Fin Kalle och äntligen konditionsträning

Denna fredag började ganska tidigt, klockan ringde 06:15 och jag kom väl upp vid 06:30 och sedan gick jag ut och hämtade Kalle. En sval och solig morgon, så härligt!

Kalle skulle få ett pass i paddocken idag. Han var väldigt lugn och fin när jag gjorde i ordning honom, stod mest och sov och det kändes bra att gå ut och äntligen få sitta upp på hans rygg igen, trots onsdagens avtrillning.

Jag började som vanligt med att gå runt med honom i paddocken, noggrann med framåtbjudningen, att han ska gå fram för mina hjälper även från marken. Detta tänker jag på hela tiden, även när jag hämtar honom i hagen. Och det har faktiskt gjort en viss skillnad. Tidigare ville han krångla med grimskaftet och göra motstånd när jag skulle gå iväg med honom i hagen och så ville han gärna stanna några gånger på vägen innan vi kom ur hagen. Nu är det framåt som gäller och det direkt och nu går han framåt direkt och stannar väldigt sällan, bara när han behöver bajsa. Så det gör verkligen skillnad att vara konsekvent i sin hantering av hästarna.

I paddocken går jag i höjd med sadeln, låter honom gå först, vi går runt i hela paddocken och så skrittar vi över alla hinder och bommar. Jag kör lite TRT-övningar där han får flytta bak- och framdel. Sedan sitter jag upp på en lugn häst.

Idag var han superfin! Han gick runt i hela paddocken utan att skygga för någonting eller stå emot någonstans. Han gjorde inte ens några utbrytningar i början av passet vid hagen som han brukar göra, trots att kompisarna var långt borta uppe i Hästabacken. Jag höll hårt i fegremmen första varven, för man vet ju aldrig om han är lite för vaken och reaktiv och jag känner att det inte är läge att trilla av igen nu.

Under hela passet var mitt fokus att han skulle svara framåt för skänkeln. Det är väldigt märkligt och kul med ridning, trots närmare 30 års erfarenhet av ridning på egna hästar kommer det insikter till mig hela tiden. Den stora insikten just nu är att Kalle under dessa snart två år jag har haft honom har "lurat" mig. Ja, han har lurat mig att tro att han är framme, men det är han minsann inte alltid.

Jag tror att anledningen till det är följande: jag har under många år ridit Bosse, som är en ganska trög häst på ridbanan. Det är väldigt tydligt när han inte är framme för skänkeln, för då går han inte framåt helt enkelt och ibland stannar han till och med. När jag då har börjat rida Kalle, som är mycket mer självgående har jag trott att han har varit framme, men nu inser jag ju att alla hans påhitt, att slänga med huvudet, slänga ut tungan, vända i tid och otid faktiskt till stor del beror på att han inte är framme för skänkeln. En häst kan mycket väl gå framåt och ha framåtbjudning men det betyder inte att den är framme för skänkeln och hela tiden svarar framåt för ryttarens hjälper. 

Ja, det är en av årets stora insikter för mig, faktiskt. Nu när jag fokuserar mer på detta så märker jag mer och mer tidigare att han inte är framme och jag kan korrigera det, samt vara mer konsekvent i min ridning, att be honom gå framåt och förvänta mig att han svarar framåt. Idag kändes det faktiskt som att just det är en av de stora nycklarna till ridningen, både på Kalle, men också på Bosse. Så himla kul, jag slutar aldrig att utvecklas i ridningen och det är helt underbart!

I alla fall så jobbade jag mycket med övergångar idag. I skritten gjorde jag halt ofta, han ville joxa med huvudet, men jag bad honom gå fram och då tog han kontakten och blev stilla i munnen igen. Han fick jobba i trav och galopp också och han var riktigt fin, jag var på honom direkt när jag märkte att han tappade framåtbjudningen och lyckades få honom att jobba på riktigt bra. Fick en jättehärlig känsla!

Vi kunde trava och galoppera i hela paddocken och han kändes väldigt lugn och fokuserad, gjorde endast ett litet steg åt sidan vid ett tillfälle, så han var stabil och bra. Vid slutet av passet jobbade jag på volt med övergångar trav-galopp-trav och så försökte jag mig på galopp från skritt, lite jobbigt tyckte han.

Sedan red jag ut längs långsidan och vände tillbaka så att vi kom ut i förvänd galopp. Det gjorde han riktigt bra i vänstergaloppen och vi kunde rida ett varv längsfyrkantsspåret i förvänd galopp. I höger galopp var det svårare och på slutet började han sparka lite när jag begärde framåt-svar. Så det är viktigt att inte jobba honom för länge, han har inte så bra styrka och kondition än, men jag hoppas kunna bygga upp det under hösten, nu när det går att rida ut honom bättre igen.

Men dagens pass var verkligen jättebra och jag kände att jag satt på Guld-Kalle idag! Efteråt fick han en välförtjänt dusch och lite hovsmörja samt omvårdnad om såret han fått på utsidan av vänster bakben. Han är faktiskt lite svullen där, men han visade inte på någon typ av hälta, så det verkar vara ok ändå.

Min GULD-Kalle!

När jag var klar med Kalle hämtade jag fyrhjulingen och fyllde fyra mjölkkannor med vatten och körde ut det i hagen. Det är rätt häftigt, nu har jag styrketränat kontinuerligt i ca ett halvår och i år känns mjölkkannorna (som fyllda med vatten väger drygt 40 kg) så mycket lättare än någonsin tidigare. Det är hur enkelt som helst att lyfta ner de som "blir över" från flaket och ställa dem bredvid vattenbaljan. Kul att kunna utvecklas även styrkemässigt!

Påfyllning av mjölkkannor

Två kannor i baljan, de två andra står bredvid så jag kan fylla på allteftersom

När jag var klar med vattnet tog jag vovvarna och gick en morgonpromenad. De var pigga och glada, men lite lugna på slutet eftersom temperaturen steg rätt rejält. Strax över 25 grader har vi haft större delen av dagen och det kyler faktiskt inte av än.

Vovvarna och solroserna

Efter promenaden åt jag frukost och sedan blev det altanen i solen. Så underbart att ligga där i värmen och solen och få energi från den härliga solen!

Jag läste en ny bok som kom med posten idag, riktigt intressant om hur människan fungerar och hur hästen fungerar rent mentalt. Alltid kul med nya lärdomar!

Ny bok

Efter solen blev det en kopp te innan jag hämtade cykeln och gav mig ut på en välbehövlig tur. Jag har inte tränat kondition på hur länge som helst och senast jag cyklade fick jag punktering på hemvägen och tappade motivationen lite. Men det var så skönt att få köra lite cykel, höja pulsen och få känna lite seghet i benen. Det blev knappt en timmes cykel, men det var väldigt skönt att få röra på benen lite grann! 

Min cykel!

Jag hoppas att det kan bli lite cykling här i höst, får väl snart flytta in i källaren igen och cykla vidare där när kvällarna blir mörkare, men det är absolut bästa konditionsträningen för mig just nu iaf!