Allt elände på en gång!

Förra gången jag skrev här hade jag precis fått bort mitt gips och det kändes som om det nya året hade börjat på riktigt.

Tyvärr blev glädjen ganska kort när det kom ytterligare elände till oss i form av Covid-19. Fredagen efter gipsborttagningen vaknade jag med en hals som gjorde så ont att jag inte ens kunde svälja saliv och det blev inte många timmars sömn natten till fredagen och de två efterföljande nätterna.

Jag blev såklart helt slut. Låg bara i soffan, sov i tio-minuters-perioder innan halsen gjorde sig påmind igen. Dock ingen feber eller andra symptom. Magnus hade feber i ca fem dagar och har efter det haft rätt mycket hosta.

Trots att jag var dödstrött gjorde jag mina rehabövningar som jag skulle, men när jag inte hade nått någon utveckling i rörligheten av handleden begärde jag förlängning av sjukskrivningen. Jag kunde ju inte (och kan fortfarande inte) ha handen i rätt vinkel för att det ska gå att sitta vid datorn och skriva med någon reda. Hur jag skriver här? Jag använder diktafon-funktionen i Blogger-appen och pratar in texten, sedan redigerar jag det som blivit fel på datorn....

Men förra måndagen började halsen att fungera igen. Vi satt i karantän till och med torsdagen. Så jag började så sakteliga gå lite promenader med Alyssa och sköta stallet igen. Långsam återhämtning under hela veckan. Jag har gjort mina rehabövningar. Jag har 11 övningar som jag ska göra 5-10 (gör 10 såklart) repetitioner av fem gånger om dagen. En dag körde jag två omgångar på raken för jag låg lite efter med de sista passen. Då upptäckte jag att jag fick bättre effekt av att köra dubbelpass, så efter det började jag köra dubbelpass. Så nu kör jag 11 övningar, 10 repetitioner av varje två varv. Fem gånger om dagen.

Men det går så jäkla trögt! Jag kan inte sträcka ut fingrarna helt, jag kan inte knyta näven och jag kan fortfarande inte vrida upp underarmen. Kommer bara halvvägs...

Kan inte vrida upp mer än såhär

Det börjar kännas lite hopplöst faktiskt. Jag lägger ner så mycket energi på det här och känner att jag får så lite resultat. Irriterande! 

Jag lade upp ett snyftinlägg på Instagram om att jag inte kan vrida upp min hand och fick då en kommentar från en tjej som bröt sin handled en månad innan mig. Hon var i samma läge för en månad sedan och nu kan hon vrida upp handen. Det inger verkligen hopp! Min största utmaning är nog inte att vrida på armen, utan bristen på tålamod. Jag vill ha resultat NU!

I lördags var det äntligen dags för lite bad i spa-badet. Det varma vattnet mjukade upp handleden och jag gjorde sista omgången med övningar i spa-badet med bra resultat! Efteråt kändes handleden så mjuk och fin och den smärtade inte lika mycket. Så jag körde repris på det igår och då fick vi också se lite månsken. Så mysigt!

Månskenet igår!

Jag  börjar känna mig allt mer återhämtad från Coviden nu också och igår gick jag en längre runda med Alyssa i skogen. Så härligt att komma ut och röra på sig! Det är också en viktig del av rehaben! Fysisk aktivitet!

Alyssa på skogspromenad!

I morse släppte Magnus Alyssa på rådjur så hon var ute och drev en bra stund. Därför behövde hon inte mer motion idag. Så då tog jag ut de två andra dragvilliga tjejerna på skogsrunda. Jag har varit lite rädd för att gå med dem eftersom de har dragit omkull mig några gånger. Men allt gick bra och det blev en mysig runda med dem i blåst och solsken.

Drag-tjejerna

Magnus har hjälpt mig att ta på grimma på Kalle och få ut honom ur hagen och nu kan jag faktiskt göra det själv, så nu har vi börjat promenera också. Det blir mycket promenader för mig just nu!

Vi har varit ute tre gånger inklusive idag. Det är nyttigt för honom att komma ut och se världen lite och få röra på sig, ett bra sätt att bygga självförtroende och världsvana tills jag kan rida igen!

Jag ska testa om jag kan få på honom repgrimman också så att vi kan träna lite från marken också framöver.

Så visst gör jag vissa framsteg, men jag blir också så himla trött för minsta lilla och när klockan närmar sig nio på kvällen är jag totalt slut. Sedan sover jag till halv sju, sju nästan varje dag! Jag fattar inte hur mycket jag kan sova! Men det här med att läka kroppen verkar ta rätt hårt och jag är glad att jag är sjukskriven. Jag tänker använda sjukskrivningen till att rehaba så bra det går så att jag får tillbaka min rörlighet och styrka i handen så snart som möjligt!

Kalle på promenad

Eftersom vi satt i karantän förra veckan kunde jag inte besöka arbetsterapeuten i tisdags, utan jag ska dit imorgon istället. Då får jag kanske lite nya övningar...