Ledbruten och ridning

Igår kväll blev det ett välbehövligt bad i SPA-badet efter det hårda arbetet med potatisplockning. Bara att glida ner i det varma vattnet gjorde gott för den pinade kroppen och när vi drog igång massagebubblorna gjorde det ännu bättre.

Jag blev som vanligt helt slut efter badet, gick och lade mig, läste en stund, kände mig inte så trött, men när jag släckte lampan och stängde ögonen somnade jag i princip direkt. Och har sovit hela natten ända till halv åtta i morse.

Jag vaknade med en helt ledbruten kropp. Hela ryggen, baksida lår, framsida lår, ja nästan hela kroppen är helt stel och öm. Det var länge sedan jag var så ledbruten senast. Men det bästa när man hamnar i det läget är att hålla igång.

Så det blev en morgonpromenad i skogen med Alyssa och Garm. Nelly var ute med Husse och jagade en stund före vi kom ut.

Därefter blev det frukost och lite slappande i soffan innan jag gav mig ut och hämtade Kalle. Idag stod det paddock på schemat. För en gångs skull stod han i vinterhagen bakom stallet och bara "väntade" på mig, så jag behövde inte lägga tid på att gå och hämta honom. Smidigt!

Han var väldigt irriterad på de fyra flugor som flög runt och satte sig på hans kropp medan jag gjorde i ordning honom, men han var ändå lugn.

Vi gick ut i paddocken och värmde upp med lite skritt runt som vanligt. Han reagerade inte på plåtarna som elektrikerna hade satt upp på belysningsstolparna för att kunna sätta fast kopplingsdosorna, han reagerade egentligen inte på någonting idag, inte en enda slängning. Duktig kille!

Däremot visade han istadighet vid två tillfällen i bortre kortändan. Första gången skulle han stanna precis efter kortsidan i vänstervarvet, jag gick på honom och då blev han sur och sparkade, men då stod han så nära staketet att han sparkade i det och då blev han rädd för sig själv och sprang framåt, så var det löst.

Andra gången var i högervarvet även det på bortre kortsidan, han stannade och försökte mota, men jag fick fram honom rätt snabbt igen.

Annars var han väldigt fin, speciellt vid den kortsida som tidigare var fullkomligt livsfarlig. Där kunde jag nu rida "normalt" på volten i båda varven och han lyssnade bra på innerskänkeln i vänstervarvet. Nu är det snarare högervarvet som är lite svårt, det ändrar sig fort.

Jag red lite övergångar, skritt-halt-skritt och bad om trav, vilket jag fick. Sedan travade han på helt ok, kanske inte bästa framåtbjudningen hela tiden, men han går ändå framåt någorlunda. Jag passade på att galoppera också, först i högervarvet, vilket är lättare nu och sedan fick jag kämpa lite för att få honom att galoppera i vänstervarvet, men det gick till sist. Dock lite dålig framåtbjudning i båda galopperna, men han gjorde ändå ett bra jobb.

Det kändes som ett riktigt bra pass och han utvecklas hela tiden, jag kan rida mer och mer i en bättre form och få honom att jobba med bakbenen under sig. Han var härligt avslappnad och lyhörd för det mesta. Duktig kille!

Fin-Kallis!

När jag lämnade Kalle i hagen hämtade jag Bosse. Nu går det att hämta honom utan att han försöker äta upp mig, vilket är bra. Han fick sin 5:e omgång Metacam och sedan gjorde jag i ordning honom för en uteritt. 

Han har slutat "mumla" med mulen och är inte lika känslig när jag gör i ordning honom. Han reagerar inte när jag palperar igenom ryggen och han reagerar inte när jag sadlar honom eller spänner sadelgjorden. Han lyfte inte bakbenen upp i luften när vi gick ut från stallet, som han brukar, utan gick helt normalt. Så ja, han är en betydligt gladare häst nu, vilket såklart tyder på att han har haft ont tidigare.

Vi skrittade ut, bort mot grushålan, vi red ner där och rundade den och sedan stack vi upp i Skattagårdsskogen. Han travade rent idag och han fick en trav som jag inte kommer ihåg när han visade senast. Han tog i för kung och fosterland och travade otroligt bra. Det blev till och med lite galopp i skogen, men han körde ner huvudet och sköt rygg, lite bus också, alltså.

Allt detta tycker jag tyder allt mer på att han har någon typ av smärta i bakdelen. Jag tror det är kopplat till länden/korset på något sätt och jag hoppas innerligt att det går att göra någonting åt, för vilken härlig häst han är när han är smärtfri!

Det blev en väldigt trevlig runda, även om vi fick lite regn på oss på vägen hem, men det var bara lite droppar, vi blev knappt blöta. När jag gick ut med honom i hagen igen gick han till och med före mig med en enorm energi i skritten. 

Pigg-Bosse i grushålan

I förmiddags passade jag på att ta en bild när de två bråkhundarna för en gångs skull låg ner och vilade. De är lika envisa båda två, en tax och en drever, liksom... Ingen ger sig, men till sist blir de ändå trötta!

Lugna vovvar!