Hundgård, cykel och löpning

Sedan helgen har Älsklingen och jag hållit på med att fixa i ordning hundgård till våra vovvar, vilket kommer att underlätta vår vardag en hel del!

Jag har målat den "lilla" hundkojan och Älsklingen har fixat så att det har blivit en jämn och fin plats till själva rastgårdarna. Det kommer faktiskt att bli riktigt bra! Rastgårdarna blir rejäla, hundarna kommer att ha fin utsikt över gården och naturen och de kommer att ha det så fint i kojan som är isolerad och har el så att vi kan ha värme där!

Hundgård!

Att få upp sektionerna var det lätta jobbet. Det som tar tid är allt förarbete. Sedan ska ju kojan inredas också så att de har någonstans att sova. Men det känns som att det går framåt!

Igår var jag så sugen på att cykla. Vinden började mojna framåt kvällen, vädret stabiliserade sig, så jag tog min kära Bianchi och gav mig iväg uppåt Skällinge. Sedan vidare mot Nösslinge. Där hade jag tänkt köra vidare till Karl-Gustav och sedan mot Valinge, men så såg jag en skylt mot Källsjö och tog den vägen istället. 

Vackra vägar!

Det var riktigt  länge sedan jag åkte på den vägen! Men vackert var det! Slingrande, smal väg. Det gick uppför en hel del till en början, men benen kändes ganska starka och vis av erfarenhet visste jag att det snart skulle komma belöning i form av nedförsbackar. Några rejäla sådana, skulle det visa sig:).

När jag kom till den här korsningen, var det nära att jag gjorde en liten krasch. Jag brukar alltid koppla loss vänsterfoten när jag ska stanna och låta högerfoten vara fast. Den här gången fick jag dock övervikt åt höger, så jag panikryckte och tänkte att nu kommer det att göra ont, men den släppte faktiskt! PUH! det hade inte varit kul att lägga sig där på asfalten!

Höger blev det!

Jag tog alltså höger här och cyklade på den mycket vackra vägen utmed sjön Svarten. En riktigt stor sjö som sträcker sig en bit utmed 153:an. Men det är bara en liten bit. Fantastiskt fint är där iaf!

Vägen utmed Svarten

Det stupar rätt bra ned i sjön. Här vill man inte cykla ut!

I slutet av sjön kom jag ut på 153:an. Alltid lika nervöst att cykla på den vägen. Jag HATAR verkligen det! Ibland när jag kör till och från jobbet ser jag folk som cyklar på andra sträckor av den vägen och jag förstår verkligen inte hur de vågar! För mig handlade det om ett par hundra meter och jag slapp nästan all trafik, det kom bara tre bilar och körde om mig. Men den är smal, det är mycket trafik och mycket tung trafik! Usch!

Men jag var tvungen för att ta mig till vägen mot Åkulla och friluftsgården. Jag susade ner för Axelidbacken, älskar verkligen den! Skräckblandad förtjusning! Sedan var det bara två uppförsbackar innan jag var hemma och plötsligt kände jag mig stark i benen igen! Konstig känsla. Efter 3 mil... Skön cykeltur var det iaf!

Idag hade jag bestämt mig för att springa en runda före frukost. Jag var dock inte jättepigg när klockan ringde vid sju. Men jag gick upp iaf. Selma ville ju springa:).

Det var dubbel utmaning att springa idag. Dels var det redan ordentligt varmt (ca 22 grader) dels hade jag ju mina 3,5 cykelmil i benen bara 12-13 timmar tidigare. Men det gick faktiskt över förväntan! Andra kilometern var jag faktiskt nere på 5:35, ett tempo som jag inte varit i närheten av på jättelänge, känns det som! Visserligen var det lätt nedförslut och lite medvind, men ändå! De två följande kilometrarna lyckades jag hålla runt 6 minuter, vilket kändes OK. Sedan kom det en del uppförsbackar och då försvann tempot. 

Cykelmilen började kännas av, likaså värmen. Men jag övertygade mig själv om att ifall jag lyckades springa hela vägen så skulle jag belöna mig med en tur till stranden. Och jag lyckades! Och det kändes en smula bättre med värmen. Kanske har jag accepterat att det är snigelfart som gäller och det är bara till att ge sig ut och springa. Det är ju bara till att fortsätta nöta och nöta!

Nästan 9 km fick vi ihop idag, Selma och jag och efter löpningen körde jag ett magträningspass med min träningsapp. Två styrketräningspass samma vecka... Nytt rekord, tror jag :)