Hästlördag

Idag är det lördag, den startade som alla mina dagar gör, ute i stallet. Någon timme senare än vanligt, bara. Jag hade Jonas Colting i lurarna medan jag mockade och fixade allting i stallet.

Efter stallet slängde jag på mig träningskläder och sprang en runda med Selma. Så klockan hann bli halv tio innan jag åt frukost.

Efter frukost körde jag in några kärror med ved till källaren. Förhoppningsvis räcker det någon vecka nu. Jag har bara kört in en kärra här och en kärra där tidigare, så det var gött att få köra in lite mer.

Därefter tog jag på mig ridkläderna och stack ut för att hämta in hästarna. Jag började med Pelle. Han var knappt smutsig och det tog endast tio minuter att få i ordning honom och komma ut. Jag valde att gå med honom då det var väldigt blåsigt ute idag och då brukar han vara lite extra på tårna.

Vi traskade iväg och när vi kom upp på Obbhultvägen for han iväg av någon anledning. Blåsandet tog i och det prasslade jättemycket i träden runtomkring.Efter det utbrottet var han hur lugn som helst och ville mest gå och beta. Lite ponny-varning på honom där:)

Solen sken och när vi kom i lä var det faktiskt riktigt behagligt ute. Dock var det endast en kort stund innan vi kom ut på de öppna blåsiga fälten igen. 45 minuter var vi ute och gick och det var en mycket trevlig promenad, jag var supernöjd med honom!

Pelle på promenad

Efter Pelle var det Bosses tur. Jag började med att konstatera att han återigen hade lyckats med sin ena sko. den var helt förskjuten och den ena sidokappan syntes inte.

Sko-Bo

Jag fick ta loss skon. Fördelen var ju att han inte hade slitit loss den själv så att halva hoven var borta, men det är ju såklart tråkigt att han inte kan behålla sina skor på några längre stunder.

När jag hade fått av skon och konstaterat att kappan hade tryckts in rätt långt ut på hoven och inte i sulan tog jag mig an Bosses jättelånga man. Jag trimmade och klippte så nu är han så välvårdad och fin igen.

På med sadel och träns och sedan bar det iväg ut på tur. Tacksamt nog reagerade han inte särskilt negativt på barfotahoven. Han gick hur fint som helst. Visst, när det kom någon sten eller annat vasst reagerade han, men det var bra energi i skritten ändå.

Jag rider fortfarande med sporrar för att få honom att gå framåt när han vill stanna och det funkar kanonbra. Jag beslutade mig för att rida förbi en gård där vi har haft många meningsskiljaktigheter tidigare. Han brukar alltid stanna där och sedan har han stått där upp till en kvart eller så innan han har gått framåt.

Idag var jag på honom lite mer och drev honom framåt vid minsta tvekan och minsann, han gick rakt förbi utan några problem! Så glad jag blev! Han tittade förvisso och det kom några travsteg, men så länge han går och vill framåt är jag jätteglad!

Vi fortsatte vidare och förbi ett ställe som han var lite rädd för förra veckan. Idag var det inte tal om att stanna, utan bara titta lite, halvtrava och snarka lite så var allt lugnt.

När vi hade kommit förbi det stället slappnade han av helt och hållet och resten av rundan gick kanon. Han travade på fint i skogen och tyckte det var jättemysigt att få komma ut. På vägen hem kunde han skritta på långa tyglar i en härlig energisk skritt.

Han är verkligen helt underbar att rida nu! Och jag är så glad att jag kan rida ut honom så mycket som jag gör. Han bryr sig inte om det är nya platser vi upptäcker och han hetsar inte upp sig för saker i onödan. Det betyder att jag kommer att lägga mest tid på att sätta igång och stärka honom med uteritter. Då kommer han att vara stark och fin lagom till våren och då kan jag också börja jobba honom i paddocken och ställa lite mer krav där.

Coolaste killen på tur

Han blir också på så mycket bättre humör i stallet när jag rider honom. Jag kunde stå och gosa med honom utanför boxen idag och han blev inte ens sur när jag tog av och på täcket. Inte heller sadeln reagerade han negativ på. Mycket goda tecken! I stallgången stod han nästan och sov när jag gjorde i ordning honom och jag behövde knappt stå på pallen för att kunna klippa hans man. Vet inte när det hände senast, om det någonsin har hänt!

Efter ridturen fick hästarna komma ut en stund i hagen innan jag tog in dem för natten. Magnus hjälpte mig att skruva fast Bosses nya saltstenshållare, så nu har han äntligen salt att slicka på igen. En sådan där enkel grej som bara inte har blivit gjort, men nu så!

Nu är jag rätt mör efter att ha varit ute i princip detta dygns alla ljusa timmar. Jag har börjat få ont i korsryggen också, den mår inte alls bra just nu. Jag får nog krypa till korset och börja träna den där tråkiga styrkan nu när jag varken kör skidor eller simmar längre. Det känns verkligen i kroppen!