Solig påskaftonstur i skogen!

Idag hade Kalle och jag en date med Anna och Tyri i skogen! Vi skulle mötas upp i korsningen i Linnarp för att ta oss ut i de Bexellska skogarna.

När jag vaknade i morse var det frostigt och kallt, men klarblå himmel och det började bli varmare när jag var klar med stallet.

Jag åt frukost och chillade lite i soffan innan jag gick ut och hämtade Kalle och gjorde i ordning honom.

Jag satt upp och vi gav oss mot Linnarp. Första stoppet var på den vanliga platsen vid hagen. Han backade in mot gödselstaden, men till sist gick han framåt och vi kom förbi grannens hus. Sedan var det stopp hit och dit och fram och tillbaka. När han väl gick framåt ville han trava och när jag saktade av till skritt stannade han. Det tog en väldig tid så jag satt av honom och vi gick upp till korsningen.

Tyri kom kunde jag sitta upp i lugn och ro och så begav vi oss till skogs.

Till en början gick Kalle som om han hade en bogserlina till Tyri, precis bakom hans rumpa. Tyri är lite snabbare i skritten, speciellt när Kalle går bakom, så vi fick hela tiden trava ikapp. Han stod faktiskt emot en del vid Ryen även om Tyri traskade på före, så där ville han verkligen inte gå, men han ändrade sig rätt snabbt och vi kom fram till grinden.

Anna satt av och öppnade grinden, sedan travade vi upp i skogen. Kalle fortfarande med bakåtvända öron bakom Tyris rumpa. Men när vi hade kommit en bit i skogen gick Kalle plötsligt förbi Tyri och tog täten. Han höll täten en rätt bra stund, hela vägen ut på vägen mot parkeringen. Riktigt duktig kille. Och när han tvekade lyssnade han faktiskt framåt på mitt kommando. Riktigt bra!

Vi fortsatte i skritt och trav och Kalle gjorde några omkörningar till och tog täten, men när vi travade upp i en backe där vi brukar galoppera stannade han och Tyri for förbi oss och då hängde han på honom iställlet.

Vi skrittade vidare ner mot sjön och sedan väntade världens bästa (och jobbigaste) galoppbacke. Vi började i trav med Kalle först, Tyri körde förbi och så blev det galopp. Vi låg bakom Tyri ett tag och sedan manade jag på Kalle. Han fick tävlingsdjävulen i sig, vi låg sida vid sida i galopp och sedan bestämde sig Kalle för att gå förbi, längde sprången och tog sig språng för språng förbi Tyri och kunde galoppera på en bra sträcka först. Så duktig!

Vi pustade lite innan vi satte fart i den sista backen och då blev vi ensamma eftersom Tyri tyckte det var för jobbigt och stannade. Det tyckte Kalle var lite läskigt att vi kom så långt framför och det blev lite släng med huvud och lite tappad kontroll. Han ville springa vidare upp för allra sista backen, men jag tyckte att vi kunde ta det lugnt eftersom båda två hästarna var rätt andfådda vid det laget och jag inte ville köra helt slut på dem.

Efter det vände vi hemåt på två väldigt pigga hästar som bara ville tölta/trava ned för backen på vägen hem. När vi kom ur skogen och hade stängt grinden kunde vi trava sida vid sida på grusvägen.

Det blev en riktigt härlig runda i solen och vårvärmen, jag hade för mycket kläder på mig, men hellre det än att behöva frysa!

Det var så kul att få sällskap och kunna galoppera sida vid sida med fartvind i ögonen som fick tårarna att spruta. Som två rejsande ponnytjejer :D.

Kalle i bogserlinan bakom Tyri

Kalle är så rolig, för när han går bakom så är öronen bakåtvända, men när han går först är öronen spetsade och han har full koll på omgivningen. Så söt!

Våra vägar skildes åt igen i Linnarp och Kalle och jag skrittade hemåt i lugn och ro. Jag tycker verkligen att jag börjar lösa hans framåtproblem nu och jag har stort hopp om att vi snart ska kunna ta oss ut på rundor utan att jag behöver gå, även om vi saknar sällskap!

Kalle på vägen hem utan sällskap