Maj rullar på och regnar bort..

Oj, nu var det ett tag sedan jag skrev något här! 10:e maj för att vara mer exakt och då hade vi en vecka med lite värme, närmare 20 grader, åska och skyfall. Vi stängslade ju på söndagen och jag tänkte att det nog dröjer innan jag kan släppa hästarna på bete. Sedan kom värmen och regnet och när vi stängslade det sista på torsdagen var det plötsligt helt klart läge att släppa ut dem. Så underbart!

Bosse och jag har ridit vår första träning på ett tag. Han var jättefin! Pigg och framåt och vi hoppade lite småskutt, vilket gick fint och allting kändes super!

Bosse på väg hem från träning

Sedan värmen kom har det dock mest kommit regn. I mängder! Jag som har tittat på hur jag ska kunna bevattna ridbanan funderar nu på hur jag ska få bort allt vatten från den. Men det lär vända. Någon gång. Och det lär bli torrt igen, var så säker!

Det har i alla fall blivit väldigt grönt och härligt ute och våren är rätt underbar även om värmen fattas. Dock så är det ju positivt också att det inte är så varmt för vi slipper flugor och andra insekter och det går att springa med hundarna mitt på dagen.

Fina kvällar!

Som sagt är hästarna på bete nu och de är ute om nätterna, vilket ger mig sovmorgon alternativt möjlighet att träna innan jobbet. Så härligt nu när man sitter hemma!

Hästarna har ju fått ytterligare en sommarhage eftersom min arrendator köpt marken intill sommarhagen och inte kan släppa sina djur där på några år eller bruka marken då han är ekologisk och marken inte är det. Det spelar ju ingen roll för mina grabbar, de ska inte in i någon livsmedelsproduktion och behöver inte vara ekologiska! Naturligtvis står de oftast så långt bort de kan komma när det är dags att hämta dem för dagens pass...

Nya sommarbetet

Jag har ridit Bosse i paddocken, filmat lite, men inte orkat redigera och lägga ut någon Youtubevideo. Men jag tog lite screenshots i alla fall... Bosse kändes ok, lite seg mot hindren kanske. Inte riktigt igång med hoppningen och ridbaneridningen än. Men det går framåt.

Dock var han lite konstig när jag red honom i paddocken i lördags morse. Det gick bra att värma upp, han svarade framåt. Jag skrittade och travade och sedan fick han gå två varv åt varje håll i galopp och efter det var han väldigt andfådd. Jag hoppade av och flyttade på några cavallettis som stod i vägen, men andningsfrekvensen gick inte ner. Vi skrittade några varv, men han flåsade fortfarande. Så jag skrittade tillbaka till stallet, testade om han ville ha vatten eller kissa, men ingenting sådant. Dock andades han normalt efter ett tag så jag gick tillbaka till paddocken och satt upp igen. Men han ville inte alls gå fram, bjudningen fanns där inte alls så jag avbröt passet. 

Det var lite märkligt och jag hoppas att han inte är sjuk eller något. Igår verkade han helt normal i alla fall, så jag ska rida honom imorgon, en uterunda, försöka få till lite mer galopp och se ifall han blir lika flåsig igen. I torsdags var Emelie här med sin islänning och vi red ut ihop och då var han hur pigg och alert som helst. Vi får hoppas att det var en tillfällig svacka, jag vill ju så gärna komma igång med honom ordentligt igen och komma ut på någon öppen bana eller pay and jump eller liknande!

Pigg och fin Bosse här iaf!

Kalle har verkligen gjort framsteg sedan sist! Dels har det börjat gå betydligt bättre att rida ut på honom! Han lämnar gårdsplan utan problem och går fram på ställen han varit tveksam till tidigare. Jag har även börjat jobba igenom honom när han inte vill gå åt samma håll som jag. Jag har använt min envishet och mitt tålamod och lirkat med honom tills han har gett sig. Utan att sitta av.

Men ibland krånglar han på ställen där jag inte vill krångla för mycket med honom, t.ex. i närheten av trafik, djupa diken, taggtråd eller folks gräsmattor. Och då är det bättre att sitta av, gå dit vi ska och sitta upp igen.

Det roliga är att jag får igenom min vilja mer och mer nu. Ibland räcker det att bara smacka på. Ibland går vi i cirklar. Ibland får vi backa. Ibland tar det tjugo minuter, ibland vänder han en gång och går framåt när jag vänder tillbaka honom. Jag märker att han utvecklas mer och mer i positiv riktning och det är så himla kul! Jag får mer och mer "övertaget" eller snarare får honom att vilja gå åt samma håll som jag, vilket känns väldigt bra! Fördelen med honom är ju att han inte blir hysterisk, han blir rädd för saker, men när han väl bestämt sig för att gå förbi går han gärna förbi snabbt. Så i grunden är han väldigt modig.

