Men jag avvaktade och det fick bli en morgonlöprunda med Selma på tisdagen istället. Oj, vad seg jag var. Sprang 2 km, gick en halv, sprang lite till och gick lite. Ganska tungt och plågsamt. En kombination av att ha varit sjuk och att inte ha sprungit ordentligt på länge.
I onsdags morse orkade jag släpa mig in till Simstadion och kunde köra lite simning. Kände mig seg och ringrostig, men fick ändå simmat 1000 m.
I torsdags var det löpning igen på morgonen. Jag har börjat kunna träna på morgnarna före frukost nu utan att dö av hunger. Känns lite konstigt, men är en jättefördel nu när det är varmt på dagarna.
Selma och jag sprang in på Källängsvägen, sneddade över till Torstorp och hem igen. Sprang 7 km och den sista var riktigt tung! Min Garmin tyckte att jag behövde tre dagars återhämtning... Man får nog ta det med en nypa salt.
Igår började jag återigen dagen med ett simpass. Bättre känsla den här gången. Körde både bröstsim och crawlövningar. Kämpar vidare med armtagen och bensparkarna. Ska få till det någon gång!
Igår fick jag också åka lite lastbil med Älsklingen. Vi skulle nämligen åka och hämta vår nya familjemedlem, lilla taxvalpen Hanna Montana som vi har köpt från Team Freja Kennel. Älsklingen hade ett lass däråt så därför blev det lastbilen.
Så himla spännande med en liten valp! Resan hem gick bra, hon sa inte ett ljud på hela vägen. Men det som var mest spännande var nog att se Selmas reaktion på denna lilla sötnos!
Trygg i buren! |
Hon var aktiv och undersökte köket och TV-rummet noggrannt innan hon slocknade vid husses fötter. Hon sov hela natten utan ett ljud och vaknade kl sex i morse, då husse gick upp och ut så hon fick kissa och sedan äta frukost.
Selma och jag gick upp vid halv åtta för att springa en runda. Då ville hon vakna, men jag stängde in henne i buren och hon somnade gott där medan vi stack ut.
Intervaller stod på planeringen idag. Jag har inte sprungit intervaller på år och dar känns det som, så det skulle bli kul. Det är nu sju veckor kvar till Lidingö tjejlopp och jag satsar full ut på det. Målet är att få tillbaka en bra form och orka springa i alla backar hela varvet runt.
Först körde vi 2 km uppvärmning, innan vi drog iväg på första intervallen. 3 minuter, tempo 5:25-5:45. 90 sekunders vila mellan varje intervall och totalt 4 intervaller. Det började bra (i vanlig ordning), kändes nästan för lätt första intervallen. Men det blev tuffare andra intervallen och tredje. Vilan kändes kortare och kortare. Men jag kämpade på. Lagom tungt blev det ändå, tyckte jag. Jag låg runt 5:30 på samtliga intervaller så det blev ett bra pass.
Jag avslutade med nedjogg tills jag hade sprungit totalt 7 km. Lite tufft på slutet. Uthålligheten är så dålig nu! Och jag tänker ofta att jag för ett år sedan sprang 27 km på mina långpass och att 15 km kändes kort då. Tänk vad saker och ting kan förändras.
Men jag försökte också tänka på att det är otroligt skönt att springa kortare sträckor eftersom kroppen inte protesterar fullt så mycket som när man kommer upp mot 2 mil. Det håller mig motiverad att fortsätta framåt med träningen och förhoppningsvis kommer det snart kännas ok att springa en mil igen!
När vi kom hem vaknade lilla Hanna och jag gick ut med henne för att hon antagligen behövde kissa. Men hon var inte intresserad av att kissa, utan tyckte istället att det var så spännande att utforska "världen".
Hon sprang som en galning på gräsmattan. Försökte få igång Selma, som bara morrade och surade. Helt plötsligt sprang hon rakt in i Selma, som inte visste riktigt vad hon skulle göra:).
Finns massa saker man kan tugga på! |
Spännande dofter överallt |
Håller sig bakom Selma |
Så kul med en boll! |
Selmas pippi var också jättekul! |
Medans jag gjorde frukost busade hon runt här inne också, lekte med Selmas pippi och lite andra roliga grejer. Det tog inte lång tid innan hon däckade igen och nu sover hon så gott!
Hon är väldigt intensiv i korta stunder, men slocknar snabbt och sover mycket! Det blir nu en intensiv period med Hanna, då hon ska undersöka allt hon hittar och busa som en galning. Men det är väldigt kul! Hoppas bara att Selma snart slappnar av och inser att det är kul med en valp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar