Det har varit ett litet uppehåll på bloggen den senaste tiden. Orsaken är av personlig karaktär. Den vecka jag såg fram emot som en bättre och piggare än föregående blev istället en helt fruktansvärd vecka fylld av sorg och förtvivlan. Av respekt för alla inblandade och drabbade tänker jag inte beskriva händelsen mer än så.
Veckan som gått har mest gått ut på att försöka förstå, acceptera och hantera alla känslor. Det har varit en känslomässig bergochdalbana utan dess like. Jag har försökt hantera sorgen och förtvivlan genom att springa.
Det hjälpte inte första gången. Tankarna var bara fokuserade på en sak och jag minns knappt var jag sprang någonstans. Jag kände mig så besviken över att löpturen inte hjälpte mig någonting. Jag har ju läst massor av artiklar i Runner's World om hur löpning tar folk ur sorg. Jag insåg inte att det kanske inte känns som om det hjälper i ett så tidigt stadium av sorgearbetet.
Nästa dag försökte jag lindra genom att gå min och Selmas favoritlångrunda i de vackra bokskogarna. Jag orkade inte ens lägga märke till de underbara omgivningarna, de fanns bara i periferin som en suddig massa. Och jag mådde inte ett dugg bättre efter den ca två timmar långa promenaden. Jag var faktiskt riktigt sänkt och orkade egentligen inte göra någonting mer den dagen.
Livet kändes extremt tungt. Men jag längtade ändå efter att springa mer och nästa pass fick bli löpintervaller. De fick mig i alla fall på något bättre humör. Jag sprang 60-sekundersintervaller med 60 sek gångvila. Det gick faktiskt rätt bra, jag kände mig snabb. Jag kände för första gången på en vecka något som liknade äkta glädje. Men glädjen grumlades snabbt av terrorattentatet i Stockholm. Tack och lov var det ingen jag känner med där!
När helgen kom fick trädgårdsarbete bli terapiformen. Vi har väckt vår underbara robotgräsklippare till liv. Det började dock inte så bra då vi fick ett felmeddelande som sa ”slingsignal saknas”. Det fanns nio olika orsaker till det felmeddelandet stod det, men mer hjälp än så fick vi inte… Så jag bad Magnus kolla där hästarna går ut och in från hagen. Slingan ligger ju väldigt grunt och i vintras var det blött och då trampade hästarna rätt djupt ner där kabeln ligger.
Det tog inte lång tid innan han hittade avbrottet och kunde fixa det, sedan gick roboten igång igen och har kört på utan problem sedan dess. Så skönt att slippa tänka på att gräset måste klippas nu!
Jag planterade ett par nya syrénbuskar i min syrénhäck som var lite gles. Jag har fortsatt kirskålskriget i en av rabatterna och lyckades hitta en massa rötter och annat skräp att dra upp. Det känns som om det har blivit bättre där detta år och att ogräset är lättare att få bort nu. Snart kanske jag har en riktigt fin rabatt där utmed gärdsgården mot vägen.
Jag flyttade en pionbuske som behövde räddas från gräsklipparens framfart och jag insåg att jag behöver skydda mina lökväxter som står mot gärdsgården, då gräsklipparslingan går rätt nära där….
Det är en underbar tid nu när det blir mer och mer värme och ljusare och ljusare kvällar. Tyvärr kan jag inte njuta fullt ut av ljummet väder och härligt ljusa kvällar just nu. Men det går framåt och om jag anstränger mig kan jag ändå försöka se bra och härliga saker i allt detta mörker.
Det känns trots allt skönt att det är långhelg nu. Många lediga dagar framför oss. Något att se fram emot....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar