Fredagsfys i skymningen

Denna vecka har det blivit en hel del uteaktivitet i skymningsljus. Magnus och jag har promenerat och sprungit precis så länge att vi har haft ledljus utan att behöva pannlampa.

I tisdags började jag och Selma dagen med en löprunda före frukost i gryningen, med frost på marken och kall, klar luft.

Frostig morgon

Gryningsljus

Igår blev det tyvärr ingen träning då vi bjöds på mat hos Christoffer och Hanna efter faktureringen. Det var ju fint att bli bjuden på mat, som dessutom var mycket god! 

Jag hade dock tänkt att göra en zucchinilasagne, så jag hade råvaror till det hemma. Så när jag kom hem idag gick det snabbt och lätt att slänga ihop lasagnen och sätta in den i ugnen. Magnus skulle äta krabba, något som jag inte är så intresserad av, URK!

När klockan var strax efter sex hade jag både hunnit äta och smälta tillräckligt för att kunna ge mig ut och springa med Selma.

Redan från början kändes det ovanligt lätt att springa. Det brukar alltid kännas lite kantigt till en början, men idag var det bara lätt, lätt. Helt underbar känsla!

Jag hade missbedömt hur kallt det var ute och kände direkt att jag hade lite för mycket kläder på mig. Men vinden gjorde ändå att det var rätt svalt, så det blev rätt bra ändå.

Vi sprang bort mot 153:an och sedan in mot Stensared, tillbaka till grushålan och ner mot Obbhult. När jag svängde av från banvallen mot Linnarp blev det rätt skumt bland träden. Men jag försökte tänka logiskt kring mörkret istället för att bli rädd. Faktum är att jag har blivit lite lätt mörkrädd sedan jag mötte den där gubben på cykeln förra året.

Fast egentligen är ju omgivningarna inte farligare för att det är mörkt. Vilda djur har vi omkring oss ändå och de sticker när de hör mig och Selma flåsa. Onda människor kan man stöta på oavsett om det är mörkt eller inte. Det handlar bara om att vara på fel ställe vid fel tillfälle.

När vi kom hem hade vi precis ledljus kvar denna dag och då var klockan 19:25 när jag stängde av den. Det känns så bra att ta tillvara det allra sista av dagsljuset!

Löprundan gick bra och utan att ens tänka på det hade jag sprungit drygt 7 km. Väldigt bra med tanke på att det inte är alltför länge sedan jag kämpade med att springa 5 km! Så det går helt klart framåt med löpningen igen. Så kul!

Nu är ännu en arbetsvecka lagd till handlingarna. Tiden går så fort! Och jag ser slutet av mitt projekt på jobbet närma sig. Kul att gå i mål, men trist att släppa allt man har jobbat med de senaste 1,5 åren.

I tisdags var min målare på besök. Jag hade bett honom komma hit för att titta på om de två taken på undervåningen går att rädda och hur mycket jobb vi behöver göra innan de kan börja jobba. Då överraskade han mig med att fråga ifall de kan börja nästa vecka! 

Det blev lite panikartade känslor, men eftersom vi inte behöver riva särskilt mycket tapeter eller göra en massa annat jobb än att flytta ut möbler, ta loss golvlister och golvmattor så insåg jag att det inte skulle vara något problem. Bara fördelar egentligen, jobbet blir klart tidigare än vad jag hade tänkt och det är ju alltid positivt!

Så på kvällen började Magnus och jag gå loss på lister och golv och jag flyttade bort alla möbler jag kunde ta själv. Så nu är det lite kvar att göra i helgen, sedan kan målarna släppas in!

Dags att börja arbeta!