Så snart jag tog på mig skor så gjorde det grymt ont och när jag ställde mig i duschen på kvällen såg jag att mittentån var ordentligt lila. När jag gick från bilen till kontoret i morse var det rätt ömt om tån att gå, så jag hade inga större förhoppningar om att det skulle gå att träna något vettigt idag.
Men när jag gick hem kändes det dock mycket bättre och jag tänkte att det i alla fall kunde vara värt att testa ifall det gick att springa.
Jag kom hem lite tidigare idag eftersom jag skulle träffa en representant från Sjömarkens Isolering, som skulle kolla ifall det går att isolera golven på första våning utan att behöva bryta upp golvet, som vi hade tänkt göra från början. Visst gick det att göra så och dessutom till ett väldigt rimligt pris, jämfört med att bryta upp golvet, bära ut allt gammalt spån, isolera, lägga nya spånskivor osv. Allt handlar ju om hur man värderar sin egen arbetstid. Vi har ju brutit upp golv och röjt ut sågspån både i köket och badrummet, så det vet vi ju precis hur "kul" det är.
Så det känns fantastiskt bra att detta blir fixat. Så snart målaren är klar kommer de hit och sprayar isolering och sedan kan vi lägga golv!
Klockan var bara fyra när vi var klara med det, så jag tog på mig löparkläderna och stack ut med Selma. Jag kände efter, men det verkade som om det skulle kunna funka att springa. Vi sprang på och visst kändes tån av, men det funkade ändå rätt bra, tyckte jag.
Vi sprang banvallen mot Tvååkersvägen och sedan svängde vi upp i Linneskogen. Det kändes återigen lätt att springa och jag lyckades faktiskt övervinna alla backar som var i min väg. Det verkar faktiskt som om löparformen håller på att komma tillbaka. Så himla kul! Löpningen är jättekul just nu!
Den blåa tån överlevde löprundan på ett bra sätt och jag var mycket nöjd med rundan! Drygt sex km trillade in på löparkontot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar