Backintervaller

När man läser tips om hur man ska träna inför Lidingöloppet nämns så gott som alltid backintervaller. Jag hatar backintervaller. Jag är så jäkla dålig på att springa i backar. Inte kul.

Jag tänker att om man springer såpass kuperat som jag gör så får man ju backträningen ändå. Är det då verkligen nödvändigt att träna backintervaller? Inte vet jag, men jag vill ju såklart göra allt jag kan för att bli bättre på att springa i backar, så idag började jag med det.

Jag värmde först upp lite lätt, sprang en bit ut på banvallen och tillbaka. Tillbaka till den jag kallar "Helvetesbacken". Jag bestämde mig för att springa ända upp till svängen, det som ser ut som slutet på backen i den här bilden.

½ Helvetesbacken

Det är inte slutet på Helvetesbacken, den fortsätter uppåt och blir ännu värre. Denna sträcka är 220 m lång, börjar med lite lätt lutning, sedan blir det värre. Enligt Garmin är höjdstigningen 16 m.

5 intervaller skulle jag springa upp, vila, springa på ordentligt nedför, vila och upp igen. Det gick som det brukar med backintervaller. Sprang på bra första, sedan blev det långsammare och långsammare och jobbigare och jobbigare. Men det funkade. Det var varmt och svetten sprutade, men jag gjorde det!

Nedjoggen kändes också lite jobbig, så jag lade in några gångpauser för att inte bli alltför ansträngd. Asjobbigt pass, men nu är det gjort!