Med pannlampa i paddocken

Just nu befinner vi oss i en av årets mörkaste månader. Det är mörkt när man kör till jobbet och nästan mörkt när man kör hem. Det är inte den här tiden på året som man tycker att det är som roligast att vara hästägare. Normalt sett. Men efter all bortavaro från hästarna det senaste året har jag faktiskt hittat lite motivation igen.

Det hänger nog ihop med att jag nu per automatik ägnar mer tid åt dem när de är inne på nätterna. Det ska mockas, fodras, bytas täcken och klias bakom öronen. Ju mer jag umgås med dem desto mer längtar jag efter ridningen.

Jag har tyvärr ingen belysning i min paddock ännu. Det har inte varit ett prioriterat projekt eftersom jag ändå inte har ridit så mycket och så har jag ju haft annat att pyssla med det här året. Men jag tänkte ändå att det kunde vara värt att testa hur det funkar att rida i paddocken med pannlampa.

Så jag gjorde i ordning Garboso för en liten tur. Alltså andra gången jag rider honom på nästan ett år. Han tyckte det var mysigt att bli borstad och grejad med och var för en gångs skull inte alls sur. Han bara stod där på gången och var snäll.

Jag klädde på oss lite reflexer också för säkerhets skull ifall det inte skulle funka med pannlampan. Så gav vi oss ut.

Denna underbara häst är inte ett dugg mörkrädd. Inte mycket som skrämmer honom överhuvudtaget. Så det gick faktiskt ganska bra att rida där i paddocken i pannlampans sken. Det är ju bara skritt och trav än så länge. Jag tyckte att det var lite dåligt ljus för att jag skulle våga galoppera. Självklart vore det bästa att ha belysning, men den här vintern får det funka med pannlampa. Det är ju bara en dryg månad kvar tills det vänder och blir ljusare igen. Och skulle det dessutom bli snö så behövs ju inga lampor.

Idag var han lite mer framåt än förra gången jag red (förra torsdagen). Han ville trava ganska snart. Jag körde mycket övergångar. Skritt-trav-skritt-halt-trav osv. Och efter bara 15 minuter släppte han igenom helt! Jag fattade ingenting! Han är ju knappt riden och så bara släpper han igenom, höjer ryggen och jobbar på i riktigt fin form! Helt underbart! Det är ju så kul att ha en sådan häst!

Jag jobbade honom i ca en halvtimme innan vi skrittade ut på grusvägen för att skritta av lite lätt. Det stod några rådjur på åkern, jag såg deras ögon som lös i lampljuset. Det gjorde Bosse också, så han vände tre gånger innan jag fick honom att gå förbi. Han är rätt lättövertalad!

Det var riktigt kul att rida idag och jag ångrar inte en sekund att jag gav mig ut i mörkret! Kanske kommer jag igång igen med ridningen denna vinter!

Bästa killen!