måndag 15 januari 2018

Söndag

Igår sov jag väldigt dåligt och var rätt trött hela dagen. Efter de sedvanliga stallsysslorna drog jag på tjejfrukost hos en kompis. Alltid kul att träffas och snacka!

När jag kom hem hade jag två hästar att motionera i råkylan. Så fruktansvärt råkallt igår! Inte många minusgrader, men en liten vind som blåste rakt igenom alla kläder.

Jag började med Bosse. Han var på ovanligt gott humör. Jag kunde ta av honom täcket utan att bli uppäten:). Jag tittade lite extra på hans hovar. Det är ju på onsdag fyra veckor sedan hovis var här och skodde och allt ser bra ut. Skorna sitter bra, jag knackade till sömmen på utsidan av hoven lite extra. Men hovarna växer rätt mycket, framför allt i tån, så vänsterhoven börjar redan bli lång igen. Och så har han blivit grymt hovöm bak nu när marken är frusen. Han har slitit bakhovarna ordentligt nu när jag har ridit igång honom, så det är inte konstigt att han är öm. Så nu är frågan om jag ska utsätta min stackars hovslagare för att sko honom bak (han står och vevar och lägger hela sin tyngd i knäet på henne) eller om jag ska testa med barfotadojjor. Jag får ta en diskussion med hovis helt enkelt.

Jag red i alla fall ut honom och han var sådär lagom pigg. Inte så mycket energi i steget då pga hovömheten och det känns nästan som om han tappar bakbenen för han vill inte ta i med hovarna. Lite synd om honom. Vi red ner för Mute backe och sedan upp i grushålan. Där finns en stubbe som han för några år sedan var lite smårädd för och nu hade han kommit på den igen. Jag har ridit förbi den några gånger den senaste tiden utan att han har tittat på den, så nu tänkte jag att han en gång för alla ska få titta på den ordentligt. Så vi gick fram till den, han var jätterädd för den, men gick ändå fram. Någonting hände så han for iväg i galopp, jag hade långa tyglar och det tog en stund innan jag fick fångat upp honom, men det gick bra och jag vände tillbaka honom och då var stubben inte längre farlig. Så var problemet löst.

Det blev mest skritt eftersom inte bakhovarna var med riktigt och det är verkligen så härligt att kunna skritta honom lugnt och fint. När han var yngre skulle han ju takta hela vägen och det är grymt jobbigt. Så jag var jättenöjd med honom. Passade på att smörja karlederna också. Inte mycket mugg kvar nu och benen håller sig torra nu när det är fruset, så gött!

Gammal  bild
Efter Bosse var det Pelles tur och denna gång tog jag bara på honom tränset efter lördagens bravader. Det var helt rätt beslut. Han var helt galen! Han började med att gnägga de första 500 meterna, sedan var han "rädd" för allt möjligt. När vi skulle in på Kullagårdsvägen for han runt och upp i luften och sedan höll han på i princip hela rundan. Han skulle springa och hoppa och krångla. Så grymt jobbig! Det hade inte gått att rida honom, det gick ju knappt att gå med honom. Jag hoppas verkligen att detta är en övergående period och att min trevliga Pelle snart är tillbaka!

Jag var därmed mindre nöjd med honom, men han (och jag) fick i alla fall röra på sig och det är ju bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar