Långpass utan motivation

Jag hade tänkt att springa ett långpass igår för att ha söndagen lite mer fri. Men efter ett besök i stan (då vi bl.a. ÄNTLIGEN fick fixat en diskmaskin!) och lite lunch hemma så började det att regna på eftermiddagen och det blev soffhäng istället för långpass.

Men idag var det dags. Detta skulle ju bli sista långpasset innan Varvet. Jag och Selma sprang iväg och redan från början kändes det fruktansvärt motigt. Vi korsade 153:an vid Hovgårdens golfbana och sprang mot Skärte och Skällinge.

Det var lite blåsigt, regnet låg i luften (utan att det kom något dock) och det var jäkligt kallt. Knappt tio grader. Jag passade dock på att njuta av utsikten. Det var verkligen vackert utmed den vägen. Jag har inte sprungit där tidigare, så det var nya upplevelser.

Utsikt över dalen

Häftiga stenforamtioner

Det gick trögare och trögare och jag blev plötsligt på mycket dåligt humör. Kände ingen glädje överhuvudtaget. Det var bara pissigt och motigt och de negativa tankarna snurrade i huvudet.

Jag sprang vidare till Skällinge och drog sedan in vid Nedre Lia. En fantastiskt fin slingrande grusväg genom vackra skogar. Men det hjälpte inte. Jag bara HATADE att springa idag. Och för första gången på mycket länge förstod jag hur det känns att verkligen avsky löpning.

Egentligen vet jag inte vad det var som gjorde det så tråkigt. Inget fel på konditionen. Inte ont någonstans i kroppen, Inte var jag trött heller. Det var bara inte kul. Kanske beror det på att jag inte tränat så mycket annat på ett tag nu. Ingen simning, cykling eller rullskidor. Och kanske behöver jag variationen för att kunna tycka att löpningen är kul.

Men på något sätt tog jag mig igenom det. Jag var dessutom irriterad på Selma som tvunget skulle dra i kopplet. Allt annat kan hon lära sig, men att inte dra i kopplet verkar vara en omöjlighet.

Det dåliga humöret höll alltså i sig och som grädde på moset blev vi dessutom attackerade av en liten jävla hund i Stensared. Vi sprang förbi ett hus där en hund sprang ut och ägaren såg detta och började att ropa på hunden. Hunden var helt ointresserad av sin husse och jag fick istället försöka sparka undan den och skrämma hem den. Mitt i allt tumult trasslade jag in mig i Selmas koppel och hon drog omkull mig. Då rann det verkligen över och jag fick äntligen iväg hund-fan.

Trodde jag. Den började springa efter oss igen. Men då vände jag mig om och skrek och sparkade grus på den och då gav den sig äntligen! Jag var så förbannad. Egentligen inte på hunden, för den kan ju inte hjälpa att den är helt jävla ouppfostrad. Men den f-bannade ägaren som bara stod och ropade lite försiktigt på sin ouppfostrade hund istället för att gå fram och ta den.

Hade Selma gjort likadant här hemma och sprungit ut på vägen och attackerat en kopplad hund hade jag självklart sprungit efter och tagit henne och noga förklarat att man inte springer ut mot andra hundar!

Jag var så arg att jag skakade i hela kroppen och pulsen var högt uppe. Ingen kul upplevelse alls. Som adderade ännu mer irritation till hela passet.

Efter drygt 19 km var jag äntligen hemma. Jag var rätt trött och efter att ha ätit lunch somnade jag på soffan och sov ett par timmar.

När solen till sist började skina gick jag ut och började greja i trädgården. Älsklingen hade skopat in lite jord som skulle i hålen efter stenarna som vi tog bort för några helger sedan. Så jag var tvungen att jämna ut det innan jag kunde klippa gräset.

Gräset hade växt ganska ordentligt denna vecka efter allt regn, så det tog rätt lång tid att bli färdig med det.

Jag hade tänkt att jag skulle rida herr Bus också, men när jag var klar med gräsklippningen så var jag rätt slut i kroppen. Så jag fixade hålet i stängslet i sommarhagen istället och gjorde i ordning så att jag kunde släppa ut hästarna där.

De blev helt galna när jag släppte iväg dem. De sprang varv på varv runt i hagen och var helt galna tills de kom på att de hade gräs att äta. Lyckan var total!

Så skönt att slippa mocka nu! Dock kommer jag att stänga in dem i vinterhagen på dagarna så att de får vila magarna lite och ta det försiktigt med gräset. Dessutom har det inte växt så bra som jag hade velat, så det behöver sparas på lite för att det ska räcka hela sommaren.

Nu är jag rätt trött och kommer att somna gott efter Mästarnas Mästare och Frikänd.