Jag upplever mer och mer att han utmanar mer med sina vändningar och stopp än att det beror på att han är rädd. Han blir också irriterad när jag inte låter honom vända och börjar stampa med frambenet. Så komiskt, det är ju han som bråkar, inte jag :).

Kalle i skogen

Igår regnade det precis hela dagen. Så jäkla trist! Jag var inte riktigt i form i fredags och lördags, eller egentligen började det nog i torsdags då jag frös hela dagen, det var förvisso blåsigt och strax under 8 plusgrader, men ändå. På fredagen kände jag mig ok, men så gick jag en långrunda med hundarna och när jag hade gått ca halva rundan och hade en timme kvar började jag känna mig lite matt och yrslig och kände att jag liksom tappade snärten i steget. Kvällen tillbringades i soffan och sedan blev det dåligt med sömn pga magsmärtor som höll i hela natten.

Jag lyckades dock rida Bosse på morgonen och hade en plan på att rida Kalle, men när jag kom in efter Bosses pass kände jag bara att jag ville gå och lägga mig. Så det gjorde jag och sov bort större delen av dagen.

Magnus fixade jättegod fisk och det var väldigt gott för magen att äta något som inte var så stabbigt, så jag kunde gå och lägga mig och sova en bra natt.

Så igår hade jag energi, men vädret var kasst, så jag drog till Svensk ridsport i Kungsbacka för att köpa mig ett par nya shortchaps. Jag tycker det är lite svårt att köpa sådana via nätet eftersom de har så olika passform och det var minsann tur att jag åkte dit och provade, för det var svårt att hitta rätt till mig.

Jag började med att prova igenom Ariats varianter, men de var för vida runt nedre delen av benet ovanför vristen. Jag provade Parlanti men de passade inte. Till sist provade jag Dyon (de dyraste). De hade bra passform, men fanns inte i den storlek jag behövde. Så då provade jag de billigaste som fanns från Equipage och de satt som en smäck! Precis den passform jag var ute efter och jag kom undan med endast 745 kr. Hurra! Med tanke på att Dyonchapsen låg runt 2500 kr så kändes det som en mycket bra affär! Gött att få hjälp också. Dock var det ju fullproppat med folk så jag fick vänta en stund, men det var det värt, de var så sköna och fina!

Framåt eftermiddagen hjälpte Magnus mig att ta in hästarna. Det är ju lite svårt att leda tre hästar samtidigt... Jag ropade på dem och efter de hade stått i konstant regn sedan klockan sju på morgonen kom de faktiskt springandes och vi slapp hämta dem längst bort. Vi fick närmare 40 mm regn igår, så det var oerhört blött.

Hästarna var så nöjda med att få komma in, de käkade lite hö och sedan somnade de alla tre, så söta! Jag kliade Kalle över hela kroppen och han tyckte det var så mysigt (jag också). Han är verkligen så gosig jämfört med mina andra grabbar och det uppskattar jag så mycket!

Jag gick in till Bosse för att klia igenom honom också, men han uppskattade inte det alls, så jag gick in till Pelle istället. Han tyckte däremot att det var superhärligt att bli kliad på halsen och på ryggen. Han kliade tillbaka och var så nöjd!

Jag passade på att städa lite i sadelkammaren, dammsög allting och sedan gjorde jag rent alla träns och bröstor ordentligt samt smörjde in dem. Jag gjorde också rent mina ridskor och putsade upp dem med skokräm. Så allt blev rent och fint!  

En trött Kallis!

Som jag skrev tidigare så känner jag verkligen att Kalle utvecklas snabbt nu och saker och ting börjar komma på plats, även på ridbanan. Han har, till skillnad mot de andra två som brukar bli trötta när de får gå på bete, blivit oerhört pigg och mer uppmärksam på omgivningen när vi rider på ridbanan.

Förra söndagen var han väldigt fin i paddocken, men hade för sig att kortsidan var farlig, samt tittade på lite allt möjligt. Jag hade tänkt hoppa en liten låg bana, men han var så spooky att det fick bli bommar på marken istället. Han skuttade över cavallettin några gånger, men sedan travade han normalt och galopperade normalt över den. Så vi travade över bommarna och sedan tog vi dem i galopp. Han gjorde det väldigt bra och jag kände mig nöjd.

Han har blivit mycket bättre i munnen också och det märkte jag framför allt när jag tränade för Charlotte i torsdags. Då var han så himla fin! Förutom att han höll på med att skygga för solkatter och fågelungar och allt möjligt, så det blev några kast åt sidan emellanåt. Men Charlotte sa en sak som jag tog fasta på och det var att jag lyckades rida igenom allt han skyggade för genom att ge honom en ram att förhålla sig till. Och till sist brydde han sig inte om solkatterna och allt annat. Så himla skönt!

