Jävla skitmåndag!

I natt kl 0:00 väckte Magnus mig och talade om att vi inte hade något vatten pga vattenläcka. Kunde jag somna om? NEJ! Först kom jag att tänka på att om vattnet är avstängt måste filtret stängas av, det brukar ju köras varje natt kl 2 och om det inte finns något vatten så blir det ju knas. Så då gick jag ner och stängde av det.

Magnus hade hört att hydroforen gick hela tiden när han tittade på TV igår kväll och när han kom ner fann han källaren i princip under vatten. Ett "gummi"-rör som sitter mellan hydrofortanken och pumpen hade gått sönder, så det var ju bara till att stänga av och sopa vattnet mot golvbrunnen så gott det gick.

Vattenläcka

Jag blev ju klarvaken och ägnade några timmar åt valresultatet som hade ändrat sig från röd fördel när jag gick och lade mig till blå fördel efter midnatt. Vid halv tre gick ögonen i kors och jag lyckades somna. Väcktes ur medvetslöshet halv sju. SUCK! Ingen bra start på dagen!

Men jag fick i alla fall tag i "min" fantastiske rörmokare som lovade att frigöra tid under dagen för att kunna fixa problemet. Lyckligtvis hade Magnus två 1.5-liters petflaskor med vatten så jag fick i alla fall mitt morgonte.

Beredskapsvatten

Och det gick ingen nöd på mig, jag satt och jobbade intensivt hela förmiddagen och hann knappt tänka på att det inte fanns något vatten. Röris kom strax innan lunch, så vid 12 hade jag vatten igen och kunde fortsätta livet som vanligt!

Efter jobbet gick jag ut i hagen för att hämta Bosse för en ridtur. Han tackade genom att hugga mig i låret och bete sig väldigt aggressivt. Inte riktigt likt honom den senaste tiden, men visst, han har kunnat vara sådan ibland. Jag fick i alla fall på honom grimman och gick med honom mot grinden. Jag lade märke till att han rörde sig onormalt långsamt och såg lite hängig ut, så jag ställde honom i boxen en stund för att studera honom.

Jag misstänkte direkt kolik. Men han stod ju och betade när jag hämtade honom och magen lät som om det var fullt världskrig där inne så det stämde inte riktigt med kolik. Jag tempade honom, strax över 37,5, så inga konstigheter med det heller. Han åt gladeligen en tuss hö.

Men han stod och "mumlade" med mulen, rörde överläppen och underläppen hängde. Jag kollade slemhinnorna i munnen och de såg normala ut. Han ville gärna klia sig mot mig med mulen, men var lika snabb med att bli sur och hugga efter mig. Han gillade inte när jag rörde på hans mage, men det har han ju aldrig gillat. Jag palperade honom över ryggen och fick ingen reaktion förrän jag tryckte över korset, där reagerade han rätt kraftigt, vilket han har gjort tidigare också ibland.

Jag släppte ut honom i hagen igen och funderade på nästa steg. Jag var fortfarande inne på magteorin och tänkte vad kan en veterinär som kommer ut göra versus vad kan de göra på djursjukhuset. Så kom jag på att jag hade läst i ett mail från Agria att de har veterinärrådgivning via videosamtal, så jag kollade upp det och bokade en tid. Så jäkla smidigt! 

Så det var bara till att hämta Bosse igen, så fick han stå i boxen i väntan på samtalet. Exakt kl 19:15 som jag hade bokat, blev jag uppringd av en veterinär och jag beskrev lite mer om hans symptom. Jag fick leda runt honom på gårdsplan och veterinären konstaterade att han såg stel och hängig ut. Hon trodde inte på min magteori utan nämnde rätt snart korsförlamning. När jag till sist visade hur jag palperade honom över ryggen och hur han reagerade vid korset ökade hennes misstankar i den riktningen och jag fick rådet att ringa hem veterinär imorgon så att de får ta prover på honom för att konstatera om det är korsförlamning eller ej.

Korsförlamning... jag trodde det var något ardennerhästar fick i början på 1900-talet när de arbetade hårt och sedan ställdes i spilta. Men nu har jag läst på och insett dels att det kan drabba vilken häst som helst, dels att om det är korsförlamning, så skulle det kunna förklara hans återkommande ojämnheter bak och ryggont. Kanske skulle det till och med kunna förklara hans ovilja i ridningen som jag har kämpat med i flera år. Stackars Bosse i så fall!!!

Så det fick bli en natt inne för alla grabbar, eller en natt på hotell som jag kallar det. Ingen av dem var ledsen för det. Nu hoppas jag bara att Bosse kan få hjälp imorgon med att må bra igen och att han kommer att bli bra på sikt så att jag får tillbaka min underbare ridhäst!

Tre killar på hotell

Irriterande stavfel! SYMPTOM heter det!