadeln, utan bara med i rörelsen.

När jag bad om trav försökte jag att undvika att mota med min sits utan istället tänka fram och in i den nya takten i traven. Det verkade faktiskt fungera. Compis var väldigt framåt och verkade nöjd med min "nya" ridning.

Vi råkade också ut för en potentiell "fara", en traktor med skogskärra som stod på tomgång utmed den väg jag tänkte rida. Första tanken i mitt huvud var att ta en annan väg, men istället tänkte jag att jag provar att rida förbi med fokus framåt och inte göra så stor grej av det.

Compis tittade knappt på traktorn, utan gick bara förbi lugnt och fint. Så himla go häst! Vi fortsatte vidare, fick fem rådjur framför oss på en åker, men även det var lugnt. Vi travade och galopperade och det gick kanon, han var framåt, men lugn och fin!

Sedan gjorde jag lite galoppfattningar och övergångar mellan skritt och trav för att försöka ge bättre och tydligare framåthjälper. Och visst, det blev nog lite bättre, men definitivt något jag behöver träna mer på!

Det var i alla fall väldigt kul att öva på lite nya saker och tankebanor, hoppas verkligen att det kan hjälpa mig framåt med ridningen och att jag också, precis som Hanna bara kan fatta galopp och rida mo hinder framöver!

Härlig vy från Compis rygg!

Dagens runda

På förmiddagen idag sken solen, dock var det rätt kallt, men det var ändå härligt att komma ut i den friska luften med vovvarna.

Det blev en riktigt lång och trevlig runda förutom att vi mötte en lös hund som gick på Nelly. Nelly gillar inte alltid andra hundar så det är ju helt värdelöst när vi möter lösa hundar såhär och jag fattar faktiskt inte hur jävla dum man får vara när man släpper sina hundar på vandringsstigarna i Åkulla, som om de förväntar sig att vara helt ensamma där?

Det slutade lyckligt i alla fall och hundägaren fick tag i sin hund och vi kunde gå vidare. Två timmar var vi ute, så det blev två trötta vovvar efteråt!

Mina två favvo-tjejer