Nyårsveckan!

Jag har varit lite dålig på bloggandet den här veckan, så nu kommer en liten summering.

Först och främst måste jag nämna att jag i lördags kväll blev täppt i vänster näsborre och när jag vaknade på söndagsmorgonen kunde jag konstatera att jag hade drabbats av en lättare förkylning. Lite raspig i halsen, lite täppt, men ingen feber och jag kände mig ändå pigg, så jag tänkte att det skulle gå över snabbt. Det är faktiskt första gången sedan oktober 2019 som jag råkar ut för förkylning.

Jag kände mig helt ok hela veckan ända till nyårsafton. Då var jag inte i form! Jag hade fortfarande ingen feber, men kände mig hängig och gick och lade mig mitt på dan och lyckades sova tre timmar. Efter det kände jag mig något piggare och kunde ta mig igenom kvällen i alla fall.

Vi skulle ju ha firat hos ett par kompisar, men när jag aviserade min förkylning så kom vi överens om att det var bättre att vi stannade hemma. Magnus skulle ju kunna vara smittbärare även om jag kände mig hyfsat frisk. Men som jag mådde på nyårsafton hade jag ändå inte velat umgås med någon, så det blev ju bra till sist.

Men i onsdags så testade jag ännu ett nytt bett på Kalle, bettet på bilden nedan. Jag red honom till ridhuset och tyckte att bettet kändes riktigt bra direkt. Han var så lugn och fin i munnen och tog en bra kontakt, så jag tänkte att detta kunde vara vårt "magiska" bett. Men när jag satt upp på honom i ridhuset började han slänga med huvudet och slängde ut tungan, men efter ett tag blev han faktiskt bättre och jag kunde rida honom både i skritt och trav med ganska bra form och kontakt. Jag tror ändå att det är styrka som saknas hos honom, med tanke på hur lång tid det har tagit för Bosse att bygga upp sig, så måste jag ha tålamod med detta och njuta av de stunder som det går att rida honom "normalt".

Jag kommer i alla fall att fortsätta rida honom på detta bett så får vi se om han trivs bra med det även fortsättningsvis. Jag blev lite irriterad på honom när han hela tiden ignorerade min innerskänkel i vänstervarvet och tillrättavisade honom lite grann och då blev han faktiskt bättre, så ibland behöver jag nog sätta ner foten för att han ska sluta med sina små dumheter.

Senaste bettet till Kalle

På nyårsafton fick Magnus äntligen provat sin rök som han fick i 50-årspresent (snart tre år sedan) Det tog i princip hela dagen, men vilket gott kött det blev! Så värt de timmarna! Kul att han äntligen fick testat den, nu kanske han blir taggad till att göra det fler gånger!

Rökmannen!

Nyårsaftonen tillbringade vi alltså här hemma i varandras sällskap, vi lagade mat. Vi gjorde en god räkcocktail till förrätt och oxfilé med rödvinssås till huvudrätt, sedan gjorde jag bara en väldigt enkel efterrätt där jag stoppade några kulor vaniljglass i ett till Magnus, toppade med grädde, blåbär, hallon och riven choklad och till mig själv hade jag bara vispad grädde och bär. Enkelt, men gott!

Min efterrätt

Klockan var strax efter tio när vi hade ätit efterrätten och då satte jag igång min långfasta. Jag började förra året med en långfasta och tänkte börja även detta år på det viset. Det är otroligt häftigt att fasta en längre period än de 24-timmarsfastor som jag brukar göra. Det händer så mycket spännande i kroppen! Just nu är jag uppe i närmare 36 timmars fasta och känner mig stark och pigg!

På nyårsdagen tog jag faktiskt lite sovmorgon och hästarna fick inte komma ut förrän det var ljust ute, närmare halv nio. Men de var nöjda och glada ändå!

Det praktiska med fasta är ju också att man inte behöver lägga någon tid på att laga mat, utan jag kunde istället ge mig iväg med hundarna på en riktig långpromenad! Vi passerade en tom väg 153 och fortsatte sedan förbi golfbanan och vidare mot Skärte och upp i skogen där mot Brännhult och sedan vidare hem via Stensared.

Det kändes förvisso en del i kroppen när vi närmade oss hemmet, det märks att jag inte har gått sådana här rundor på ett tag, men det var ändå så härligt att komma ut!

På promenad med dessa tjejer

På eftermiddagen började det att klarna upp lite och solen visade sig. Det har ju regnat konstant i princip hela veckan så det var verkligen välkommet med en dag med uppehåll och lite mer ljus!

Jag tog in alla hästar och gjorde i ordning Kalle. Han var ju så lerig! Hela ansiktet var fullt av lera och till och med ögonfransraden, det var inte lätt att ta bort det därifrån! Sedan ska vi inte tala om Pelle! Lerigast av dem alla eftersom han inte har något täcke på sig! Och dessutom har han börjat fälla redan. Så det var lera och hår överallt. Men äntligen skulle han få komma ut i alla fall. Och det tyckte han nog också...

Jag gick med båda två längs banvallen och vid det laget var det väldigt mycket folk ute. Folk som gick och folk som red. Vi mötte två ekipage som passerade oss och sedan kom det två till som mötte oss. Då fick Pelle fullständigt frispel och hoppade rakt upp i luften i en capriole och blev helt odräglig! Det var bara till att vända och gå hem igen. Då fick han väldigt bråttom och taktade hela vägen tillbaka till Linnarpsvägen innan han lugnade ner sig. På den sträckan mötte vi ytterligare två ekipage, men kunde passera dem lugnt i alla fall.

Men jag var väldigt imponerad av Kalle, som bara stod still och tittade på Pelle medans han höll på med sina tokerier. Vilken cool kille! Det hade ju verkligen inte varit kul om han också hade börjat krångla, då vet jag inte ifall jag hade rett ut det...

Men, men det är ju ändå kul att Pelle är så fräsch för sin ålder! I år blir han 25! Och han har helt  klart inga som helst planer på att pensionera sig! Jag är inte direkt sugen på att rida honom nu när han är så galen, utan jag tänker ge honom promenader här framöver så kommer han att bygga sig bra med det och sedan när sommaren kommer kanske han har lugnat ner sig såpass att det går att rida honom igen.

Galnehästen

Coolhästen!