WOW-känsla! :)

När jag kom hem från jobbet lyckades jag på något konstigt sätt hitta energi till att åka till ridhuset med Bosse Bus. Jag har känt länge att han behöver aktiveras, så det var väl en kombination av dåligt samvete och en oerhörd längtan efter att få rida.
Jag tänkte först bara longera honom, men tog med hjälm och väst för säkerhets skull och det var ju bra. Han fick börja springa i linan. Jag märkte redan från början att han var betydligt lugnare idag och visst brallade han lite i linan, men han började faktiskt med att skritta och det gick att reglera honom i alla gångarterna, det var inte bara galopp den här gången.
Så efter att han fått springa lite i linan tyckte jag det var dags att sitta upp. Han var verkligen jättefin att rida! Inte det minsta spänd, oerhört lyhörd och lydig. Lyssnade på precis allt jag gjorde. Han fick skritta, trava och galoppera. Tyvärr så har han en bedrövlig kondition nu så det blev inte mycket ridning. Däremot gick det faktiskt att skritta honom ordentligt idag och därför fick han göra det i ca en kvart efter galoppen.
Helt otroligt att kunna sitta upp på en 5 år gammal häst och bara rida efter två månaders uppehåll!
Och så blev han ju så go och mysig efteråt. Han har börjat fälla nu så jag skrapade bort lite päls och det tyckte han var sååå mysigt! I boxen fick han lite ljummet vatten och det gillade han också skarpt!
Jag fick även putsat av utrustningen, vilket verkligen behövdes, så det var en riktigt lyckad kväll!
Den ende som inte var nöjd var Pelle, som minsann också vill röra på sig! Ja, vi får hoppas på att min energi kommer tillbaka och våren med den så att det snart går att rida på ett vettigt sätt!