Helg

Igår började jag dagen med Kalle. Först körde vi en ordentlig TRT-träning där vi jobbade med alla rörelser och verktygen. Ljud och touch bryr han sig inte om alls och jag gjorde vad jag kunde för att försöka få honom att reagera när jag slängde piskpåsen runt honom. Han blinkade inte ens. Men ändå blev det två kast åt sidan när jag red honom... Jaja, han lär väl sig hantera sig själv tids nog. Det går i alla fall framåt.

Efter TRT-träningen gjorde jag iordning honom och red ett pass i paddocken. Han var rätt så fin, någorlunda avslappnad och han gjorde vad jag bad om. Han var lite seg i traven, men det blev bättre när jag galopperade honom och kom tillbaka till traven, då fanns det mer energi. 

I början var det svårt att trava i vänstervarvet, han ville bara vika inåt, speciellt vid den fd "farliga" kortsidan. Men jag hade även utmaningar med att få ut honom nära staketet på långsidan. Jag hade fin kontakt med munnen, det var inte mycket släng med huvudet eller tungan, men istället så bjuder han inte framåt ordentligt. Det gjorde han såklart inte när han slängde med huvudet heller, så jag tror att vi har kommit ett steg på vägen där, från ett huvud som stundtals gick som en propeller i trav och galopp till kontakt med munnen, men lite för mycket handbromsen i.

I slutet av passet svarade han plötsligt för innerskänkeln i vänstervarvet och hela hästen liksom slappnade av och blev jättefin, gick plötsligt att rida en hel volt på voltspåret och inte fem meter innanför. Riktigt häftigt och kul! Han gjorde också en superfin galoppfattning i högervarvet. 

Så visst händer det saker framåt! Och det är kul! Jag försöker rida mer och mer avslappnat och strunta i om han vänder någon gång sådär. Jag försöker fokusera på framåtbjudningen och hitta saker som gör honom glad.

Jag dödade ett hjärnspöke som jag har haft ett tag, vet egentligen inte varför, men jag har haft tre travbommar liggandes i paddocken utan att våga göra något annat än att skritta över dem. Men nu jäklar! Jag körde en övning på den långsidan där bommarna låg, vände halvt igenom, skänkelvikning till bommarna, över bommarna och skänkelvikning ut till spåret och ny halvt igenom på kortsidan. Jag gjorde den först i skritt, sedan trav i skänkelvikningarna och saktade av till skritt över bommarna och till sist körde jag trav hela vägen, även över bommarna. Det var såklart inga problem att ta sig över bommarna mer än att han pga lite dålig framåtbjudning hade lite svårt att räcka till över dem.

Men det var en bra övning och han gjorde den rätt bra ändå!

Kalle i paddocken

När jag var klar med Kalle gick jag in och åt frukost innan jag gav mig ut och tog tag i målandet av staketet på framsidan av huset. Det är ett tag sedan jag skruvade ned längorna och gjorde rent dem. Men det har ju varit alldeles för varmt för att måla, så det har dröjt.

Jag målade två längor på ena sidan därefter målade jag de tio stolparna som inte är flyttbara. Men det är ju så jäkla tråkigt att måla! Som jag hatar det! Dock går det ju an när man har en ljudbok i öronen, men tyvärr slutade lurarna att fungera innan jag började på stolparna.

Efter målningen fick Bosse bus komma ut på en uterunda. Han visar inga tecken på ryggont längre, vilket är bra och han ville trava på flera ställen, men han kändes ojämn och som om han inte orkade ta i när det gick lite uppför. Så det fick mest bli skritt, men ändå mysigt att komma ut. Det kom lite lätta regndroppar när vi gav oss ut, jag tog på mig regnrocken, men det blev inte något regnväder tack och lov.

Två svalungar som satt och spanade på mig när jag målade

Idag tog jag med mig hundarna till Åkulla och gick en skogsrunda. Jag kände mig lite seg, har/har haft en liten förkylning som retat mig lite denna vecka. Eller jag märkte av den först i torsdags kväll, då jag däckade i soffan och kände mig som om jag hade lite feber. I fredags valde jag därför att jobba hemifrån, men kände mig pigg hela dagen. Jag har sedan dess haft två nätter med lite småsnorig näsa, men inget värre än så.

Men när vi gick där i skogen så blev jag så himla sugen på att testa att springa. Höften känns bra och har gjort så ett tag, så jag testade lite grann. Jag fick blodad tand och sprang lite mer. Sedan kom jag på den briljanta idén att jag kanske skulle påbörja en runstreak. Springa varje dag. Minst en mile. 1600 meter ska jag väl ändå orka? Så jag sprang 600 meter, gick lite och så tänkte jag att jag springer 400 till, men det kändes så bra att jag tänkte att jag springer lite till och plötsligt hade jag sprungit en kilometer och därmed hade jag uppnått min mile.

