Clinic och paddockpass

Igår var det lika jäkla blåsigt och kallt som i lördags! På förmiddagen fick Bosse ett markarbetespass i paddocken med några små skutt.

Han var lite seg i början, men han blev snabbt på hugget när jag hade travat igång honom. Jag börjar hitta tillbaka till min ridteknik mer och mer nu märker jag. Det känns inte lika stelt och konstigt som det gjorde de första passen jag red efter igångsättningen.

Jag fick honom riktigt rund och på hugget framåt i traven och sedan fick han galoppera ordentligt några varv innan jag kortade upp honom och gick in på volterna. Den lugnare galoppen kommer mer och mer och jag känner att vi snart är tillbaka där vi var i höstas innan han blev skadad.

Förra gången jag red honom i paddocken ville han plötsligt inte hoppa vattenmattan. Han är ju allt annat än rädd för några hinder så jag var faktiskt rätt förvånad. När jag red på hindret igår så stannade han igen, men denna gång tryckte jag på honom så att han ändå gick över hindret och efter det var det inga som helst problem att hoppa det. Knasiga häst!

Vi hoppade cavalletisarna också i galopp. Han är lite svår att reglera. Istället för att ta i när han kommer långt ifrån hoppar han på bommarna. Men jag vet ju att det blir bättre när han blir starkare och mer hoppvan framöver. 

Som avslutning hoppade vi 5½:an. Första gången var jag inte beredd på att han var så på, så då galopperade han rakt igenom både krysset och oxern. Sedan fick jag jobba på min position som var alltför framåtlutad och till sist när jag rätade upp mig, höll i honom så att han inte galopperade innan han skulle galoppera, fick vi till två bra hopp igenom. Ja, jag är jäkligt ringrostig, men det är bara till att träna på så är jag snart på banan med hoppningen igen!

Mina grabbar

Det blåste så mycket att jag nästan blåste av hästryggen, men Bosse kunde inte bry sig mindre. Jag är så glad över att jag har en sådan himla stabil häst! Han är för go, min Bo!

Lugnaste hästen i stormen

På eftermiddagen var jag på lastträningsclinic hos Anna-Carin, "En glimt av mig". Eller ja, det var först genomgång av hur hon jobbar med sina (och andras) hästar med hjälp av de sju lekarna som kommer från Pat Parellis horsemanshipteori.

Det är i grunden rätt likt alla andra metoder, det handlar om att man ska kunna ta på hästen överallt, att den ska flytta sig för tryck och kroppsspråk, att den ska kunna backa, komma tillbaka osv. Men jag tycker att det var väldigt intressant att höra hennes filosofi och hur man kan lösa olika problem, såsom en häst som inte går att longera (Bosse), eller en som inte vill gå fram (som Kalle). 

Sedan var det fokus på själva lastningen och hon visade hur hon jobbade med det. En sak som jag tar med mig var att hon alltid börjar med luckan stängd och gör "trängselleken" intill transporten så att hästen får gå mellan henne och transporten, vilket kan bli ett trångt utrymme för en häst med klaustrofobi (som Kalle).

Jag tar också med mig att det jag håller på med när jag tränar Kalle från marken, både lastningen och annat, det är rätt väg. Jag är på rätt väg, så jag ska bara fortsätta med det jag gör. Det känns väldigt bra. Och jag förstod nog också lite tydligare att det där med att hitta en bra relation med sin häst, det tar tid. Man kommer att få utmaningar, men för varje gång man löser en utmaning kommer man längre. Och när jag tänker efter tycker jag nog att Kalle och jag har kommit rätt långt i vår relation på dessa dryga 1½ år vi har spenderat tillsammans. Men vi har fortfarande en väg att gå för att nå dit jag vill.

På kvällen drog Magnus iväg mig på en överraskning som visade sig vara revy, vilket var väldigt kul, så det blev en fin avslutning på helgen!

Idag har det återigen varit strålande solsken, ja det var det ju igår och i lördags också, men idag var det inte fullt lika blåsigt. Och jag kom äntligen ut på en lunchpromenad med hundarna. Det känns som om det var väldigt länge sedan sist! 

Även om det inte syns i bilden så var alla tre med. Och vår lilla tax har sovit gott efter den turen. Det har minsann inte varit ett enda bråkande på hela eftermiddagen:)

Mina fina tjejer i solen

Det är ingen riktig vårvärme än, tack vare vinden och när jag hade jobbat klart gav jag mig ut för att rida Kalle, iklädd allt annat än vårkläder.

Jag passar på att jobba lite vänskapslek när jag gör i ordning Kalle på gången. Han stod lös i grimma och grimskaft och det gick rätt bra. Han brukar få göra det. Jag tycker att han slappnar av mer då. Jag övade lite på att få honom att sänka huvudet, vilket gick bra, och så övade jag på att klia honom runt öronen och mellan öronen. Det har han tyckt har varit rätt jobbigt ett tag, men idag slappnade han av och jag fick klia honom där samt borsta honom ordentlig i hela ansiktet.

Vi gick ut och körde lite lekar på gårdsplan innan jag sadlade honom och gick ut i paddocken. Han var fortsatt lugn och jag ställde upp regnbågarna som hade blåst ner och pysslade lite med bommar och så innan jag satt upp.

Jag satt upp intill regnbågarna och så skrittade jag iväg i högervarv. Han kändes lugn och fin ända till halvvägs på andra långsidan då vi närmade oss kortsidan vid ingången. Då fick han plötsligt för sig att regnbågarna var det farligaste han någonsin sett och började snurra och backa och ha sig. Han blev väldigt upprörd, något som han inte har varit alls såhär långt i år.

Eftersom han blev så väldigt spänd satt jag av honom igen och så jobbade vi igenom båda långsidorna och kortsidan vid ingången. Istället för att gå före honom, då går han bara efter mig och har mig som stödhjul och då är han minsann inte rädd, så ställde jag mig precis vid sadeln och bad honom gå framåt först. Det blev väldigt mycket svårare tyckte han, men jag fick honom framåt, och han kunde själv uppleva det läskiga hörnet och övertyga sig om att det inte var så farligt. Till sist gick han i båda varven utan att bry sig särskilt mycket, även om han inte släppte det helt.

Så då satt jag upp igen. Tyvärr lite nervös, för jag trodde att han kanske skulle slänga sig, men han gick förbi. Han tittade och drog lite inåt, men han gick förbi utan att springa eller kasta sig och efter det kunde vi jobba igång.

Jag jobbade mycket i skritten i början. På raka spår, på böjda spår, stora volter, mindre volter, tempoväxlingar. Han svarade lite dåligt i tempoväxlingarna, men han lär sig snabbt. Jag lirkade med innertygeln för att få honom att stoppa in tungan och ta stöd på bettet, vilket faktiskt funkade och han blev stundtals riktigt fin i kontakten.

Sedan blev det trav. Han var lite seg, men jag lyckades jobba igång honom. Vi jobbade även här på volter och på rakt spår, lite öppnor och lite förflyttningar av bakdelen. Han blev riktigt fin efter ett tag och jag kunde sitta ner i traven och gunga med i hans fina takt och han tog stöd på bettet och kändes super att rida!

Ur den fina traven fattade vi galopp och även där fick jag efter idogt arbete honom att ta stöd på bettet och jobba i en riktigt fin form. Min fine Kalle!

Han skötte sig jättebra efter att vi hade jobbat oss igenom farliga kortsidan och det var som om han accepterade lösningen och släppte det lite och valde att jobba istället för att krångla. Och det känns väldigt bra! Det var så härligt att det ändå blev ett väldigt fint pass när det började så dåligt.

Det är dock svårt att veta ifall han verkligen släpper det, det märker jag ju inte förrän passet är över, så det är lite svårt att slappna av, men jag tycker ändå att jag kom till bra ridning och kunde börja tänka på mig och min egen kropp när han jobbade så fint. Så summa summarum blev det ett riktigt bra pass!

Det kändes som om han lyssnade bättre när jag lät honom lösa problemet lite mer själv och det är något jag ska försöka jobba mer med, framför allt ute. Men han är en härlig häst att jobba med och den arbetsvilja han har är så häftig! Han blir liksom aldrig trött utan jobbar på med gott mod hela vägen till passet är klart

Kalle i solnedgången

På torsdag ska jag äntligen träna för Charlotte igen! Nu drar jag igång med torsdagsträningarna, som jag har längtat! Det ska bli så himla kul! För jag lär mig alltid någonting nytt när jag rider för henne! Och nu tycker jag nog att Kalle och jag är tillbaka där vi var när vi red sista träningen i höstas. Jag tror det blir Kalle som får följa med. Bosse ska få bygga lite mer kondition och muskler ute för att inte göra honom alltför ovillig på ridbanan.

Nu ska jag bara jobba en dag till denna vecka, sedan tar jag påsklov. Känslan är otroligt lik den jag hade i slutet av december, då jag bara skulle jobba måndag och tisdag innan jul och såg fram emot ett långt jullov, men då gick jag ju och bröt handleden. Denna gång hoppas jag få hålla mig frisk så att jag kan göra massa kul i helgen!