I år har jag tränat precis så mycket som jag ska göra. Jag har sprungit mina långpass, mina intervallpass och mina distanspass. Dessutom har jag kompletterat med simning och cykel. Jag borde vara i mitt livs bästa form!
Förutsättningarna var ju dessutom perfekta. Jag kan absolut inte skylla på att det var för varmt. Även om det var rätt stekigt i solen så var det ju inte över 15 grader, vilket är 10 grader kallare än förra året då jag sprang på 2:15.
Jag tycker inte att jag med den träning jag har gjort borde ta slut vid 12 km. Det är helt orimligt. Jag kan springa längre än så och hålla tempo utan problem, vilket jag också har gjort på mina långpass.
Jag kände mig stark både i Säldammsbacken och upp på Älvsborgsbron och jag återhämtade mig i utförslöporna. Av någon anledning stumnar jag när det är helt platt, vilket är fullkomligt ologiskt. Jag kände inte att jag på något sätt tog ut mig eller gick ut för hårt första milen, det kändes bara bra då. Jag har ingen rimlig förklaring till varför det gick så jävla pissdåligt och nu är min motivation till löpningen helt körd i botten.
Det är väldigt svårt att motivera sig till att springa långpass och intervallpass när det inte ger något resultat överhuvudtaget. Just nu vill jag bara glömma allt som har med löpning att göra. Tyvärr.
Den som får lida för detta är såklart Selma, som ju älskar att springa. Funderar på hur jag ska lösa det... Jag får väl göra annat ett tag och se ifall jag hittar motivationen igen.
Ny har jag iofs inte kollat vilken tid du fick men det är få som gör sig själva rättvisa på Göteborgsvarvet (i alla fall inte om de inte står i de främre leden). Dels är banan rätt jobbig, dels är det trångt och svårt att komma förbi och man slösar massa energi på att försöka. Dessutom var det rätt varmt i lördags - jag som åskådare stod i T-shirt och det brukar vara betydligt varmare i löparmassan. Bryt ihop och kom igen och satsa på ett "lättare" lopp istället - Göteborgs Marathon och Halvmarathon är t.ex. betydligt "lättare".
SvaraRadera