Torsdagsträning med flygtur

I torsdags var det Kalles tur att träna för Charlotte igen. Denna gång var jag så himla sugen på att hoppa, men jag avvaktade vilket humör han skulle vara på. Ifall han var mer åt det vaksamma hållet skulle det bli ett vanligt dressyrpass istället.

Han var rätt tittig denna gång. Mer tittig än han varit någonsin i den paddocken. Men han höll sig rätt bra i skinnet ändå. Han skyggade för några mjuka bommar som låg vid utgången, men jag kunde ändå rida förbi dem utan att han brydde sig jättemycket efter ett tag. Han var fin i travarbetet, vi flyttade en hel del åt sidan, gjorde skänkelvikningar och volter och han var rätt stadig och fin i munnen och hade en fin takt. 

Vi pustade lite och sedan travade vi igång igen och jag skulle precis säga till Charlotte att hon kunde lägga ner lite travbommar, då han plötsligt gör en vändning på bortre kortsidan. Ett ställe där han aldrig har tittat på någonting tidigare. Jag red i trav, lättridning och var väl något framåtlutad för denna gång satt jag inte kvar, utan lämnade sadeln. Den uppblåsbara västen gav ifrån sig ett pysande och blåstes upp så jag landade väldigt mjukt med överkroppen, studsade nästan upp igen på fötter. Men jag landade återigen på höften, eller snarare lårbenets översta spets. Denna gång var det höger istället för vänster, men jag fick direkt känning där och i bäckenet. Ajaj!

Dock var det inte värre än att jag kunde sitta upp igen. Jag hade inte riktigt förstått att västen blåser upp sig inåt också vilket gör att en inte ska sitta åt så mycket. Jag har ju den vanliga västen under och jag fick lite andningsproblem eftersom det blev så tight när den blåstes upp. Till sist fick jag dock loss spännet och kunde knäppa loss den och låta den lufta ur sig medan jag red vidare.

Jag kände ingenting när jag red, däremot blev det ju något spänd ridning efter det som hände. Men jag lyckades ändå jobba igenom honom i traven och galoppen och fick ändå till ett riktigt bra pass där han jobbade på riktigt fint!

När jag skulle svänga över högerbenet och hoppa av gjorde det rejält ont i bäckenet så jag förstod ju att allt inte var riktigt OK. Och det var lite halvjobbigt att gå hem. Men det gick.

Natten blev jobbig med lite sömn pga att jag inte kunde ligga på höger sida och det kändes när jag vände mig. I fredags tog jag det lugnt och gick bara en kortare promenad med Magnus och hundarna.

När jag red Bosse i lördags kändes det ganska ok, dock var jag inte stöttålig och blev snabbt trött i ryggen.

Men Kalle fick komma ut på en promenad på kvällen och då kändes det ändå rätt bra att gå. Och det gick också bra att simma lite bröstsim när vi var och badade med hundarna i grushålan. Så det känns ändå som att det inte blev en så himla stor skada, utan att det läker snabbt igen.

Kallis och jag på promenad!

Idag har jag legat på altanen i solen, så underbart. Jag lyssnade på Jonas Coltings pod där han intervjuade Peter Martin, grundare till funmed som pratade funktionsmedicin. Fruktansvärt intressant avsnitt!

Medans jag låg där och lyssnade på det fick jag en oerhörd lust att styrketräna och fick en idé att jag skulle bära ut lite grejer så att Magnus och jag kunde köra ett styrkepass tillsammans. Sagt och gjort, jag fick baxat ut Magnus och plågat oss med styrketräning. Varmt och gött var det, men jag fick en oerhörd kick av att köra styrketräning. Jobbigt var det, det känns att jag inte har kört på ett tag. Men det kanske är bra att köra med Magnus, då kanske jag kan komma igång ordentligt med det. Ja, det kanske vi kan bägge två!

Direkt efter åkte vi till grushålan och svalkade oss. Så jäkla gött! Det var verkligen svalkande till en början, men skönt när man hade varit i ett tag!

Magnus i grushålan

När vi kom hem fixade vi lite käk och sedan gick jag ut och hämtade Kalle för att rida honom ett pass i paddocken. Jag hade tänkt att göra det i morse, men då blåste det så himla mycket och jag tänkte att det var dumt att chansa, speciellt nu när jag inte är helt i ordning i kroppen. Så jag gick en runda med hundarna istället, vilket var mysigt.

Kalle var väldigt lugn när jag tog in honom och stod mest och sov medan jag gjorde i ordning honom. Jag körde faktiskt lite TRT-övningar med honom idag. Det har jag inte gjort sedan i våras och det är faktiskt inte fel att göra det, även om jag tycker att vi har en hyfsad kommunikation så gör det inget att han är ordentligt avslappnad när vi ska träna i paddocken.

Han blev otroligt avslappnad och var väldigt lugn när jag satt upp på honom.

Lugn Kalle inför ridpasset.

Jag började med skritt och han var nästan lite för slö. Han kikade på kortsidan framför allt i vänstervarvet. men han gjorde ingenting. Jag tror att jag kanske vet varför han är så skraj där. Jag såg nämligen en kanin som smet in i stenröset. Det kan vara så att den gör ljud som jag inte hör och som skrämmer honom.

Men han reagerade i alla fall inte på någonting idag, vilket var väldigt skönt! Han höll sig lugn. Jag var lite spänd i min ridning. Försökte hålla mig upprätt, vilket ledde till glappande händer i lättridningen.

Kalle var väldigt fin i traven, jobbade på bra på volterna och med lite flytt av bakdel. Sedan körde vi övergångar, skritt-trav-skritt. Det har vi inte jobbat så mycket med men jag minns ju i vintras då han bara slog upp huvudet i varje övergång. Nu kan jag både få tillbaka honom och få fram honom på ett riktigt bra sätt! Han skjuter upp huvudet något i övergångarna, men kommer snabbt tillbaka till en bra form igen. Vilken skillnad! Det var riktigt kul med övergångar idag!

Vi gjorde liknande arbete i galoppen också. Han var så fin i galoppen! Så himla ihop, på bakbenen och bara ytterst lite tjafs med munnen. Min fine kille! Han gjorde några riktigt fina galoppfattningar och avsaktningar. Allt mitt kämpande har verkligen börjat ge resultat! Jag är så glad för det!

Det blev ett lite kortade pass, jag hade inte ont någonstans och jag kände att det blev ett hyfsat pass trots att jag var lite spänd, men ändå helt ok!

Jag vill faktiskt ge mig själv lite cred för att jag är modig och fortsätter rida trots att jag har flugit av och slagit mig lite grann. Och trots att jag inte kan använda den uppblåsbara västen eftersom jag inte hade någon extra gaspatron. Nu har jag dock beställt två, som jag hoppas kommer i veckan.

Kalle är ju ingen elak häst och han gör inte sina vändningar för att slänga av mig. Han reagerar bara lite väl starkt på saker och ting ibland. Och för det mesta hänger jag med i reaktionerna, men inte den här gången. Och så är det bara. Han blir ju bättre och bättre och jag tror definitivt att det är en egenskap som kommer att försvinna mer och mer. Han har ju i princip slutat att göra det när jag rider ut honom, så jag hoppas att det upphör även på ridbanan framöver. För när han är avslappnad och koncentrerad på mig är han ju en helt underbar häst att rida på! 

Utsikten från Kalles rygg!