Trots gårdagens långa runda började rastlösheten komma smygande framåt eftermiddagen idag. Först tänkte jag ta en cykeltur, men insåg att det kanske inte var den bästa idén med tanke på hur sega mina ben kändes när jag sprang upp för trappan till andra våning. Så jag beslutade mig istället för att ta en promenad i mina five-fingers som tyvärr inte blivit så väl använda den här blöta, trista sommaren.
Det var helt underbart att komma ut i den vindstilla kvällen. Tystnaden bröts endast av syrsornas spelande och några fåglars kvitter. Det var nästan magiskt och jag kände mig väldigt tacksam för att jag har förmånen att bo där jag bor och möjligheten att njuta av omgivningarna.
 |
| Snyggaste fötterna? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar