Torsdagsträning med flygtur

Torsdag idag, vilket såklart innebär träning! Idag var det Kalles tur. Det blev lite stressigt innan jag kom iväg eftersom hästarna var längst bort i hagen och sedan skulle Kalle i vanlig ordning stanna var tionde meter eftersom han inte ville lämna kompisarna, men till sist kom vi i alla fall ur hagen och efter det traskade han på normalt.

Jag fixade i ordning honom och sedan gick vi mot Linnarp. Jag valde att gå idag eftersom jag visste att han ändå skulle stanna någonstans på vägen och jag orkade inte bråka, så jag tyckte det var lika bra att gå.

Han var lite seg på vägen dit och när vi väl kom upp i Linnarp och svängde mot ridhuset blev han ännu segare för då var ju allting så himla farligt. Men till sist kom vi i alla fall in i ridhuset och jag gick några varv med honom där. Det är ju första gången vi är där sedan i april-maj så det var ju lite nytt för honom igen att vara där.

Han tog det hela med ro, han kikade lite på hålet i sargen där det stod några hinderstöd och han hade lite span på kortsidan vid utgången eftersom det var lite rörelse där. Men överlag var han rätt avslappnad.

Jag satt upp och började skritta fram och han skötte sig fint. Jag kunde skritta i hela ridhuset utan att han gjorde någon grej av något, så det kändes lugnt och fint. När ponnyerna var klara travade jag igång honom och han var superfin! Lite mer tjafs med munnen än i tisdags, men gick i en fin form och jobbade bra.

Jag red lite volter, lite på fyrkanten, flyttade lite undan skänkeln, red övergångar. Helt plötsligt vände han och jag for åt höger, jag var på väg att slingra mig tillbaka i sadeln men då tog han ännu ett skutt åt höger och jag åkte i backen. Denna gång slog jag mig faktiskt ingenstans, inte ens i det jäkla lårbenet, så det kändes faktiskt bra. Jag kom snabbt på fötter och satt upp igen. 

Sedan jobbade vi på volten vid utgången, eftersom han var lite spökig med skuggorna i ridhuset försökte jag hålla honom lite mer i ramen på volten och jag provade att sitta ner i traven. Och för första gången någonsin lät han mig göra det och kom ner bra i sadeln. Så himla häftigt! Där kunde jag jobba honom också på ett bra sätt. Ibland drog han iväg och upp med huvudet och då löste jag det med att rida lätt igen, men jag kunde ändå sitta ner några kortare stunder. 

Han ville vända ut huvudet mot utgången varje gång vi passerade där, men jag jobbade med innerskänkeln, höll i yttertygeln och fick honom att jobba runt och fint hela varvet några gånger i alla fall.

Vi galopperade och där var han också superfin! Lite tjafs med tungan, men jag kunde jobba bort det och rida framåt och hittade en jättefin galopp i båda varven. Så duktig kille!

Vi gjorde också en hel del övergångar och några av dem gjorde han riktigt bra! Det är så kul, för det är typ tredje gången vi jobbar med övergångar lite mer på riktigt och han har redan börjat fatta hur det ska gå till. Och jag har börjat fatta att jag inte får fastna i innertygeln och att jag måste hålla stödet på yttertygeln för att han ska kunna göra bra övergångar. Det är också kul att jag äntligen börjar kunna sitta och trimma honom på det här viset och vi kommer att fortsätta öva på de där övergångarna, det kommer att bli fokus i september för oss!

Det blev ett riktigt bra och kul pass, trots att det innehöll en avtrillning. Nu var det tredje gången jag trillade av honom och det var väl knappt en månad sedan sist. Hur är det nu? Är det 100 gånger totalt man ska trilla av innan man är en "riktig" ryttare, eller är det 100 gånger per häst? I så fall har jag 97 gånger kvar med Kalle nu då :). 

Skämt åsido, fördelen med att trilla av med jämna mellanrum är ju att det blir lite avdramatiserat. Jag börjar inse att det faktiskt inte är så himla farligt och jag lär mig att falla på ett bättre sätt för varje gång. Sedan är det såklart inte kul och har man otur så kan man ju naturligtvis landa illa, men jag känner mig inte rädd för att trilla av och definitivt inte rädd för att sitta upp igen. Nej, jag känner mig faktiskt rätt modig för att jag kunde trilla av och sedan sitta upp och fortsätta rida som om inget hade hänt. Jag var såklart lite på min vakt ifall han skulle få för sig att vända igen, men jag tyckte ändå att jag kunde slappna av och fokusera på ridningen rätt bra.

Jag tycker faktiskt också att han skötte sig väldigt bra med tanke på hur han har varit i ridhuset tidigare i år. Jag kunde som sagt rida i hela ridhuset och jag behövde inte jobba honom för att få förbi honom någonstans utan han var väldigt mycket mer avslappnad än jag hade väntat mig. Så jag tror nog att han kommer att vara lugn och fin där framöver så vi ska nog kunna börja hoppa lite där också framåt hösten/vintern.

Nu börjar kvällarna bli kortare och det var verkligen inte mycket ljus kvar när vi gick hem vid halv nio-tiden. Vi hade precis ledljus på vägen ut i hagen sen när vi var klara. Så nästa torsdag får det bli reflexer och pannlampa!

Min fine, uppmärksamme häst!