#jagspringer

I måndags körde jag ett crosstrainerpass och igår var det meningen att jag skulle rida. Men jag var extremt trött när jag kom hem och hittade ingen ork till det. Slocknade i soffan ca 19:15.

Men idag hade jag mer energi när jag kom hem. Den lilla snö vi har lyfter humöret och en längtan efter att ge mig ut och springa byggdes upp när jag tog in hästarna.

Jag letade upp mina Icebugs, som stod på pannan och hade blivit lagom dammiga på ett år sedan jag använde dem senast...

Dammiga löparskor

Jag klädde på mig ordentligt med kläder och gick ut och hämtade Selma. Pannlampan satt på huvudet, men det var såpass ljust (trots att solen hade gått ner för länge sedan) att jag aldrig tände den under rundan.

Vi började med att gå i rask takt för att värma upp lite grann. Selma var pigg i vanlig ordning och jag var glad att jag hade mina dubbade skor. Det var rätt isigt ute. När vi hade passerat sista backkrönet innan grushålan började vi att springa och denna gång kändes kroppen pigg och benen fräscha. När jag körde crosstrainer i måndags kändes benen riktigt sega och de var inte med mig alls, så detta var en positiv överraskning.

Det kändes för första gången på länge lätt att springa. Pulsen sprang inte iväg (dock enligt pulsmätaren som var över 200 slag i början, trist att den inte funkar som den ska) och jag kände mig uthålligare än på länge.

Luften var kall, men det var skönt, det var ca 5 minusgrader ute och knappt någon vind att tala om. Jag sprang och tittade på stjärnorna, såg ett stjärnfall och bara njöt av tillvaron. Jag tog in dofter här och där. Doft av fukt på något ställe och matos (som jag avskyr) på ett annat. Annars dämpas många dofter av snön nu.

Jag beslutade mig för att inte springa mer än 5 km idag och när klockan slog 5 km löpning avbröt jag och började gå trots att jag ville springa mer för att det var så härligt. Men nej, jag ska inte riskera att min höft blir tjurig igen. Den protesterade inte en enda gång under de fem kilometerna.

Det var verkligen så skönt att springa och endorfinerna gick upp i topp och hängde kvar en lång stund efteråt!

Min Garminklocka gav mig också en utmärkelse, "avsevärd förbättring". Lite småkul med sådana där peppningar från klockan!

Utmärkelse

Nu känns det som om jag så smått börjar komma igång med löpningen igen och jag är hoppfull inför fortsättningen. Löpning är ändå den allra enklaste träningsformen som kräver minst ansträngning inför. Bara till att snöra på sig skorna och springa.