Ett år sedan första provridningen!

Idag är det ett helt år sedan jag satt på Kalles rygg för första gången! Hur snabbt kan tiden gå??? Jag minns det rätt väl ändå. Jag hade ju provridit en häst dagen före och det var ju typ den första häst jag suttit på förutom mina egna sedan 2007... Jag var helt övertygad om att jag ville ha den första jag hade provridit och hade egentligen inga större förhoppningar om Kalle. Jag visste ju att han hade haft sin inflammation i nack-kotan som jag var väldigt tveksam till.

Men när jag satt upp i sadeln kände jag direkt en känsla av att han var en häst för mig. Och jag minns de första gångerna jag red mot hinder med honom. Det var en så häftig känsla. Han tog mig liksom fram till hindren så himla enkelt. Det kändes som om det inte gick att komma fel på hindren med honom. Dock hoppade jag bara småhinder med honom, feg som jag var, men jag kände ändå att han var en häst som var otroligt rolig att hoppa med. Och även att han var så mjuk och fin i sin hoppning, så lätt att följa!

Jag tror att jag föll för honom ganska direkt. Men det var ju svårt att veta ifall det bara var nyhetens behag eller om det verkligen var en häst för mig. 

Såhär i efterhand känns det ju ändå som att han verkligen är hästen för mig! Nog för att han har sina påhitt och inte alltid är så lätt att ha att göra med när han inte vill gå åt samma håll som jag eller när han ska hitta på troll överallt. Men när han är som han var idag så är han helt jäkla underbar!

Jag passade på att filma detta pass och jag ska redigera filmen inom kort, men det var så kul för idag fick vi till ett så himla fint pass!

Han var så fin! Han gjorde inget dumt på hela passet! Han gick väl och kikade lite grann på några grejer, men reaktionerna uteblev och det är så skönt! Vi kunde passera "farliga kortsidan" helt utan problem idag, i samtliga gångarter.

Vi kunde rida ordentligt i traven, på volter, flytta bakdelen, lite skänkelvikningar. Galoppen var superfin! Han var bara helt fantastisk!

Jag är lite nojjig över vattenmattan. Det är väl erfarenheterna med Pelle som hänger kvar. Han kunde ju reagera väldigt kraftigt över vattenmattan och vägra hoppa eller hoppa 1 meter över den. Kalle har lite åsikter om vattenmattan också, men han går snällt över den. Jag gick med honom några gånger och sedan satt jag upp och skrittade över den. Han tvekade, men när jag bad honom gick han framåt. Till sist tog jag mod till mig och travade över den och det gjorde han superfint! Lugnt och sansat!

Vi värmde upp med travhoppning över kryssen innan vi gav oss på 5½:an, som han hoppade super! Han gör det så lugnt och så enkelt!

Vi kunde galoppera vidare och hoppa kryssen igen, hur enkelt som helst. Han är så lättriden på hinder, kommer alltid rätt och galopperar på fint efteråt. Inte som Bosse som bara vill bryta av hela tiden.

Det kändes så himla bra att hoppa, 5½:an landade på drygt 80 cm idag också och det ser knappt ut som om han anstränger sig när han hoppar. Så himla kul! Jag ville inte sluta rida, men jag blev ju trött och så tyckte jag att han gjorde ett så himla fint jobb att han var värd att avsluta när det gick som bäst!

Om han ska vara sådan här så är det snart dags att börja höja upp de där små kryssen och göra riktiga hinder så att han får lite mer att få tag i. Jag känner en sådan trygghet och enkelhet när jag hoppar med honom att hindren inte känns läskiga på något sätt. Det känns bara helt naturligt att galoppera mot hindren med honom och han hoppar som om han aldrig har gjort annat! Man kan verkligen inte tro att han inte har hoppat ordentligt på ca ett år!

Kalle i paddocken

Kalle spanar in Magnus som jobbar med varmvattenberedaren

Hoppelihopp

Inget fel på frambenstekniken!