Jag går ju ändå med hundarna varje dag, det är absolut inte omöjligt att lägga in 1600 meter löpning på dessa rundor. Ja, jag gör ett försök! Pulsen kom inte upp jättemycket och jag kände inte av någon förkylning, så det kändes grymt bra att springa igen!

Hundarna tyckte också det var kul att komma ut i skogen, nu är ordningen återställd i skogarna efter pandemin och vi mötte endast en person under vår dryga entimmesrunda. Så skönt!

Två glada vovvar

Underbart!

När vi kom hem däckade Lissan i soffan, först skulle hon ligga inne i filten, men hon blev varm efter ett tag och kröp ur den.

Trött vovve under filten

Så gosig!

På eftermiddagen gick jag ut och hämtade Kalle för att rida ut en runda i skogarna med Anna och Tyri. Jag började rida mot Linnarp, men Kalle stannade innan svängen nedanför backen när han fick syn på balarna på gärdet. De var minsann livsfarliga! Jag fick inte fram honom, så jag hoppade av och gick med honom resterande väg upp till Anna där vi kunde låna en pall och sitta upp.

Sedan skrittade vi mot Obbhults gård, vidare på skogsvägarna mot Axelid. När det blev bättre underlag travade vi och så blev det galopp i den långa uppförsbacken. Men både Tyri och Kalle har lite sämre kondition, så de blev trötta i halva backen och vi fick skritta resten. Men det är bra att Tyri stänger av när han blir trött, Kalle hade fortsatt så länge Tyri springer även om han blir trött. Jag vill ju inte köra slut på honom, så det var bra att det ändå blev lite lugnt emellanåt.

Kalle hängde som vanligt bakom Tyri, travade ikapp när han kände sig för långt bakom, men han hade ändå bättre bjudning än vanligt när vi är ute med sällskap så han var riktigt rolig att rida idag.

Vi vände ner mot Valasjön och travade en lång raksträcka. Det var lite hårt underlag, men traven gick inte så fort, så det var bra ändå. När vi vände upp mot den traditionella galoppbacken gjorde Tyri en fattning från skritt och Kalle hängde på. Han var väldigt lugn och fin i galoppen, men galopperade på bra med jämn och fin kontakt i munnen. Så kul! 

Överhuvudtaget var det betydligt mindre ryckande i tyglarna i alla gångarter och jag hade en väldigt fin och stadig kontakt i munnen hela rundan faktiskt. Så härligt!

Det var så kul att få komma ut på en lite mer långrunda, som jag saknar det nu när Bosse inte är fräsch och jag inte har riktigt haft lust att utmana Kalle på längre rundor. Det är ju perfekt att kunna ha sällskap att hänga på, jag är så tacksam för det! Så kan vi rida våra rundor häromkring själva. Jag känner också att Kalle behöver träna lite mer kondition, kunna både trava och galoppera lite längre sträckor, det blir ju ganska korta i hemmaskogen som är det enda säkra stället att trava och galoppera på just nu.

Kalle bakom som vanligt

Fina travsträckor

Vi var ute i drygt två timmar och när vi närmade oss vägen ner genom skogen till Ryen tog Kalle kommandot och travade upp för sista backen, sedan skrittade han och travade på först ner i skogen, men efter ett tag släppte han förbi Tyri.

När vi hade passerat Ryen lyckades jag rida bredvid Anna och Tyri och Kalle kändes väldigt framåt och fin. Däremot när vi skulle hemåt och Tyri och Anna skrittade mot sitt hem ville Kalle följa med. Jag fick greja med honom ett tag, tills de försvann ur vår syn och sedan beslöt han sig för att gå hem. Han skrittade väldigt avslappnat hemåt och kändes jättefin! Kul runda!

Och det var ju helt underbart väder! Solen kom på eftermiddagen och temperaturen steg så det var härligt t-shirtväder. 

Det blev en lång runda, men övervägande skritt, så det blev ju ingen runda som direkt sliter på Kalle. Han behöver komma ut på de längre rundorna så att han får bygga både muskler och kondition så att han blir starkare även på banan och då kommer kanske framåtbjudningen där också.

Dagens runda

Nu är helgen slut, de går så himla fort dessa helger! Men ikväll fick jag goda besked från min elektriker, imorgon kommer de hit och kopplar in min ridbanebelysning. Helt perfekt timing nu när kvällarna blir allt mörkare! Det ska bli så himla spännande att se hur det blir! Jag hoppas att det här blir riktigt bra! Och så hoppas jag att Kalle trivs med att ridas i belysning. Kanske kan han släppa omgivningen och koncentrera sig då. Vi får se. Jag hoppas också att elpriset stabiliseras så att jag har råd att ha mina lampor tända...