Stavlöpning och transportrull

Min onda tå har hållit sig i skinnet den här veckan. I tisdags blev det en månskenspromenad med vovvar och Magnus. Det var faktiskt rätt mysigt att traska runt i halvmörkret. Det kändes ju tryggt och bra när jag hade sällskap:).

Blå-tån

Igår tog jag Selma och stavarna och stavade upp till skogen. Den perfekta backrundan som finns där. När jag kom upp på höjden släppte jag lös Selma och sprang iväg själv med stavarna. Första biten mest nedförs med några få, korta uppförsbackar och sedan platt. På slutet kom utmaningen - den låååånga backen. Den är rätt grym! Jag fick ge mig i första stigningen, men sprang på så snart det blev lite plattare. Så kom nästa stigning, nästa och nästa.

Till sist var jag tillbaka där vi började. Det började bli lite skumt ute, jag var för det första lite sen iväg från jobbet och sedan var jag i Tvååker och hämtade tapeter och golv, så klockan var över fem när jag kom hem.

Jag valde faktiskt att inte äta innan jag stack iväg och sprang alltså på fastande mage. Lunch var det senaste jag åt vid halv tolv-tiden. Det var faktiskt skönt att springa på tom mage. Hela kroppen känns så mycket lättare. Och jag upplevde inte att jag hade dåligt med energi i kroppen.Det kändes bara bra helt enkelt.

Jag funderade på ifall jag skulle springa ett varv till, men det blev istället ett halvt varv. Där jag skulle sprungit upp för backen fortsatte jag istället framåt och kom ut vid Obbhults gård. Det blev lite spännande när någon hade släppt kor över vägen och dessa var lite nyfikna på oss, men det var kvigor som såg lugna och fina ut och de vågade inte följa efter oss:).

När vi kom ut på asfalten tog jag båda stavarna i en hand och sprang vidare.Jag har ju runda spetsar på de stavar jag använder när jag springer, så det funkar inte alls att sätta ner dem i asfalten, jag bara slinter.

På något sätt orkade jag springa hela vägen hem, förbi grushålan och längs Obbhultvägen. Det är helt otroligt. I somras kämpade jag med att springa 5 kilometer. Nu känns det helt ok att springa en mil. Utan att jag egentligen har tränat särskilt mycket löpning. Så var kommer löpformen ifrån???

Idag har jag jobbat hemifrån. Det har varit intensivt arbete vid datorn hela dagen. Som tur är så var målarna här, så de hade ju frukost och lunch så att jag blev avbruten. Annars hade jag nog glömt det:).

Jag hade en plan på att ta rullskidorna till åkeriet. Av någon konstig anledning var jag lite tveksam, det blåste ju en hel del ute. Men det var ju ostliga vindar, vilket betydde att det skulle bli medvind större delen av sträckan.

Det var helt rätt beslut att ta rullskidorna! Det var så lättrullat i medvinden! Himla kul att köra! Enda gången det inte var kul var när jag körde den korta oljegrusbelagda sträckan mellan Hunnestad kyrka och Dagsåsvägen. Det är också väldigt praktiskt att träna när man ändå är på väg någonstans.

Kroppen kändes pigg och det gick väldigt bra. Det blev ett riktigt bra pass! 13,5 km på lite mer än en timme, det är jag nöjd med!

Och tån kändes inte av! Så gött!

Tjejvasan kommer närmare!