Sällskap, bakslag och helg i Jönköping

Förra onsdagen fick jag äntligen lite sällskap på uteritten igen. Det var Hanna som kom hit från Småland när Stellan ändå skulle plocka björnbär och göra något annat ärende.

Vi tog in alla tre grabbar, jag passade på att ta bort alla flugägg från Pelle innan vi gjorde i ordning Kalle och Bosse och gav oss ut. Kalle var långsam och gick som vanligt och höll koll bakåt medan Bosse traskade på energiskt med Hanna på ryggen.

Solen sken och det var varmt och skönt ute så det blev en mysig runda. Det blev lite trav och lite galopp, men mest skritt. Alltid kul att få sällskap och kunna rida på lite andra ställen än Kalle och jag vanligtvis kan göra.

Kalle på behörigt avstånd bakom Bosse och Hanna

Genom hemmaskogen

På torsdagen fick Bosse följa med på träning, men tyvärr var han ojämn vänster bak i traven. Så det var bara till att traska hem igen. Vilket antiklimax! Jag hade ju sett fram emot att få rida en träning med en framåt Bosse. Men nej, aldrig ska man få vara glad någon längre tid.

I fredags red jag Kalle på kvällen i paddocken. Han var någorlunda ridbar, lite seg i traven och galoppen, men jag fick ändå honom att jobba rätt bra genom att rida ut på långsidorna och försöka öka lite. Lite framåtbjudning kom det, men inte alls på den nivå jag vill ha. Dock är jag väl medveten om att vi får ta det ett steg i taget, Rom byggdes inte på en dag som man brukar säga!

I lördags gav vi oss av, Magnus och jag till Jönköping för att gå på Elmia Lastbil. En liten "semestertripp". Mitt krav för att följa med var att vi skulle bo över på hotell till söndagen och det gjorde vi. 

Vi strövade runt på mässan hela lördagen, men framåt 16-tiden blev jag nöjd med det hela och fick övertalat Magnus till att vi skulle checka in på hotellet och ta en drink i baren.

När vi kom dit så var det lång kö, trots att jag hade checkat in via appen dagen före. Helt värdelöst, men det var ett gäng norrmän som skulle ha sina rum och det tog tid. Till sist fick vi i alla fall vår nyckel och kunde gå upp med våra väskor.

Sedan gick vi ner till baren, Magnus tog en öl, jag tog en prosecco och vi betalade löjligt mycket pengar för detta, men man lever väl bara en gång så det var inget att lipa över. Hotellet var helt ok, inget lyxhotell så jag hade ingen större förväntan på kvällsmaten men blev positivt överraskad.

Vi tog buffé och på den kunde man välja mellan lax eller entrecôte och jag valde köttet. Det såg inte så märkvärdigt ut där det låg på fatet, men jäklar vad gott det var! Det var så mört och helt perfekt tillagat (även om jag helst vill ha det lite mindre stekt) och såsen, pepparsåsen, den var så jäkla god att jag kunde äta den med slev. Helt fantastiskt.

De där norrmännen förföljde oss hela vistelsen, de tog en drink när vi gjorde det före maten och de åt samtidigt som oss, de blev allt mer högljudda så det var bra party för dem:).

Vi hade en mycket trevlig kväll i alla fall och somnade gott efter en lång dag och god mat. Igår vaknade vi till regn och en underbar frukost. Där fanns verkligen allt på frukostbordet. Och det var bara till att sitta där och äta länge.

Lite bilder från mässan:

Efter att vi hade checkat ut gick vi in på det intilliggande Rosenlundsbadet som tydligen är Sveriges 5:e största badanläggning. Vi fick en hel utebassäng för oss själva och började simma där, men det var rätt grunt, bara 70 cm i ena änden och det var så himla varmt vatten att det blev lite för jobbigt för att simma. Så vi gick in igen och simmade vidare  i inomhusbassängen. Det var inte mycket folk så det var rätt gött att simma. Jag hade lite problem med att hitta den där rytmen då det är väldigt länge sedan jag simmade sist, men till sist kom jag in i det bra tycker jag. Det är definitivt något vi borde göra mer av nu när vi har en splitter ny simhall i Varberg!

När vi var klara med simningen körde vi till Norrahammar/Tabergs ridklubb och fick se Hanna ta första lagsegern med sitt lag. Så himla duktiga! De tre första ryttarna (inklusive Hanna) var felfria så det var avgjort redan efter Hanna som red som tredje ryttare. Så himla kul!

Vinnarlaget!

Hanna och Caretina

Sedan hade vi ca 2 timmars resa hemåt och lagom till vi kom hem började det att regna. Så det planerade uterittspasset med Kalle fick vänta till idag istället. Men det var rätt skönt att ta det lugnt på kvällen efter en intensiv, men rolig helg.

Ikväll fick det bli en uteritt med Kalle. Soligt och fint var det också, men nu har den värsta sommarvärmen gett sig och det var rätt ok att rida i t-shirt med skyddsvästarna utanpå. Kalle kändes rätt lugn och städad när jag gjorde i ordning honom, men han piggnade till när vi kom ut och var lite småspänd i början av turen.

Han vände faktiskt 200 m hemifrån pga en sten som såg läskig ut. Lyckligtvis blev jag inte så mycket ur balans att jag åkte i backen och jag kunde vända tillbaka honom, ställa honom från stenen och be honom gå framåt. Sedan gick det lugnt till ända tills vi kom till Kullagården, där fanns någon form av troll som inte jag kunde se, men det slutade med att jag fick sitta av och gå.

När vi ändå gick så beslutade jag mig för att gå ner för Landbonnas med honom och ta en liten extrarunda runt grushålan. I grushålan såg jag en förrädisk "mördar"-hare, men den sprang upp några 100 m framför oss så den såg inte Kalle. Men han noterade dess doft när vi passerade stället där den hade sprungit upp så han hade minsann koll på den.

Vi tog oss lugnt ur grushålan och sedan vände vi upp i Skattagårdsskogen. Framåtbjudningen kom allt mer och han ville trava uppe i skogen. Men jag tänker som med ridningen i paddocken; först ska vi lära oss att bjuda framåt i skritten, sedan när det fungerar kan vi börja trava och galoppera så han fick lugna sig lite.

Vi red mot hemmaskogen och där tog jag en extrarunda upp i Kullagårdsskogen, men det var inte populärt, han stannade och vände först, men efter lite övertalning gick han framåt så vi kunde både trava och galoppera när han slappnade av där i skogen. Så mysigt!

Vi vände och red sedan tillbaka via egna skogen och han blev allt mer avslappnad för att spänna till lite igen precis innan vi svängde ner på grusvägen. Men när framåtbjudningen finns där är det bara till att korta tyglarna och driva på framåt så går han ju.

Så, återigen behöver jag hitta nyckeln till framåtbjudningen för att allting i ridningen ska bli bra. Till helgen firar vi två år tillsammans och ibland undrar jag ifall vi har kommit någonstans överhuvudtaget, men det vet jag ju att vi har. Sedan har vi kanske inte kommit så långt som jag hade velat, men som sagt, om vi löser grundproblemet som jag tror ligger i den bristande framåtbjudningen så är jag övertygad om att vi kommer att bli superbra tillsammans.

Jag ser fram emot att summera det år som gått och att blicka framåt. Vilka mål ska vi ha, vad ska vi sträva efter, vart vill vi nå? Fortsättning följer!