Framme för skänkeln...

Igår red jag båda grabbarna på morgonen/förmiddagen. Jag började med Kalle som fick en uteritt. Han var så fin ute igår! Den enda gången han tvekade var när vi skulle svänga höger upp på Obbhultvägen, stället där jag har haft grova problem med att få honom att gå. Han har backat, stegrat, dragit ner på åkern, snurrat runt och haft sig. Ofta har det lett till att jag fått hoppa av och gå. Men nu verkar han ha ändrat sig alltså och går att övertala till att gå åt det hållet. Så härligt!

Jag försökte fokusera på att hela tiden ha honom framme för skänkeln, att han ska svara framåt när jag ger signalen och att han ska vara stabil med huvudet. Stundtals är han bra framme, men så tappar han det och börjar greja med tungan eller hitta på annat.

Vi red upp i skogen och där var han jättefin. Han ville trava och galoppera och gick åt alla håll som jag ville. Det var väl en av våra "Safe"-rundor, så det brukar ju gå bra här. Vi traskade vidare genom skogen och tillbaka där det fanns läskiga föremål förra veckan. Denna gång gjorde han inte samma omväg förbi föremål nr 2 och föremål nr 1 tittade han inte ens på.

Sedan vände vi ner i grushålan, det är ju någon vecka sedan jag lyckades få ner honom där för första gången sedan i höstas och denna gång gick han bara rakt på, ner för backen och runt bland björkar och stubbar. Helt avslappnad och han lyssnade på mig bra. Inga krångligheter alls. Så duktig kille!

Vi gjorde en lite längre lov där än sist och vände sedan tillbaka och galopperade upp för backen igen. Resten av rundan gick fint, även om han tröttnade lite på slutet på att jag ville ha honom framme när han ville ha längre tyglar och gå i sin egen värld.

Men det kändes riktigt bra att kunna komma ut och rida honom mer och mer ute nu, han behöver verkligen komma igång lite mer med konditionsträningen märker jag, speciellt när vi tränar i paddocken. Han behöver mer styrka och lungkapacitet för att orka gå bra pass. Men det kommer, just nu är jag bara överlycklig över att vi faktiskt kan rida ut på ett trevligt och bra sätt utan att jag behöver gå och utan att vi behöver bråka!

Kalle spanar ut över grushålan

När jag var klar med Kalle tog jag in Bosse och red honom en kortare runda i skogen. När jag red honom i onsdags kändes han väldigt märklig i sitt rörelsemönster i traven. Han kändes lite stel i skritten också, men när han travade kände jag att något var fel, jag kunde dock inte känna att han var halt, eller om det var på höger eller vänster sida eller om det var fram eller bak. Han var ändå väldigt framåt och ville både trava och galoppera. Jag tänkte att han kanske kunde vara lite hovöm efter att ha fått nya skor kvällen före. Och jag hoppades verkligen att det var så, för jag vet inte om jag orkar med ännu en hältperiod med den stackars hästen!

Så han fick traska på lite i skogen och han var superfin! Så pigg och framåt, svarade bra framåt och travade på jättefint. Inte en tillstymmelse till konstigt eller ojämnt rörelsemönster! Så gött! 

Så nu är han redo för helgens äventyr då vi ska ut och åka en runda och rida på lite andra marker, ska bli så kul!

God morgon!

I morse hämtade jag Kalle igen. Jag kom mitt i förmiddagsvilan, Bosse låg och sov och Pelle och Kalle vaktade. Kalle var rätt trött och gick och djupandades bakom mig när jag ledde in honom, men han piggnade till i stallet. Han spanade ut mot vinterhagen, vet inte var det var han såg där, men enligt honom var det väldigt spännande.

Det fick bli ett pass i paddocken, dock fick vi vänta en stund på att det skulle sluta regna, men sedan var det uppehåll och härliga 17 grader. Igår hade vi ju närmare 30 grader och på kvällen/natten brakade åskan lös.

Som vanligt började jag med att låta honom gå runt några varv, körde lite förflyttningar av bakdel och framdel, gjorde lite ledövningar. Allt för att få honom att slappna av. Och han var rätt avslappnad, men spände sig lite vid "farliga" kortsidan. Idag kom det dock inga reaktioner, men det är svårt att veta, så jag höll i fegremmen när vi passerade där, vilket gjorde att det blev lite svårare att rida bra där.

Även idag var fokus på "framme för skänkeln" och nu när jag har börjat fokusera på det så inser jag ju att det är när han tappar framåtbjudningen som han börjar kasta med huvudet och tungan, samt kasta sig åt sidan och fokusera på allt annat. Så rimligtvis om jag kan få honom och ha honom framme så kommer de där problemen att försvinna.

Men han jobbade på bra idag, vi körde halter, övergångar, volter, bommar, cavallettis. Han bjöd på lite utbrytningar mot hagen, sparkade bakut i höger galopp på volten, men allt det där var ju i situationer där han inte var framme för skänkeln, vilket gör att det blir lättare för mig att fokusera på att lösa den uppgiften istället för att fundera på ifall han kommer att skicka mig i backen.

Jag känner mig mycket lugnare på hans rygg nu och har mer självförtroende, jag tycker att jag har verktygen för att lösa utmaningarna som vi ställs inför. Däremot märker jag att jag har blivit lite feg för bommar och cavallettis efter att jag flög av förra veckan. Men jag vet ju också att jag måste driva på hela vägen över bommen för att kunna vara säker på att han inte ska vända och egentligen gjorde han det väldigt lugnt och sansat idag.

Han var lite mer utmanande idag, kanske för att jag ställde högre krav idag också på framåtsvarandet och att jag var noggrann med att få igenom svaret för skänkeln. Det gör ju det hela lite jobbigare för honom. Men jag är ändå väldigt nöjd med hur han var att rida och hur jag red. Vi fick galopperat över en markbom och cavallettisarna, så det är jag nöjd med. Sedan kan vi bygga vidare kommande pass och kanske så småningom faktiskt hoppa lite hinder. Men vi har en väg att vandra och den är krokig!