Bättre Bosse och upplyst!

Ännu en intensiv dag! Upp kl 6 och kolla till grabbarna, Bosse såg redan piggare ut, inte alls så hängig som igår, men stod fortfarande och "mumlade" med mulen. Jag gick ut med honom och kunde konstatera att han hade ett betydligt bättre klipp i steget i skritten, mer som han brukar vara.

Kl 7 startade jag jobbatorn, första mötet 07:45, kl 8 ringde jag till veterinären och sedan var det möte konstant från 8:15 till 11:00. Precis innan 11 ringde veterinären och meddelade att hon var på väg. Så då var det bara till att ge sig ut i stallet. 

Veterinären tittade igenom hela Bosse, jag fick gå och springa med honom. Hon lyssnade på hjärta, lungor och mage och klämde igenom alla ben samt ryggen. Hon gjorde böjprov och då vägrade han springa, men hon såg lite ojämnheter bak, dock ingen egentlig hälta. Så hon kunde i princip inte hitta någonting mer än konstatera att han rör sig ojämnt bak. Så därför får han Metacam i 10 dagar och under tiden ska han gå i hagen som vanligt och jag ska rida honom för att se ifall han blir jämn när han går på Metacamen. Så ska jag återkoppla om 14 dagar så får vi se om jag ska gå vidare med en större undersökning på klinik eller göra något annat.

Teorin om korsförlamning förkastade hon direkt och inte heller min teori om hans maskangrepp gick hem, utan hon trodde att det är någonting med rörelseapparaten som är fel.

Så det var väl egentligen bra besked, en korsförlamningsdiagnos hade varit värre, men samtidigt är det så jäkla svårt när man inte vet vart man ska leta efter orsaken till hans smärtor.

När veterinären var klar släppte jag ut grabbarna, som var glada över att komma ut och sedan fixade jag stallet och rastade Lissan lite innan jag satte mig för att ta mig an eftermiddagen. Konstant möte hela eftermiddagen också, fick en halvtimmes lucka till att göra något vettigt. Vid fem kändes det som om hjärnan skulle brinna upp och jag stängde av datorn.

Piggare Bossis

Kvällen har jag tillbringat med Kalle, vi tog oss en promenad i höstvädret, mycket blåsigt och lite regnskurar. Han var rätt stissig stundtals, men också lugnare i perioder. Det var helt underbart att komma ut efter denna orimligt intensiva arbetsdag även om vädret inte var det bästa. Och såklart alltid värdefullt att få lägga till på min fine Kallis!

Sedan var det hundarna som skulle rastas. Jag kom iväg strax efter halv åtta och tog med mig pannlampan. Vi gick först och sedan sprang vi 1 mile. Min tredje dag i rad som jag springer en mile, så jag kan väl säga att jag har påbörjat en runstreak. Känns rätt bra, framför allt att få springa utan att få ont. En mile är kort för mig att springa och det är enkelt och det blir gjort, hundarna ska ju ändå rastas.

Strax efter kl 8 var vi hemma igen och det var precis så att vi slapp tända pannlampan. Rätt härligt att det fortfarande är ljust såpass länge på kvällarna.

Men det går snabbt mot mörkare tider, därför blev jag glad i allt elände igår när mina elektriker kom hit och kopplade in min ridbanebelysning.

Det varde ljus

Jag har bara ett ord att skriva om detta egentligen och det är WOW! Jag trodde aldrig att det gick att få så himla bra belysning! Inte ett ställe på hela ridbanan som ligger i skugga! Och då är den ändå 63 x 25 meter. Det är ett helt fantastiskt resultat och jag är så glad att jag har fått så bra hjälp och stöd av min elektriker i mitt val av lampor för det hade jag aldrig kunnat göra själv.

Det kommer bli så himla bra att rida där i höst! Det ska dock bli väldigt spännande att se hur Kalle reagerar på detta, jag noterade nämligen att vi får vår skugga framför oss på vägen mot "farliga" kortsidan. Men vi har ju hela hösten på oss att träna på detta så det ska nog gå bra. Nu är en dröm som jag har haft ända sedan vi anlade paddocken 2007 äntligen gått i uppfyllelse!