Oj, det här har varit en tuff, men också väldigt rolig och intensiv vecka. Det hela började egentligen i söndags kväll, då jag märkte att jag hade en ganska rejäl huvudvärk när jag var ute och tog in hästarna. Jag tänkte att det bara var tillfälligt, men när jag vaknade på måndag morgon så var det helt olidligt.
Jag klarade precis av att släppa ut hästarna innan jag insåg att det bara var till att ta migrän-tabletter och gå och lägga sig igen. Väldigt olägligt såklart, speciellt nu när vi väntade besök av SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) och det är mycket som ska hållas ordning på och fixas, då jag är sammanhållande för inspektionen.
Jag sov till lunch, då jag faktiskt var hungrig, åt lite och insåg att huvudvärken inte hade dämpats överhuvudtaget så jag tog mer tabletter. Jag orkade inte sova mer, så jag låg och halvslumrade framför TV:n istället. Men huvudvärken ville inte ge med sig.
Det lättade något på kvällen och jag bestämde mig för att ta mig till jobbet på tisdagen. Vaknade på tisdagen, fortfarande rejält ont i huvudet och allmänt opigg. Men jag hade saker jag ar tvungen att göra på jobbet så jag tog mig dit och fixade det jag behövde innan jag åkte hem och förberedde presentationen som jag skulle hålla på onsdagen.
På tisdagkvällen hade faktiskt huvudvärken försvunnit helt och jag passade på att fixa med lite pappersarbete eftersom det regnade ute.
När jag vaknade på onsdagen var jag i betydligt bättre form. Presentationerna gick bra och jag fixade lite dokument åt SSM-gänget och lite andra smågrejer runt omkring. Framåt lunch kom huvudvärken tillbaka igen. Dock inte lika intensiv och igår kväll hade jag tänkt åka och simma, men jag orkade bara inte.
Även idag har jag haft huvudvärk, men i eftermiddags började det faktiskt bli bättre och efter faktureringen var jag helt värkfri. Äntligen! Såklart kunde jag inte låta bli att ta en löptur!
Det märktes verkligen att Selma också var rastlös. När jag kom hem från jobbet var hon så uppspelt att hon höll på att springa rakt in i ytterdörren och förvandlas till en boxer! Sedan for hon runt som en galning med sina gosingar och skulle busa. När jag tog på mig löparkläderna tjöt hon ännu mer än vanligt!
Det var faktiskt ganska kallt ikväll och ruggigt. Pannband, vantar och jacka hade jag på mig och det behövdes! Benen var pigga, Selma var pigg och kroppen kändes bara bra och lätt! Vi sprang upp till Linneskogen och kom upp ovanför Hagakullen. Sprang ner för kullen och ut på Tvååkersvägen och tog sedan Linnarpsvägen hem.
Gick riktigt bra, tycker jag. Det var inte ens jobbigt i sista mördarbacken hem - vilket kan ha berott på att Selma fick syn på två harar och satte full fart upp för backen :). En av få gånger då hon har dragit mig upp för en backe.
Det var så otroligt skönt att få röra på sig igen och att inte ha ont i huvudet! Känslan efteråt var närmast euforisk och jag kunde lätt konstatera att jag mår som bäst när jag får röra på mig! Träning är min drog!
Nu är jag laddad inför min andra presentation för SSM-gänget imorgon. Då blir det ett ämne som jag kan betydligt bättre än det jag pratade om i onsdags. Så det känns betydligt lättare och roligare! Dagen kommer att avslutas med att SSM-gänget berättar vad de har hittat i sin inspektion och det ska bli mycket spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar