Flygande start på veckan!

Idag är det måndag och ny vecka. Eftersom jag sedan förrförra veckan har problem med att Teams kopplar ner med ojämna mellanrum när jag har möten här hemma, for jag till jobbet i morse. Jag skulle nämligen hålla i ett lite större möte och det funkar inte när folk tappar mig hela tiden, jag får börja om och jag hänger inte heller med i vad som händer i mötet. Precis som förra måndagen var Alyssa hemma och jag drog hem vid lunch eftersom jag inte hade några möten på eftermiddagen. Jag hoppas verkligen att vår IT-avdelning kan lösa detta problem åt mig snarast!

Förmiddagen rann iväg och jag lyckades jobba några effektiva timmar även på eftermiddagen innan jag gav mig på veckans första styrketräningspass. Jag hade ju kommit igång bra med styrketräningen i augusti, men så föll jag av Kalle, kunde inte springa, vilket borde motivera mig till mer styrketräning, men det har inte blivit av, så nu var det nog två veckor sedan sist.

Men det var helt underbart att träna igen! Och det är ju så enkelt! Det tar bara 27 minuter så har jag kört igenom kroppen ordentligt!

Nöjd med mig själv gav jag mig ut för att hämta Bosse. Han skulle få gå en uteritt idag. När jag borstade i ordning honom märkte jag att han var lite känslig över ryggen så jag klämde lite på honom och hittade några punkter som han ville få masserade. Även en punkt längre bak mellan korset och svansen där han stod och gungade och snörpte med överläppen när jag tryckte och masserade honom där.

Hans spänningar kändes inte av i ridningen i alla fall, utan han verkade nöjd med att få komma ut. Vi red banvallen ut till Tvååkersvägen. När vi kommit halvvägs på banvallen flög fyra fasaner upp på åkern precis bredvid och jag var tacksam över att jag satt på Bosse, som endast reagerade med en vridning på ena örat. Hade det varit Kalle hade jag förmodligen åkt i backen igen fast åt höger denna gång och Kalle hade landat i hönsdyngehögen till vänster om banvallen.

När vi kom ut på Tvååkersvägen kom det en massa bilar i vanlig ordning, jag stannade för att släppa förbi, men fick rida ut på en åker för att den bil som stod bakom mig och väntade inte kunde köra om pga alla möten. Precis när vi skulle ut på vägen igen kom en ambulans som inte var på utryckning. Bilen före den stannade och då tyckte väl ambulansföraren att den betedde sig lite konstigt och lade sig på tutan, ca 2 meter från mig och Bosse. Bosse reagerade inte. Så gött! Han är verkligen den perfekta uterittshästen! Tänk om Kalle kan bli som han, men behålla sin arbetsvilja och framåtbjudning! Då är han min drömhäst!

Vi fortsatte in mot Linneskogen och galopperade upp för backen hela vägen. Bosse kändes stark och galopperade på bra, men han blev lite trött. I skogen tog vi det lugnt och skrittade mest. Bosse var lugn men ändå framåt.

Det blev en fin runda denna septemberkväll. Nu har vädret verkligen slagit om. Efter förra torsdagens regnande har t-shirtvädret försvunnit och nu är det långärmad tröja och väst som gäller. Härlig höstluft, men det blev lite för kallt lite för fort tycker jag. Det kunde ju få vara lite ljummet ett tag till. Men det kan ju vända igen, vem vet. Skönt att slippa regn och blåst i alla fall, även om temperaturen knappt orkar över 10 plusgrader!

Efter passet fick Bosse lite massage med arnicagel så hoppas jag att han inte ska vara lika känslig över ryggen. Han börjar sätta vinterpäls nu, så det kan ju vara en bidragande orsak till att han är lite känslig, vi får se om han känns bättre på torsdag!

Min trio av grabbar!

Jag och min älskade väst

Bosse spanar ut över banvallen

Jag har funderat på att skaffa mig helskodda ridbyxor eftersom Kalle är så jäkla snabb i vändningarna. Även om jag numera vet att det är styrka, balans och kondition hos ryttaren som håller den kvar i sadeln och inte helskodda ridbyxor, tror jag ändå att det skulle kunna hjälpa mig att stanna kvar i sadeln. Det skulle i sin tur kunna leda till att jag kan släppa tankarna på om han ska vända eller inte när jag kan känna mig mer säker i sadeln.

Men jag vill inte ha ridbyxor som är helskodda med silikon, då jag tycker att silikonet sliter på lädret i sadlarna, så jag funderade på ifall det går att få tag i ridbyxor som är helskodda med konstskinn, sådana som man hade för tio-femton år sedan.

Jag gjorde en inventering bland mina ridbyxor och hittade till min stora glädje inte mindre än fem par (varav ett par vinterridbyxor) helskodda brallor! Förr red jag alltid med helskodda ridbyxor och nu kan jag inte förstå hur jag stod ut. Även om de ändå är lite moderna och strechiga så är ju skoningen inte stretchig, vilket gör att man blir lite rörelsehindrad, men det får väl gå. Och så är det en sak till... kardborreknäppning i bensluten... vem kom på den idiotiska idén??? Det bli knöligt och så skaver den jäkla kardborren eftersom man ju har strumporna utanpå. Men jaja, det är väl bättre än att flyga i backen i tid och otid i alla fall om de nu hjälper...

Fyra nyanser av helskodda ridbrallor!

Hursomhelst var det i alla fall gött att hitta dessa i gömmorna. Jag brukar vara duktig på att rensa bort kläder som jag inte använder, men så länge de är hela och passar slänger jag inte. Däremot ifall jag har något klädesplagg som jag undviker att använda så slänger jag eftersom jag vet att jag aldrig kommer att använda dem, men då finns det alltid en avgörande anledning liksom. Jag är glad att jag sparade dessa! Nu kommer de till användning! Ska testa redan imorgon då Kalle ska få gå ett hopp-pass!