Långpass i Åkulla

Idag var det dax för långpass igen. Och dax att utöka sträckan. Selma och jag gav oss iväg på samma sträcka som för tre veckor sedan fast nu utökade vi den.

Idag var det ganska svalt ute, kanske runt 15 grader. Väldigt skönt, tyckte både Selma och jag. Det var mest molnigt, men ibland tittade solen igenom.

Vi började med att springa upp i Linneskogen och ut på Torstorpsvägen. Där sprang vi upp förbi golfbanan, vidare upp mot Bexells stenar och vidare bort mot Valasjön. Precis som förra gången stannade vi till vid Valasjön så att Selma fick stanna och dricka och bada lite.



Vi sprang vidare till Lyserna och sedan mot Bockstens mosse. Den här gången sprang vi inte ner på banvallen där, utan fortsatte några kilometer till bort till cykelstigen och ner på Banvallen.

Molnen bortåt Ullaredshållet såg ett tag väldigt hotfulla ut...

Det ser mörkt ut åt Ullaredshållet

Men när vi vände österut mot Friluftsgården såg det genast bättre ut...

Västerut mot solen!

Vi stannade till I Yasjön och badade lite där också. Ungefär då började jag inse att det hade varit fiffigt att ha vatten med sig att dricka, men jag hade ju bara ca 5 km kvar, så jag körde vidare.

Med bara några kilometer kvar hem hittade vi ett riktigt smultronställe...

Söta goda bär!

Det satt verkligen bra med lite bär där! Himla goda var de! Vi fortsatte hemåt med en kropp som började bli ordentligt sliten. När vi kom hem var det bara 400 m till 23 km så jag sprang bort till hästhagen och tillbaka för att se till att det blev nytt längdrekord:) Inte alls nördigt...

23 spännande kilometer!

Jag har ju ett par nya Asics Nimbus som är riktigt sköna att springa långt i! Jag får inte ont i vaderna, vilket jag har haft i flera år nu känns det som. Jag fick inte heller ont i fötterna under detta långpass! Så jäkla gött! Däremot gör det ont i korsryggen och bakom skulderbladet när ryggen blir för trött. Jag hade en liten svag känning i vänster höft emellanåt, men det gick över under passet. Gött! Jag var allt lite orolig för den där känningen.

Det känns inte bekvämt att springa 23 kilometer, men på något sätt så klarar jag ju det. Nu är det bara 7 kvar till 30. Jag hoppas att jag kommer att bli bättre och bättre på att springa längre sträckor så att kroppen vänjer sig. 

Den här gången gick jag i några backar, sprang i några och det kändes ok. På slutet var det dock omöjligt att röra sig springande så fort det lutade lite uppförs. Ordentligt trött blev jag i hela kroppen!

Men när jag kom hem så var det bara till att sätta i sig lunch och massor av vatten, ta en dusch, vila en stund och nu så är jag "pigg" igen (intalar jag mig). Jag ska iaf ut nu och hjälpa Älsklingen med att glidgjuta skorstenen så att vi kan elda i vedspisen och bakugnen. Lika bra att göra det nu innan taket läggs!