Herr Sur på sitt sämsta humör!

Idag blev det en ridtur för Garboso, eller Herr Sur som var en bättre beskrivning idag. Jag har ridit honom länge och väl på pelhambettet, men när jag har tömkört honom tycker jag att han har gått bra på tränsbettet, så därför valde jag att byta bett till tredelat idag. Mest för att testa hur det funkar. Jag tycker det är onödigt att rida på ett skarpare bett än vad som behövs och han har varit jättefin i munnen de senaste gångerna jag ridit honom.

När jag bytte bett insåg jag att ponnytyglarna blev lite för korta, då pelhamdeltat förlänger dem något. Jag har länge haft ponnytyglar på honom, då jag tycker att full-tyglar blir för långa. Så jag fick springa in till mitt förråd och kolla vad jag hade på lager. Jag hittade tre par tyglar, varav ett par var helt oanvända, de var också de kortaste av alla, så jag tog dem. Lädertyglar med stroppar.

Jag gick ut med honom i paddocken och märkte ganska direkt att han var lite surare än vanligt. Han spände dock inte ryggen, som han kan göra ibland. Det gick bra att skritta fram och skrittarbetet gick bra till en början. Men han ville inte riktigt gå fram i traven, utan det blev spö-påläggning och högljudda smackningar innan han svarade riktigt.

Jag körde då övergångar skritt-trav-skritt och la in lite halter. Då blev han ännu surare och svansen vispade irriterat (trots avsaknad av insekter) och där fanns ingen ärlig bjudning. I högervarvet på volten gick han emot vänster skänkel på den öppna delen av volten, stack ut höger bog och drog åt vänster. När jag försökte korrigera blev han arg och stannade istället och jag fick verkligen gå på honom ordentligt.

Sedan travade vi lite över bommarna och cavallettin för att hitta bjudningen igen och då gick det bättre igen ett tag så han fick lite skrittpaus. Efter pausen övade vi volter i högervarv och gjorde sidförflyttningar åt båda hållen, och där kom istadigheten tillbaka. Någon gång gick det bra åt höger, men sedan gick han emot skänkeln igen och jag fick göra om och göra det på ett annat ställe, där det funkade bättre.

Efter det tänkte jag göra lite galopparbete, men återigen kom motsträvigheten på volten i högervarvet. Den här gången löste jag det med småvolter i volten tills vi hade kommit runt hela volten på ett bra sätt och sedan avslutade jag med att rida två normala varv i trav på volten med bra resultat. Sedan tyckte jag att det räckte.

Tränsbettet kändes stundtals bra, men ibland slog han upp med huvudet och då tappar man ju styrbarheten, därför ville jag inte ta risken att galoppera, då jag misstänkte att han skulle hitta på samma sak där. Det blev ändå ett längre pass än normalt, ca 50 minuter och jag ville inte bråka med honom mer än nödvändigt när jag till sist fick igenom det jag ville.

På det stora hela var det ett superkasst pass, men det är å andra sidan första gången på mycket länge som jag får honom emot mig på detta sätt. Det kan ju inte gå bra varje gång, så är det bara. Det är bara till att komma igen och ta nya tag nästa gång!

Sur-hästen kanske var lite trött idag?