Lite sämre väder och en del ridning

Jaha, tiden går och det blev ju ett VM-guld till. I söndags till Henrik von Eckermann. Vilken prestation han och King edvard gjorde! Så häftigt!

Sedan sist jag skrev har Kalle gått en uteritt. Denna gång fick jag rida (nästan) hela vägen. Jag hoppade av frivilligt när vi stötte på en skogsarbetare som Kalle blev väldigt rädd för, men jag satt upp igen så snart vi hade passerat honom. Han kändes rätt spänd hela rundan, men skötte sig ändå bra, han var inte så reaktiv, men han var inte heller så avslappnad som han kan vara. Så i tisdags funderade jag på ifall jag skulle göra något annat än att rida eftersom planen var att han skulle med på träningen idag. Så då gick vi en promenad, något vi inte har gjort på ett tag. Men det blev en mysig variation av träning. Det kom lite regn på oss, vädret har varit lite mer beräkneligt denna vecka med en riktigt åskstorm i måndags eftermiddag då det blåste upp och höll typ 20-25 sekundmeter medan åskan mullrade och regnet öste ner omkring oss. En gren på plommonträdet knäcktes och ett träd vid bäcken föll ned när jag passerade med hundarna efter att stormen hade dragit förbi.

I tisdags kom det inte så mycket regn på oss när vi var ute, så det var ju gött. Det enda som var mindre trevligt är de jäkla blinningarna. De har alltså varit här sedan veckan innan midsommar och de försvinner inte! Normalt sett brukar de dyka upp precis vid midsommar och ha försvunnit när vi går in i augusti månad men i år är de jäkligt långlivade. Så vi fick ett antal stick av dem, både Kalle och jag.

Regn på väg från Himledalen

Kalle och jag promenerar

Bosse har också varit ute denna vecka, måndag och onsdag. Igår var det så varmt så jag orkade bara inte rida honom i paddocken utan han har fått gå uteritter. Han gör det bra, han är pigg och framåt och känns fräsch, så jag hoppas kunna rida honom i paddocken imorgon kväll om det inte ska komma orimligt mycket regn och förstöra underlaget.

Annars var det lite spännande igår när jag hämtade Bosse i hagen. När jag gick tillbaka upptäckte jag att hörnstolpen som jag lagade förra veckan återigen hade fått en smäll och denna gång hade den gått av. Så jag ringde Magnus och bad honom komma med ny stolpe. Då upptäckte vi att stängslet vid gärdsgården också låg ner, så något odjur har kommit ifrån kullen, brakat igenom stängslet vid gärdsgården och sedan fortsatt vidare genom hagen och genom nästa stängsel. Helt otroligt att hästarna inte har fattat detta utan gått kvar i hagen.

Kalle var så nyfiken på Magnus och ville gosa med honom, han grejade så mycket med honom när han fixade stängslet, så jäkla dråplig häst!

"Vad gör du för något kul?"

"Behöver du hjälp?"

"Det där blir nog bra"

Det blev lite sent innan Bosse och jag kom iväg så vi tog bara en kortare runda i grushålan, men vilken fin kväll vi fick uppleva och vilket häftigt ljus! Jag lyckades fånga några riktigt bra bilder!

Bosse och jag blickar ut över Himledalen

Magiskt kvällsljus hemmavid

Idag var det alltså dags för Kalle att hänga med på torsdagsträning. Precis när jag skulle ta på mig ridkläderna började det att regna, så jag passade på att byta patron i min uppblåsbara väst innan jag hämtade Kalle, i tron att det bara var en skur som skulle dra bort. Västerut såg det nämligen fint ut.

Men regnet höll i, så när vi var klara för avgång fick det bli regnrock på. Jag gick med honom och när vi kom fram till Linnarp så slutade det att regna. C frågade om jag ville rida i ridhuset eller i paddocken och jag valde ridhuset med viss tvekan eftersom solen sken och det verkade klarna upp.

Jag gick runt med Kalle några varv i ridhuset, han var rätt spänd, gnäggade efter andra hästar och spökade sig för diverse saker. Vi körde lite TRT-yoga för att lugna ner honom, men han var ändå lite krånglig. Dock kände jag till sist att han var såpass lugn att jag ville sitta upp. Men jag var på min vakt. Jag kände på mig att han när som kunde titta till eller slänga sig.

Återigen var fokus framme för skänkeln. Jag tror jag börjar inse vilken jäkla uppförsbacke jag har med det arbetet. I två år har jag ridit honom utan att fatta att det inte funkar. Och nu tycker han att jag är jobbig som begär att han ska svara framåt hela tiden. Han blir lite sur, slänger ut tungan, slänger med huvudet och viker in huvudet. Jag måste hela tiden tänka mig för så att jag korrigerar framåt istället för att bromsa och försöka hålla händerna still när han joxar som värst. Men det är väl bara till att ta sig igenom det antar jag.

Vi jobbade mest i skritt. Och det berodde på att det började regna, riktigt ordentligt och det höll i sig i de 45 minuter som träningen var. Det regnade så mycket på plåttaket att jag inte ens hörde min egen röst, än mindre Charlottes, så vi fick skrika till varandra stundtals. Men jobbet gick i alla fall ut på att öka och minska steglängden i skritten på volt och i den korta skritten flytta bakdelen några steg för att få honom fram till bettet och svara framåt. Jag måste hela tiden passa yttertygeln och verkligen hålla i den, se till att inte låta honom krulla ihop sig (vilket är svårt, eftersom jag misstolkar det som att han går i rätt form). För när han krullar ihop sig kommer det ofta ett ryck i tygeln och det finns inget svar framåt. Stundtals gjorde han det bra och efter ett tag kom vi fram i lite försiktig trav där jag satt ner eftersom jag inte ville riskera att hamna i framåtlut i lättridningen och flyga av ifall han hittade på något.

I högervarvet var han faktiskt riktigt fin och han lät mig komma ner på ryggen så att jag kunde jobba honom riktigt bra där. I vänstervarvet var det svårare, men till sist travade vi lite där också. Vid det laget var han lite trött på övningen och slängde väldigt mycket, men vi tog oss igenom det och han travade några varv riktigt bra. Men där kände jag faktiskt att jag fick ett sug framåt när han väl jobbade där och det är väl den känslan jag är ute efter när jag vill ha fram honom för skänkeln.

Så även om det inte blev några utsvävningar och ingen galopp så fick jag bra tips med mig om vad jag kan jobba med när han är sådär spänd. Det går faktiskt att göra mycket i skritt och trav också, speciellt när målet är att få honom framme för skänkeln, vilket är absolut viktigast just nu. Så det kommer vi att jobba vidare med här hemma också.

När vi traskade hem var det faktiskt uppehåll så det var ju skönt. Jag kände mig trött, helt genomsvettig eftersom det var så varmt i ridhuset. Men jag såg när vi gick hem att jag var tvungen att rensa vägdiket på löv ifall det blir mer överfallsregn. Det var stopp i en trumma och gamla löv överallt, så när jag hade släppt ut Kalle (som visade sig vara jättekissnödig) tog jag grepen och fixade det. Då kom det ett nytt rejält regn och jag blev helt dränkt. Jaja, kläderna torkar, så det är väl ingen större fara, men regnet sänker ju humöret såklart även om det behövs regn, så kan det ju regna på nätterna istället. I måttliga mängder åt gången...

Kalle efter dagens pass