Sidor

söndag 26 september 2021

Uteritt med Kallis

I onsdags fick Kallisen komma ut på en av sina standardrundor, vi började i hemmaskogen. När vi skrittade upp mot Obbhultvägen och skulle svänga höger bråkade han knappt alls, utan vi kunde lugnt och fint svänga höger. Tidigare har han dragit sig åt vänster och sedan hoppat åt vänster utanför vägen, men nu börjar han alltså att ge sig med det också. Det är enda stället på denna runda som han tjurar till, så det är rätt skönt ändå.

Det var lugnt och fint i skogen när vi skrittade igenom där, sedan travade vi på grusvägen, vilket gick fint, han var framåt och inte så spökig som han brukar vara. Så det blev lite galopp också innan vi vände på den vanliga vändplatsen och travade tillbaka.

Allt gick lugnt förbi ett hus som håller på att renoveras, där ser det olika ut varje gång vi rider förbi, men Kalle, trots att han inte är ett fan av förändring, köper läget och går fint förbi. Sedan vände vi upp i skogen och då satte han av i galopp. Tänk, i våras stod vi där i tjugo minuter och bråkade åt vilket håll vi skulle. Ibland lyckades jag övertala honom, ibland inte utan fick hoppa av och gå.

Vi fortsatte genom skogen och han var väldigt framåt och fin. Vi red ner i grushålan också så att han fick en galoppbacke till och när vi vände mot Attas travade han på och fattade plötsligt galopp där. Där har vi aldrig galopperat tidigare...

Men han kändes väldigt modig och självsäker och framåt och det var en rätt härlig känsla faktiskt! Resten av rundan gick bra ända tills det kom en person runt ett skymt hörn och skrämde honom. Han hoppade bara till, så det var rätt lugnt. Men sedan helt plötsligt blev vi jagade av en hund modell större, närmare storlek som en kalv och då for han iväg i galopp på asfaltsvägen. Men jag lyckades lugna honom och få stopp på honom. Då stannade också hunden som sedan gick tillbaka hem. Jag tycker att han hanterade den situationen väldigt bra!

Till sist skulle vi passera två läskiga plastbalar som låg på åkern och även detta gjorde han jättebra! Han tryckte väl lite ut i vägen, men själva passagen gick väldigt bra. När vi sedan skrittade resten av vägen hemåt krävde han långa tyglar. Jag fick känslan av att han kände sig så vuxen och modig!

Även jag kände mig avslappnad i sadeln, Kanske för att jag kände mig stadig med mina helskodda brallor. Det verkade smitta av sig på Kalle och jag hoppas att det fortsätter. Det känns verkligen som att vi är inne i en bra period nu. Och jag hoppas verkligen att vi inte kommer ur den perioden! Men, det är klart att jag räknar med fler utmaningar längs vägen, även om jag känner att vi har kommit en väldigt lång bit på vägen som ekipage!

Utsikt från Kalles härliga rygg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar