Regnig vecka

I måndags kom så regnet. Det efterlängtade efter en dryg månads torka! Men det är ju inte direkt något kul väder att vara ute i. Så varken hästar eller jag själv har blivit särskilt motionerade.

Men i torsdags var det i alla fall Kalles tur att träna hos Charlotte igen. Jag började med att rida honom dit, men det blev stopp nere vid svängen, ca 200 meter hemifrån. Och efter lite hopp ut på åkern och vändningar hoppade jag av eftersom jag var lite i tidsnöd. Jag kände mig också lite irriterad och olustig och hade för dåligt tålamod. Jag kände att vi kom in i ett lite bråkigt mode, båda två.

När jag red fram var han fin, men när jag började jobba honom började han tjafsa väldigt mycket med munnen igen. Han slängde med huvudet och tungan for ut och höll på. Jag blev ännu mer irriterad eftersom han har varit så fin de senaste gångerna och det kändes som ett bakslag.

Men som tur är har jag en väldigt bra tränare och vi gjorde lite övningar som vi brukar, men volter, varvbyten, lite flytt av bakdel och han blev faktiskt bättre och lugnare i munnen och det får jag ju ta med mig.

Även hur han galopperade i högergaloppen det sista där han fick en så himla fin, mjuk och balanserad galopp där han faktiskt gick i en riktigt bra och stabil form, så himla kul! Jag kände mig ganska nöjd med honom ändå och för första gången var han faktiskt svettig, den lille Kallen! Han brukar aldrig bli så svettig när vi tränar, men den här gången hade vi uppenbarligen jobbat på ordentligt!

Jag gick med honom hem också eftersom det kom en grävmaskin och var lite rörigt utanför så det kändes lugnast att gå med honom.

Igår var jag så sugen på att rida Bosse och lagom till arbetsdagen var slut kom solen fram och sken på oss. Så härligt!

Bosse var pigg och fräsch, det är så skönt att ha en häst som är stabil, lugn i munnen och går fram överallt, speciellt när jag har Kalle som är lite mer utmanande. Med Bosse är allting så enkelt när vi rider ut! Han tittar eller blir sällan rädd för saker och tuggar bara på liksom.

Han fick trava på banvallen, kändes superfräsch, och sedan galopperade vi genom alla vattenpölar, så modig kille!

Han tyckte det var superkul att få komma ut! När vi kom ut på Tvååkersvägen var det väldigt mycket trafik och vi blev ståendes en bra stund och släppte förbi bilar från båda håll innan vi kunde svänga in mot Linneskogen. Bosse var hur lugn som helst, trafik bekommer honom icke!

När vi kom in på grusvägen in mot skogen ville han trava direkt, vilket han fick och sedan blev det galopp upp i skogen. Så kul!

Det blev en himla mysig runda, en runda som jag behövde efter några dagars uppehåll från ridningen. Det var så kul att han kändes så fräsch också, det känns verkligen som om han är tillbaka nu, så imorgon ska han få ett pass i paddocken och skutta lite, ska bli kul!

Bosse Bus på uteritt

Idag började jag dagen med en löprunda efter stallsysslorna. Vovvarna var med och det var så härligt att komma ut och springa igen. Det var nog någon vecka sedan sist. Det kändes superbra att springa och hundarna var pigga och glada som vanligt. Solen sken på oss till en början och det var riktigt härligt, men framför allt var det skönt att springa på fastande mage. Det går så lätt då!

Fin morgon med fina vovvar!

När jag kom tillbaka gjorde vi Magnus order från veckan och då kom också en hagelskur, så det var ju skönt att vi hann in innan den kom!

Vi åt frukost och sedan åkte jag och handlade lite mat innan jag gav mig ut på en tur med Kalle. Efter torsdagens misslyckade tur till ridhuset hade jag inga större förhoppningar om att det skulle gå så bra.

Men han traskade på bra i början, stannade lite vid Kura, men jag fick fram honom. Sedan red jag ut i en hage när det kom en dånande raggarbil och efter det ville han inte gå ut på vägen igen. Men jag snurrade runt honom några varv och så gick (eller travade) han ut på vägen igen. Vi kunde passera fåren på Ögården utan problem och fortsatte sedan in vid Kullagården, vilket gick super. Han var så duktig!

Sedan red vi upp mot Attas och då fick han syn på en kubiktank och ville vända igen, men han fick gå ett varv och sedan gick han framåt igen och vi kunde passera alla läskiga saker utan problem.

Jag styrde ner honom i grushålan, vilket också skedde utan protester och där gjorde vi lite volter runt träden och travade lite, red runt och sedan tillbaka och då blev det galopp upp för backen. Han protesterade inte när jag vände in mot Skattagården, utan traskade på förnöjt. När vi kom upp i skogen kom det en bil och jag blev tvungen att vända honom för att komma av vägen, då ville han ju inte vända, men efter lite övertalning gick han tillbaka och bort från vägen. Sedan kunde vi fortsätta i trav och galopp genom skogen. Så härligt!

När vi kom ner från skogen ville jag vända in mot hemskogen, men där blev det stopp igen. Han ville inte gå dit. Men denna gång tänkte jag inte ge mig! Jag försökte med våra cirklar, men det funkade inte, så då backade jag honom istället och det gick han med på. Jag försökte vända igen, men då backade han åt fel håll istället, så jag vände honom och fortsatte backa åt det hållet jag ville att vi skulle gå.

Jag vände honom igen och fick honom att stå still med näsan i rätt riktning. Så stod vi där en stund, jag manade på honom och först gick han bakåt, men så helt plötsligt bestämde han sig för att gå framåt och vi kunde fortsätta upp i skogen. När vi hade passerat huset travade han och jag lät honom trava vidare upp i skogen, men då stannade han igen när jag inte valde hemvägen, men fick fram honom igen efter lite övertalning. Sedan gick resten av rundan som den skulle, vi vände uppe i skogen och skrittade tillbaka och sedan genom hemskogen. Han var riktigt avslappnad och fin då och så duktig!

Jag var så nöjd med att jag inte hoppade av en enda gång idag! Han är mer övertalbar nu och hans försök att bråka är mer halvhjärtade. Han reagerar inte lika starkt, försöker inte stegra sig lika mycket och ger sig rätt så enkelt, vilket är så skönt!

Jag tycker absolut att en häst ska reagera när den blir rädd, men han blir ju mer tjurig och det handlar mer om att han inte vill än att han är särskilt rädd. När han blir rädd går han istället framåt riktigt bra och modigt. 

Kanske var det bra för honom att få lite draghjälp av Bosse i söndags, kanske börjar han lita mer på mig och inser att det är mysigt att komma ut. Det var i alla fall skönt att kunna rida en "normal" runda och få honom med mig, det känns som ett bra framsteg! Sedan tror jag inte att han kommer att gå framåt utan problem alltid, men det känns som om mina övertalningsförsök går bättre och bättre. Så nu ska det bli kul att komma ut lite mer och kunna trava och galoppera mer också framöver!

Min fina skogshäst!

Bästa Kallisen!

Sötnosen!