Gott nytt år!

Idag var det äntligen dags att ta bort gipset. Som jag skrev igår var jag dock lite orolig för hur min arm skulle må under det där gipset. Så jag var rätt så nervös när jag fick komma in till sjuksköterskan som skulle ta bort gipset och stygnen.

Jag talade om för henne att jag hade väldigt ont och hon sa att det kunde bero på att gipset trycker på armen. Och när hon hade fått av gipset kunde hon tydligt se att gipset har du tryckt emot min handledsknöl. Så det var inte så konstigt att jag hade ont. Hon tog också bort stygnen vilket var lite obehagligt men helt okej. Hon sa att läkningen såg bra ut och hon la på ny typ och ett litet bandage över operationssåret.

Jag tyckte att armen såg väldigt smal och ful ut, är det här min arm liksom?

När jag var klar med stygn och gips begav jag mig till arbetsterapeuten. Där gick vi igenom rörligheten i min handled och fingrar. Vi gick också igenom ett träningsprogram med rörlighetsövningar som jag ska göra fem gånger om dagen. Några av övningarna känner jag igen från det jag har gjort tidigare och några övningar har lagts till.

Arbetsterapeuten konstaterade att min största utmaning kommer att bli att vrida underarmen uppåt med undersidan mot mig. Just nu kommer jag bara halvvägs med den övningen. Men jag tänker kämpa på, göra mina övningar och få tillbaka min rörlighet.

De kommande fyra veckorna får jag inte belasta handleden med mer än ett halvt kilo. Däremot ska jag använda handen så mycket det går utan att belasta, det vill säga jag kan hjälpa till med handen i olika situationer, till exempel när jag klä på mig och så vidare.

Jag fick också ett handledsstöd som jag ska ha på mig i princip hela tiden nu i början. Jag ska givetvis ta av mig det när jag tvättar mina händer eller duschar eller gör mina övningar. Sedan ska jag använda det allt mindre. Om en vecka ska jag göra återbesök hos arbetsterapeuten. Då får vi också se ifall jag är redo att börja jobba eller om sjukskrivningen ska förlängas.

Smärtan som jag haft de senaste dagarna har faktiskt släppt nu och allting känns väldigt mycket enklare. Jag kan ha jackor på mig med armen i armen. Jag kan ha handskar på handen. Jag slipper det tunga och instängda gipset. Och jag ska äntligen kunna duscha min arm och klara mig själv i duschen ikväll och framåt.

Eftersom smärtan har försvunnit i princip går allting mycket lättare. Jag tog med mig Alyssa på promenad och det blev faktiskt en riktigt rejäl promenad på drygt 6 km. Och vi gick hela rundan utan någon värk i armen. Så himla skönt!

Ja, det känns faktiskt som om mitt år börjar idag, Så gott nytt år på er allihopa nu kan det bara bli bättre!

Min smala fula arm

Alyssa på promenad