Han har börjat ta stöd på bettet nu, jag kan fånga upp honom på yttertygeln och jag kan flytta honom sidledes. Han går i en väldigt fin form längre stunder nu och börjar bli riktigt härlig att rida! Han gick också runt och tuggade eller sög på bettet, något han inte har gjort tidigare. Då gick han tydligen och snörpte med nosen också och såg nöjd ut tyckte Charlotte.

Det är så himla kul att jag äntligen börjar få lite lön för all möda jag har lagt ner på honom. Han börjar liksom förstå vad jag vill med mina skänklar och mina händer och ridningen börjar bli så himla lätt på något sätt! Så jag var så nöjd med honom! Min lille fine kille!

Idag har vädret varit bättre och därför fick gårdagens planerade uteritt bli idag istället. Jag hade tänkt att rida vid Bexells stenar, en runda som vi inte har gjort på länge. Senast vi var där fick jag gå större delen av rundan för att han inte ville gå fram.

Kalle var väldigt lugn idag och han stod mest och sov när jag gjorde i ordning honom och han behöll lugnet även när vi kom ut.

Första krånglet kom nedanför svängen, ca 200 m hemifrån, det blev några snurror där innan han till sist gav sig och gick vidare. Vi passerade bäcken och sedan höll han sig på vägen istället för att hoppa ut i åkern, som har varit hans trix där ett tag.

Jag blev uppriktigt förvånad när vi kunde passera får som hade bytt hage och fanns på andra sidan vägen. De var han väldigt misstänkt mot när vi gick hem i torsdags. Vi kunde sedan fortsätta förbi läskiga hönor och gårdar och gå in mot skogen ända tills han fick syn på några stockar som var hemskt farliga.

Så vi snurrade och backade och tittade, men till sist fick han fram några meter tills han svängde ner på en väg åt höger dit vi inte skulle gå. Snurr, back och krångel igen, men framåt efter ett tag.

Sedan blev det trav en bra sträcka och då gick han på bra framåt. Ända tills vi kom fram till Ryen, där blev det stopp. Vi snurrade lite där också och trampade runt på gräsmattan innan han gick fram igen och vi stannade innan grinden som var stängd. Där satt jag av och öppnade grinden och satt upp igen sedan travade vi upp i skogen.

På väg in i skogen

Det var så underbart att äntligen kunna rida en lite längre runda igen! Han krånglade någon enstaka gång till, men när vi hade kommit närmare de fina grusvägarna traskade han på bra och vi kunde ta oss hela vägen till parkeringen vid Bexells stenar utan några problem. Där kom det dock ett gäng mopedkillar som han var lite spänd för, men jag fick fram honom där också. 

Han var lite småspänd i skogen, men han tänkte hela tiden framåt och det var verkligen jättehärligt att få rida på de fina grusvägarna och kunna galoppera och trava ordentligt! Och sedan är det ju så underbart att se all grönska som man inte har sett på några månader nu!

Kalle bland talande stenar

Vi kom ner till sjön och det tycker han ju är lite konstigt. Jag tror inte att han är så van vid att se någon sjö på det viset och nu står ju vattnet väldigt högt och eftersom det var lite vind kluckade vågorna mot sjökanten. Men även om han var lite spänd så tänkte han bara framåt och ville helst trava, men han fick vänta lite för att orka den rejäla stigningen vi hade framför oss.

Det märks att vi inte har ridit dessa konditions- och styrketräningsrundor på ett tag. I höstas orkade han hela backen ända upp till toppen. Idag blev han väldigt andfådd och fick ta det lite lugnare. Dock vill han ju så gärna springa så jag får hejda honom lite. Han har en så härlig arbetsvilja!

Kalle spanar in sjön

Ja, han är verkligen en härlig häst! Jag ägnade ju mycket tid åt att läsa hästannonser för ett år sedan då jag letade häst (jag läser fortfarande hästannonser för skojs skull) och undrade över vad folk menade med att de hade en häst "med humor". Vad är det liksom? Men jag börjar tro att Kalle är en häst som har lite "humor", eller snarare väldigt mycket egen vilja! Idag gick han helt plötsligt rakt in i ett buskage. Jag vet inte om han var hungrig, eller vad han hade tänkt. Det framstod i alla fall som lite humoristiskt, jag fick baxa ur honom ur det där buskaget och sedan kunde vi gå vidare...

Häst med humor eller egen vilja?

Jag tror mer och mer på att han verkligen är en superhäst för mig, vi utvecklas så mycket tillsammans nu och hans små egenheter är något som verkligen kommer att bli något positivt när vi väl vill åt samma håll och jag håller i ramen för honom. Då finns det nog ingenting som vi inte kan göra tillsammans!