Sista dygnet med gips

Ja nu är jag inne på det sista dygnet med gips. Det är med blandade känslor jag ser fram emot morgondagens besök på sjukhuset. Anledningen till att det är blandade känslor är att det de senaste dagarna har börjat göra ont i min arm igen.

Jag släppte all smärtlindrande medicin i början av förra veckan och det gick väldigt bra, jag kunde fixa stallet med en hand och jag kunde gå ut med hundarna lite kortare rundor utan att få ont någonstans. Men på nyårsafton hände någonting och det började värka i armen när jag fixade stallet. Jag tror att det kan bero på att min arm har blivit lite mindre inuti gipset och att det därför har blivit mer utrymme för handleden att röra på sig.

Igår kände jag mig tvungen att gå på smärtlindring igen. Det gör inte ont när jag ligger och vilar mig i soffan eller när jag sover utan det är så fort jag rör på mig och anstränger mig lite grann som det börjar värka i handleden. När jag fixar stallet och är ute med hundarna är det ju inte så att jag använder vänsterarmen. Men av någon anledning så gör det ändå ont när jag har varit igång ett tag.

Så därför känns det lite oroligt att ta av gipset imorgon. Jag har lite svårt att förstå hur jag ska kunna ha armen utan gips utan att det gör vansinnigt ont. För gipset skyddar ju armen och handleden väldigt väl.

En annan sak som oroar mig lite grann är det faktum att jag inte kan vrida upp undersidan av armen mot mig. Jag hoppas ju att det beror på att gipsat hindrar mig. 

I alla fall så är det ju det som kommer att ske imorgon, de kommer också att ta bort stygnen som jag har efter operationen och direkt efter jag har gjort det ska jag gå till arbetsterapin och få ett antal övningar som ska göras framöver.

Sedan är det så att jag inte får belasta handleden någonting överhuvudtaget kommande fyra veckor.

Jag är helt övertygad om att det kommer att bli jobbigt de första veckorna utan gipset när handledaren är helt oskyddad från yttre påverkan. Jag ska förvisso få ett handledsstöd men det lär ju inte skydda alls lika mycket som gipset.

Ja ja, det blir säkert bra till sist det här men just nu är det väldigt jobbigt med all smärta och att inte kunna göra saker som vanligt. Jag ser väldigt mycket fram emot den dagen då saker och ting börjar återgå till det normala igen.

Min stackars gipsade arm