Återbesök nr 2000

Eller ja, jag ska inte klaga, jag har nog besökt ett djursjukhus betydligt färre gånger än många andra djurägare jag känner, men det är ju så drygt med Bosses jäkla skada! Är det något jag har dåligt av så är det tålamod när det kommer till att vänta på saker. Som att vänta på att han ska bli frisk så att jag kan få rida igång honom ordentligt igen.

Men idag skulle vi kolla hältan och titta på ultraljud för att se hur det går med läkningen av hans gaffelbandsskada.

När jag hämtade honom i hagen tyckte jag att han rörde sig lite märkligt, så jag skrittade honom lite fram och tillbaka på stallgången, men då såg allt normalt ut. Samtidigt tyckte jag att han var lite låg till humöret.

Jag lyckades lasta honom på första försöket, så skönt, jag behöver bara leda upp honom på lämmen så att han har framhovarna där, ställa mig bredvid på utsidan, mana på honom lite grann och så går han in själv. Det känns nästan magiskt:).

För att undvika hysterin på E6:an körde jag gamla E6:an både dit och hem och det var väldigt lugnt och skönt. Vi var där nere ca tio minuter innan bokad tid och fick direkt gå in i behandlingsrummet där vi fick stå och vänta ett tag. Samtidigt var det en häst som fick sina tänder raspade och mun undersökt så det var ganska spännande att se. Bosse tyckte också att det var spännande, kanske mindes han när vi tog vargtänderna på honom där för typ 11 år sedan...?

Till sist kom veterinären och hon tittade igenom honom innan vi fick skritta på löpgången och sedan skulle jag försöka trava honom, vilket han inte alls var intresserad av, men han sprang i alla fall så många steg att hon kunde konstatera att han nu inte såg halt ut på höger bakben, däremot jättehalt på vänster bakben. SUCK OCH PUST!

Vi gick ner till ridhuset för att longera och då såg jag att det såg ut som om han hakade sig i knäet, precis som när de får patellaupphakning och veterinären höll med om den bedömningen och beslutade att vi skulle göra ultraljud även på knäet för att kolla vad som kunde ha hänt där.

Ibland går allting så segt när man är på djursjukhuset. Idag var en sådan dag. Vi stod och väntade rätt länge, Bosse fick benen klippta där han skulle ultraljudas och blev tvättad sedan fick han också lite lugnande och stod och snarkade efter ett tag.

Denna gång kunde jag se skärmen när veterinären gjorde ultraljud och det var väldigt spännande. Eller det som var mest spännande var väl att hon faktiskt kunde se och tala om att här ser du detta och detta och det här ser bra ut, men här är det lite ojämnt osv. Jag såg mest bara 50 nyanser av grått... Men ändå intressant att få se vad de ser på de där ultraljuden.

Det som var positivt var att gaffelbandsfästena såg väldigt bra ut. Kanske inte riktigt hela än, men de läker som de ska och utan större ärrbildning eller blödningar, vilket är väldigt positivt. Dock kan det finnas smärta kvar pga det sitter mycket nerver i området, men själva skadan som sådan läker mycket bra. Kul att få det beskedet i alla fall!

När vi sedan tittade på knäet hittade hon bara små oregelbundenheter på något ligament kring knäskålen och det är alltså ingen större skada. Han har förmodligen fått någon typ av smäll och hakningen kommer av att han försöker avlasta och då hakar det liksom upp sig. Så det blir vila (från skrittträningen), Metacam i 6 dagar och sedan avvakta hur det går och så ännu ett återbesök efter några veckor.

Nu hoppas jag verkligen att allting ska lösa sig för honom och att det inte kommer fler skador för min stackars Bosse. 2019 känns som ett förlorat år med honom, men efter detta behöver han ju inte skada sig mer. Någonsin. Tycker jag!

Min fina Bosse-häst som jag bara vill ha frisk nu!