In i väggen!

Facebook påminner ju om "minnen" som man har lagt ut där samma dag för några år sedan. Idag fick jag en påminnelse från 2010.

2010 var jag igång med båda hästarna, tävlade och tränade. Vi bodde i Himle och jag brukade träna i ett privat ridhus där som låg rätt nära.

Jag minns att jag var där med Pelle och skulle hoppa lite. Det stod en tvåkombination på diagonalen och vi hoppade några gånger. Sedan fick jag ett hjärnsläpp som gjorde att vi kom lite dåligt på andra hindret i kombinationen så det blev ett kråkhopp. Jag hamnade på sniskan och åkte sedan av med huvud och axeln före in i rihus-sargen. Jag förevigade märket som uppstod i dammet på sargen...

Mitt huvud och axel...

Jag vet att jag blev lite yr i huvudet, men hästtjej som jag är vet jag att det absolut viktigaste efter att ha kollat att hästen är OK är att komma upp i sadeln igen och hoppa samma hinder så att man inte för alltid blir förbannad med RÄDSLA! För rädsla är det värsta som kan hända en ryttare! Det är det första man får lära sig på ridskolan (i alla fall på 80-talet).

Jag hade tur och klarade mig bra. Jag hade dessutom hjälm och skyddsväst som dämpade krocken mot sargen. Annars hade jag troligtvis inte överlevt.

När man håller på med hästar får man också räkna med att det händer grejer. Jag har varit med om otaliga avramlingar och annat men alltid klarat mig bra. Jag hoppas att det fortsätter och att jag håller mig på ryggen på mina knasiga hästar framöver!