Framsteg på uteritt med Kalle!

Ännu en solig och fin dag! Jag jobbade hemifrån och gick en runda med hundarna på lunchen, men då blåste det rätt kallt och var bara 13 grader. Men det var ändå underbart att komma ut i solen och friska luften och vovvarna uppskattade rundan, även om de blev rätt varma i sina tjocka pälsar (Selma och Nelly iaf).

När jag gick ut och gav hästarna mat på eftermiddagen var det betydligt varmare och plötsligt visade termometern 17 grader. Så härligt!

Så när jag kom ut för att hämta Kalle i hagen var jag iförd t-shirt. Han har blivit en väldigt lugn och fin häst och jag bara njuter av att göra i ordning honom när han står blick still på gången, villigt låter mig borsta honom i pannluggen och hela ansiktet. Inget slängande hit och dit.

Ja satt upp och red iväg, kom från gårdsplan och förbi brevlådorna utan något som helst krångel. UNDERBART! Han stannade inte ens i backen upp mot Obbhultvägen, utan gick framåt när jag bad honom. Några meter. Innan han stannade och backade ner på åkern. Efter lite diskussion gick han ändå åt rätt håll på åkern men när vi närmade oss uppfarten mot vägen började han backa, snurra och lätta i framdelen. Hur jag än försökte fick jag inte honom framåt mer än några steg och jag satt av. Gick tillbaka till grusvägen och sedan gick vi den väg vi skulle ha gått med mig på ryggen.

Han var hur lugn som helst och gick som han skulle. Uppe i skogen satt jag upp igen och han gick återigen framåt. Vi vände upp på en skogsväg och han föll in i galopp efter några travsteg. Så pigg och fräsch! Vi travade lite och sedan blev det galopp igen. Lugn, fin och balanserad galopp med bra kontakt med båda tyglarna. Vi vände och travade tillbaka. Han tjafsade lite när vi passerade den väg vi kom ifrån, men lyssnade snart framåt igen.

Nästa utmaning kom som vanligt när vi skulle upp i Skattagårdsskogen och den berömda galoppbacken. Redan innan vi kom fram till korsningen började han dra åt andra hållet. Jag försökte visa honom åt det håll vi skulle, vände tillbaka honom, backade åt det håll vi skulle och vände tillbaka honom. Han gick några steg framåt, stannade igen och sedan gick han plötsligt framåt, föll in i trav och i backen blev det galopp.

Jag var lite på min vakt, var inte helt säker på att han skulle galoppera och tänka framåt hela vägen upp för backen, men det gjorde han och efter det var det inga fler diskussioner på den rundan. Han var istället framåt och fin hela vägen.

Jag är så glad för att vi nu har kommit så långt med uteritterna, snart kommer det inte att vara några diskussioner mer på denna runda och när det blir diskussioner på andra ställen kommer jag att kunna övertala honom. Det känns så bra! Han kommer att bli en minst lika fin uterittshäst som Bosse och det är inte långt borta nu! Min goe Kallis!

I skogen efter galoppbacken

Våra diskussioner på åkern...