Långpass!

I morse ringde väckarklockan kvart över sex. Jag kunde inte komma på varför. Jag skulle ju inte jobba och vi skulle ju inte iväg någonstans. Jag skulle inte heller till Simstadion. Vad kunde det vara? Ja, just det, LÅNGPASS var det ju:).

Det var lite regnigt och så hördes en del åskmuller, men på långt avstånd. Att springa i regn såg jag bara fram emot efter snart en månads värme.

Det började dock med något av en katastrof. Jag hittade inte mina favvo-löparshorts. De som sitter sådär perfekt och inte korvar sig och dessutom har en praktisk ficka baktill där mobiltelefonen precis får plats. Jag rev ut alla mina träningskläder men hittade dem ändå inte. De fanns inte heller i tvätten! Men till sist, när jag skulle leta upp ett par kompressionsstrumpor (som jag knappt heller hittade) så återfanns shortsen i strumplådan! Hur de har hamnat där vet jag icke!

Selma och jag körde samma runda som för två veckor sedan, men den här gången gjorde vi inte omvägen på ca en kilometer. Jag hade laddat min Salomon-rygga med ½ liter sportdryck, ½ liter vatten och en banan.

Vi sprang ut i regnet och jäklar vad det var mycket lättare att springa. Temperaturen låg runt 18 grader, helt perfekt! Det gick lätt upp till golfbanan och vidare ned för backen till den här skylten...

Mot Grimsjön!

I Grimsjön fick Selma bada i vanlig ordning och dricka lite vatten. Eftersom jag hade tagit på mig kompressionsstrumporna (vilket inte var så smart), valde jag att inte ta av mig strumpor och skor för att bada, då det är lite jobbigt att ta på dem igen. Jag kände dock inget större behov av att svalka mig efter 6 km.

Vi knatade på där i skogen och det kändes som om det var mycket lättare att springa idag än förra gången. Ca en mil in i rundan hittade vi de här och jag passade på att fylla på lite energi...

Älskar björnbär!

Vi kom fram till Skärsjön och där tog jag faktiskt av mig strumpor och skor för jag blev så sugen på att svalka mig. Vattnet såg väldigt inbjudande ut! Svalkning av fötter och ben blev det iaf och lite dricka!

Badar fötterna! Och nej, jag har ingen klo på högerfoten även om det ser ut så här:)

På bryggan hittade jag denna lilla krabat....

Kvack kvack!

Selma försökte ta den lilla grodan, men då hoppade den iväg! Vi sprang vidare i den härliga skogen och till sist kom vi ut på Dagsåsvägen där vi kunde spana på de fina halmbalarna...

Rätt tidigt med tröskning i början på augusti!

Vi sprang vidare mot Öströö och jag var bara tvungen att ta denna bild, som jag sett så många gånger på Instagram och i bloggar:)

Typisk bokskogsbild!

Vid Öströö hade vi sprungit 15 km och jag tyckte det var dags att ta bananen. Vi fick snabbt några nyfikna åskådare...

BÄÄÄ! Vad gör ni???

Efter Öströö fortsatte vi att springa på asfalten tills vi svängde in vid Skärbäck och äntligen fick springa på grus igen.  Jag började bli lite småtrött, men det funkade bra med energidryck och vatten. Dock blev det nästan lite för mycket skvalp i magen ett tag. Men det handlar väl om att man behöver vänja sig vid att dricka vid löpning.

I Skärbäck fick Selma svalka sig igen....

Gott å bada!

Vi sprang vidare in på Hallandsleden och efter 20 km kom vi in på den väldigt smala och tekniska stigen. Det var fullt med stenar och rötter och den 21:a kilometern har en grym stigning. Det blev mest gång där! Belöningen kom dock med en härlig utförslöpa ned mot Valasjön.

I Valasjön badade Selma för sista gången den här rundan och tyckte att det var jättemysigt! Sedan var det segt uppför igen mot Lyserna och Obbhult-vägen.

Seg-väg!

Jag tog asfaltsvägen hem sista biten och sprang på bra, med tanke på att jag varit ute i drygt 25 kilometer. Första milen känns alltid ok att springa. Andra milen är rätt tung emellanåt, speciellt när man börjar närma sig 2 mil. Efter det är jag bara fascinerad av att kroppen klarar att springa så långt. Varje kilometer efter 20 känns bara gött på något sätt. Den är rätt fantastisk ändå, min kropp!

Den här gången sprang jag hela vägen hem och landade på 27,39 km och nytt distanspers!

Distanspers!

Men fy, vad trött jag var! Jag hade i och för sig hållit ett lite bättre tempo idag, 7:09 jämfört med 7:36 förra gången, men å andra sidan var det lite kallare idag. Regnet upphörde förresten efter första milen, så resten av rundan sprang vi i värme och sol.

Jag är också såklart grymt imponerad av mitt allra bästa löparsällskap, Selma, som aldrig blir trött på att springa! Hon älskar det lika mycket som jag och är verkligen en bra draghjälp att ha när man är som tröttast

Bästa löparsällskapen och Matten:)

När jag kom hem hoppade jag in i duschen och sedan åt jag lunch. Därefter gick jag faktiskt och lade mig och sov ett par timmar! Det var skönt! Jag sov ända tills Älsklingen kom och väckte mig och undrade ifall jag ville hänga med honom, Christoffer och Hanna och bada...