Att renovera

Igår kollade jag på en repris av "Arga snickaren" som handlade om en familj som hade börjat med saker precis överallt i huset. Men ingenting hade blivit färdigt. Dessutom hade mannen i huset fått en diagnos, ADD, som är en funktionsstörning som gör att man bl.a. har svårt för att avsluta saker och ting.
Den här killen tyckte oerhört synd om sig själv och skyllde verkligen allt på sin funktionsnedsättning, istället för att utnyttja fördelen med den, som var att när han väl gjorde något så gick det snabbt och blev bra, bara ingen avbröt honom. Jag förstår faktiskt att "arga snickaren" blir arg när han program efter program hela tiden ska behöva stå ut med människor som faktiskt är ganska korkade och har en massa undanflykter till att ingenting blir klart.
Jag har också ett "funktionshinder" som innebär att mina tår i båda fötterna, samt ett band över magen "sover" och har gjort så sedan snart ett år tillbaka. Det är ingenting som går att göra något åt eller kan botas. Jag hade också kunnat gräva ner mig i den sorgen och skylla allt som är dåligt på mitt funktionshinder, men nej, jag går vidare med livet och inser att det faktiskt kunde varit mycket värre.
Nä, livet blir vad man gör det till, ingenting ramlar över en och vill man att saker ska hända får man faktiskt se till att det händer! Det är min livsfilosofi och jag tycker att jag har kommit ganska långt med den...
Jag hoppas också innerligt att jag inte kommer att bli som de man ser i "Arga snickaren" som aldrig blir färdiga med sina projekt!