Kallt långpass!

Idag hade jag ett litet ärende på Netonnet i Ullared, så jag "tvingade" Älsklingen att köra dit mig och Selma. När jag var klar med ärendet tog jag med mig Selma och sprang hemåt. Vi har ju faktiskt fått lite vinter här på Västkusten, med betoning på lite. Och man behöver komma en bit från kusten för att hitta vintern.

Någon centimeter snö, som mest liknade is och mycket halt. Det var verkligen Icebug-väder (dubbade skor)! Och det var tur att jag tog dem på mig eftersom det var is och snö hela vägen hem!

Vi sprang mot Skinnarlyngen, sedan vek vi av på banvallen och följde den.

Vinter!

Vi sprang förbi en hästhage med några små hästar som tyckte det verkade kul att springa och höll oss sällskap några hundra meter.

Lite sällskap på  vägen...

Icebugsen är verkligen helt grymma att springa i när det är sådant här väglag. Helt klart ett måste ifall man ska kunna springa på vintern i denna delen av Sverige där det gärna blir is när det är vinter.

Läckra spår efter läckra skor!

Det är nu tredje vintern jag springer med dem och de slits ju nästan inte eftersom det inte blir jättemånga pass i dem ändå. De är väl värda sitt pris!

Banvallen är skön att springa eftersom den lutar lite lätt nedåt hela vägen hem. Men på ett ställe är det lite mer än 1,5 km raksträcka, och det är faktiskt lite mentalt jobbigt...

Den oändliga vägen!

Idag tyckte jag att jag hade tagit i med kläderna på benen. Först ett par varma långkallingar, utanpå det vintertigthsen (har beställt nya från Wiggle som jag hoppas är varmare) och utanpå dem fodrade vindtäta byxor. Det tog ungefär en halv kilometer så frös jag och rumpa och lår hade förvandlats till isbitar! Det går bara inte att inte frysa! Jag blir så irriterad! Så klart är det ju inte bra att frysa på det sättet under drygt en och en halv timme när man springer långpass!

Men jag fryser bara upp till rumpan, ovanför den är jag varm, lagom varm, på gränsen till svettig. När jag kom hem önskade jag att det hade funnits ett bastuaggregat istället för en massa bröte i vår bastu, det hade varit såååå skönt att sätta sig där och tina upp sig!

När vi sprang förbi friluftsgården såg jag till min glädje att snötillverkningen har börjat! Det betyder att vi snart kommer att kunna åka skidor i fantastiska Åkulla! Underbart!

Snötillverkning pågår!

När jag såg den där snön, kunde jag inte låta bli att tänka på Rallys gamla låt Gul snö. Så resten av vägen hem (5,5 km) hade jag den låten på hjärnan ("ät inte snö som blivit gul, snö som e gul e inte kul" osv). Man kan ju konstatera att vattnet i Ya-sjön inte är det renaste precis...

Löpningen gick bra. Det är ju ett tag sedan jag sprang längre än 12 km och det märks verkligen. Jag får mina svackor emellanåt, men däremellan känns det bara gött att springa. Långpass är en nödvändighet ifall man ska orka hålla ut ett Göteborgsvarv eller Lidingölopp och det går inte att leva på att man sprang många långpass i somras! Minst varannan vecka måste det bli lite längre, helst varje vecka!

Sträckan blev till sist nästan 16 kilometer och det är jag väldigt nöjd med! Nu har jag bara 7 km kvar till 100 denna månad och det kommer vi att nå på tisdag då det ska köras korta intervaller!

Nästan 16 km!